En ny Bright på väg...

Lagändringen om religiösa inslag riskerar att bli en halvmesyr

Jag debatterar i Dagens Samhälle idag. Den viktigaste konsekvensen av lagändringen är rätten att avstå från kyrkobesök med skolan. Skollagens skrivning om en icke-konfessionell skola räcker som bekant inte för att stoppa kyrkans framfart i skolan, så lagändringen legitimerar i praktiken en pågående tradition men ger eleverna laglig rätt att utebli. Men enligt förarbetena ska detta endast gälla utbildning utanför undervisningen Jag hävdar att det även måste gälla undervisningen. Idag är det tillåtet med bön och välsignelse om det kallas "studiebesök". Detta förhållande är rättsvidrigt och i strid med RF2:2.

Lagändring ändrar maktbalansen mellan skolan, eleven och kyrkan

För en tid sedan gick prästen Jonas Lindberg ut på Kyrkans Tidning i en ledare och hasplade ur sig en ganska anmärkningsvärd idé i en ledare:

"Evangeliet är ett erbjudande till alla människor och ska därför inte användas för att stärka en grupp mot en annan. Men varje möjlighet att förmedla evangeliet är också något att glädjas över och försöka ta vara på. Det gäller bara att göra det på ett så klokt och inkluderande sätt som möjligt och det tror jag att Svenska kyrkan har goda möjligheter att göra vid skolavslutningar och andra tillfällen."

Han gjorde det som svar på en annan debattartikel. Jag kontaktade Kyrkans Tidning som föreföll att dela mina invändningar mot båda dessa och fick min egen replik publicerad kort därpå:

"I den bästa av världar har en icke-konfessionell skola inte några religiösa inslag alls. Men nu lever vi inte i den bästa av världar. Lagen föreskriver visserligen att skolor med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionella, så med lagstiftandets inneboende logik behövde lagen inte heller föreskriva något om frivillighet vid inslag som ändå inte skulle förekomma. Eller som en av Utbildningsdepartementets egna utredare kommenterade detta faktum: ”Det var ju aldrig tänkt att det skulle vara några religiösa inslag i den kommunala skolan”

Att präster ändå brukar be och välsigna lite som de själva vill, vet vi genom de enkäter som Kyrkans tidning så förtjänstfullt har genomfört. Det finns alltså anledning att se lagändringen om religiösa inslag, som en legitimering av ett mångårigt missförhållande, snarare än som någon reell nyhet i sig

Vad många debattörer missat, är att detta numera ska bli frivilligt för eleverna, och konsekvenserna av det. I förarbetena till lagförslaget hänvisas till religionsfriheten i RF 2:2, där friheten att överhuvudtaget inte behöva gå in i en kyrka formuleras. Samtidigt som religiösa inslag blir lagliga, utsträcks alltså elevernas valfrihet till att även omfatta de tillfällen som Skolverket tidigare accepterat i sina juridiska riktlinjer!

Lagändring ändrar maktbalansen mellan skolan, eleven och kyrkan. När religiösa inslag inte längre genomförs inom skolobligatoriets närvarotvång, förflyttas de per definition ut ur skolans ansvarsområde - till elevernas fritid. Då skollagen inte reglerar elevernas fritid, lider lagförslaget av en viss brist på logik, men det bör man kunna överse med då det handlar om en starkt konfliktfylld fråga som nu kan få en enkel lösning: Eleverna får möjlighet att rösta med fötterna. Många elever kommer helt legitimt, och utan att behöva skolka, att utebli från kyrkan. Kvar blir de som gärna går i kyrkan på sin fritid, oavsett om det är av religiösa, främlingsfientliga eller traditionella skäl."

Motionen om vissa konfessionella inslag i den icke-konfessionella skolan låter dock vänta på sig. Vi får se om riksdagen hinner rösta igenom den innan man tar sommarlov.

Jag anser att Sturmark ska låta bli att slå sin fru

Kanske borde Humanisternas ledning ägna lite mer tid och omsorg om hur de formulerar sig i olika utspel? Den här gången handlar det om reaktionerna på en annons:

Det här är inte första gången det blir ett medialt rabalder där förbundets ordförande måste gå ut och "förklara vad man egentligen menar". En misstanke infinner sig att detta tvärtom är syftet. Men om påståendet att "all publicitet är bra publicitet" gäller för Humanisternas ordförande, så är det inte alls säkert att detsamma gäller för Humanisternas verksamhet i stort.

Att vara verksam som officiant inom Humanisterna är att arbeta i motvind om förbundet hamnar i dålig dager i allmänhetens ögon. Passiva medlemmar kan känna sig obekväma med utspelen. Väldigt många har sett annonserna och av dessa har säker fler än Anita Goldman reagerat negativt. Vi kan däremot vara helt säkra på att av dessa är det ett mindre antal som följt debatten på DN Kultur och fått klart för sig vad Humanisterna faktiskt står för.

Eller som en mångårig och kunnig medlem förklarade:

”Folk som inte förstår alla nyanserna kan få för sig att vi inte är några gedigna humanister och demokrater, utan ganska intoleranta, historielösa, obildade i viss mån – när vi inte från början har ett språk som är tillräckligt pedagogiskt och i den meningen heltäckande för att undvika denna typ av missförstånd och kritik. Kampanjer måste förstås vara renodlade på nåt sätt, men frågan är om vi genom dessa har lyckats lyfta fram det viktigaste för oss och uppnått den respekt och inflytande som potentiellt vore möjligt – eller om vi i stället har medverkat till att huvudsakligen skapa tvivel runt oss själva.”

Jag håller helt med om det. Risken är att man raserar i samma takt som man bygger upp. För den som vill leva i medial hetluft, göra utspel och riva upp damm, så är det säkert bra. För organisationen i sin helhet, är det troligen mindre ändamålsenligt. Man har fått många nya medlemmar de senaste åren, men många stannar inte kvar. Efter att ha varit upp på 6000 medlemmar dyker man just nu mot 4000. Kanske är det dags att testa en ny strategi och låta förbundet växa genom att stärka  lokalavdelningarna?

Och till sist för tydlighetens skull: Naturligtvis säger jag inte att Sturmark slår sin fru. Jag säger att jag anser att han ska låta bli att slå henne på samma sätt som jag anser att alla andra ska låta bli att slå sina respektive. En viss skillnad, eller hur?

Jag ville med ett pedagogiskt exempel visa hur lätt ett meddelande kan missuppfattas. Jag gjorde det i ett sammanhang som handlar om hur ett meddelande faktiskt har missuppfattats. Ledsen om jag med detta gjort någon sensationslysten hyena besviken. Gunilla Backman är en fantastiskt trevlig och rar tjej och jag hoppas verkligen att de har det bra tillsammans.

Ett nytt nummer av Bright

I slutet av mars utkommer nästa nummer av det religionskritiska debattmagasinet Bright

Sveriges Kristna Råd kör i diket om religionsfriheten

När Sveriges kristna råd och dess styrgrupp för Programmet Kyrka-Skola tar fram ett material om religionsfrihet finns det anledning att titta lite närmare. Den första vinken om SKRs ansats får man i en intervju i tidningen Dagen. Där säger Olle Kristensson:

"Det är viktigt att öka förståelsen för att religionsfriheten handlar om att bejaka den enskilda människans rätt till religionsutövning. Många tolkar den istället som frihet från religion." 

Så nu vet vi det. Religionsfrihet betyder inte frihet från religion, grundlagen RF 2:2 har fel.

SKRs utskåpning av grundlagen RF 2:2 fortsätter med regeln om att ingen ska behöva uppge sin religiösa åskådning, och levererar istället en uppfordrande uppmaning till läraren:

"Tänk på: Det är viktigt att ha god kännedom om vilken typ av religiös erfarenhet som finns representerad i den klass/grupp som du undervisar."

God kännedom? Men hur då?? Kommer det här att handla om religiös kartläggning medelst handuppräckning, eller kommer läraren att förlita sig på hår- och ögonfärg? Förekomst av slöja eller om eleverna är omskurna? Det är inte utan att man undrar. 

Men kanske är det nu eleven äntligen ska få ett svar på vad den är, den vars föräldrar lämnat religionen, och som själv aldrig tillhört den. För i hur många led kommer min religionsfria avkomma att kollektivanslutas till den religion jag aldrig bekänt?

En sak kan man däremot vara fullkomligt säker på: När det är en intresseorganisation som SKR ligger bakom ett läromedel om religionsfrihet, ska ambitionerna tolkas i skenet av egenintresset. På senare år har vi sett allt fler exempel på hur den påtagliga, visuella närvaron av religion (läs islam) triggat igång lusten att kontra med "det egna". Låt oss för all del diskutera halalköttets vara eller icke vara i skolmatsalen som religionsfrihetsfråga - men det är sekulariserade kristna som är målgruppen för SKRs ansträngningar. Tro inget annat.

FACIT:

Grundlagen RF 2:2
Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).

Skolavslutningar för svenskhetens bevarande

Ett nytt och lovande missionsfält för Svenska kyrkan

I en artikel på SVT.se uttalar sig utbildningsminister Gustav Fridolin om Alliansens motion om skolavslutningar i kyrkan:

”- Ärligt talat, jag tycker att det är lite konstigt att den här diskussionen blir så stor. Jag tror knappast att min kollega vårdministern får frågan om hur han tycker personal inom vården ska fira sina avslutnings- och personalfester, säger utbildningsminister Gustav Fridolin. Men just inom skolan så tror vi att vi kan gå in och diskutera vilka detaljfrågor som helst. Jag litar på rektorer, att de kan organisera bra skolavslutningar där alla elever får plats oavsett hur vi skriver lagstiftningen.”

Det intressanta i Gustavs resonemang är att han inte riktigt klarar av att skilja på aktiviteter på arbetstid och aktiviteter på fritid. Kanske har vården andra regler, men själv har jag aldrig varit med om personalfester på betald arbetstid och jag tror inte heller att det gäller vårdpersonal i det offentliga. Rätta mig om jag har fel. 

Jag tror att ganska många skulle bli berättigat upprörda om det ingick i befattningsbeskrivningen för vårdpersonal att de tvingades till kyrkobesök i tjänsten. Till skillnad från Gustav så tror jag att det faktiskt skulle kunna bli en fråga för vårdministern.

Men för all del, värdegrund och värdegrundsarbete är ju numera högsta mode för statliga verk och myndigheter för att hålla generaldirektörer och mellanchefer sysselsatta. Säg den myndighet som inte håller sig med en väl implementerad och kommunicerad värdegrund. Nä, just det. Här finns möjligheter för en alert kyrka att hålla sig framme.

Skolan kan tjäna som exempel och föredöme. Den ska ju vara en del av det omgivande samhället, så då är det väl bara rimligt att värdegrunderna är inbördes kompatibla? Här kommer skrivningen om kristen etik att öppna för nya spännande tillämpningar och oanade möjligheter. Vilken biskop med ärkeambitioner blir först med att ta Svenska kyrkans självuppoffrande arbete i skolan vidare in i våra myndigheter och statliga verk?

Verkspräst, verkspastor och myndighetskyrka? Det vore väl något att satsa på? Förhoppningsvis tar det omfattande resurser från skolmissionen, men vem har sagt att inte en traditionsutarmad anställd på ett statligt verk eller myndighet skulle må bra av ett besök i kyrkan inför semestern? Ett gudsord har ingen anställd mått dåligt av. Har man problem med detta kan man ta upp det med chefen på nästa lönesamtal.

Bibeläventyret skulle naturligtvis göra succé bland medarbetarna. Generaldirektörerna får fina tips från Bibelsällskapet om hur man trummar in ett budskap med rap, sång, dans och trollerier. Godiset behövs för att personalen ska stå pall och klisterlapparna kan de klistra in i sin dammiga gamla konfirmationsbibel. Det här blir bra. Värdegrunden kommer att sitta som berget.

"Skolavslutningar i kyrkan? Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

När Björklund lanserar ett förslag som innebär att religionsfriheten från 1952 får genomslag i det obligatoriska skolväsendet, då gnuggar medierna sig yrvaket i ögonen och släpper lös sina rubriksättare. För det har väl aldrig varit några skolavslutningar i kyrkor, skolan är ju icke-konfessionell? Det finns bara en sak som är roligare än det som nu händer - och det är att spekulera i hur den rödgröna regeringen ska kunna rösta bort det här, när eleverna har vant sig vid att skolans traditionsenliga religionsutövning blivit frivillig? Vilket som av en händelse får mig att associera till termodynamikens andra huvudsats - eller varför inte - en loppcirkus på rymmen. Kyrkan själv, som så länge tvått sina händer, kommer i alla fall att hädanefter att vrida dem i veklagan när insikten om frivilligheten sjunker in i medvetandet hos landets elever.

Dagen berättar om att det kommer att bli skolavslutningar i kyrkor i sommar

"Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

SVT berättar om att det kommer att bli skolavslutningar i kyrkor i sommar

"Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

SvD berättar om att det kommer att bli skolavslutningar i kyrkor i sommar

"Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

DN berättar att det kommer att bli skolavslutningar i kyrkor i sommar

"Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

Expressen berättar att det kommer att bli skolavslutningar i kyrkor i sommar

"Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

 P4 Kronoberg berättar att det kommer att bli skolavslutningar i kyrkor i sommar

"Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

GP berättar att präster kan medverkar vid skolavslutningar i kyrkorna

"Det var det jävligaste, det hade vi ingen aaaning om!"

Religionskunskap på villovägar

Tre lärare i Fisksätra utanför Stockholm intervjuas i UR Samtiden om utmaningarna som följer på en ökande migration. En lärare kommer in på ämnet religion och säger följande (12:00):

”Sedan har de olika religioner. Religionen är ofta starkare för dem än för oss som är så sekulariserade. Det är för- och nackdelar med det. De diskuterar mycket med varandra. För vår del har det inneburit att de barn som är födda i Sverige – och som inte är muslimer – måste läsa på om sin religion, som de inte har något förhållande till. Vi har sett att det har lyft undervisningen i religion.”

Det här är ett tendentiöst påstående. Det avslöjar att elevernas konfessionella tillhörighet diskuteras i skolan och detta presenteras som en positiv effekt på religionsundervisningen. Naturligtvis kan ingen förhindras att berätta om sin tro. Men citatet avslöjar också att sekulariserade elever tvingas identifiera sig med en religion som en stor del av dem aldrig har tillhört. Det är faktiskt allvarligt.

Är det så här det ser ut i ett svenskt klassrum idag? Att läraren tillåter att eleverna diskuterar sina respektive religioner med varandra, men utan att bekräfta den som är religionsfri? Hur kan man tillåta sig att inte tillerkänna den icke-konfessionella tillhörigheten ett lika stort värde för individen, som värdet av en konfessionell tillhörighet?

Varför har religionskunskapsämnet börjat betraktas som någon sorts "andlig" pendang till idrottsämnet, där religiös aktivitet förväntas befrämja folkhälsan? Tror man det, så tror man fel. Ska det dras några paralleller så inskränker det sig till undervisningen om alkohol och droger. Se och lära, men inte prova själv.

Det är ingen hemlighet att närvaron av den hetlevrade islam fått det att börja spritta i den gamla trötta kristna kroppen. Men det är ingen ursäkt för skolan att uppmana unga och omyndiga att rota i familjehistorien på jakt efter någon gammal dammig och avlagd konfession att visa upp i klassrummet vid nästa lektionstillfälle. Vad då ”min religion”? Den hade dålig passform och skavde redan på farfars tid.

Varför är det så svårt att acceptera att människor lämnar religionen för att man faktiskt inte är intresserad av den och inte vill identifiera sig med dess lära, dogmer och etik? Handlar det om aningslöshet, okunskap eller vara lite inbilsk elakhet i påkristningens namn? Hur tänker man? ”Hurra, nu hoppar vi på tåget igen. Here we come. Amen.”

Regeringsformen, RF 2:2  

Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).