Tidningen Dagen låter meddela den nedslående nyheten att 1,7
miljoner européer vill stoppa forskning på mänskliga embryon. ”Vi firar just
nu, det känns som en fantastisk seger”, säger juristen Ruth Nordström, till
Dagen. Nej, det är ingen seger. Det är en tragedi. Det är den inskränkta, bigotta,
religiösa människan som visar sitt rätta ansikte.
Tro mig, jag vet vad jag
talar om. Som IVF-patient och blivande mamma lämnade vi under resans gång
närmare hundra embryon efter oss. Det ingick att skriva på ett papper om man
accepterade forskning på dessa embryon. Våra embryon kom inte till användning. Våra
överblivna embryon hamnade i slasken. Det har därför alltid förundrat mig att
just slasken utgör ett moraliskt bättre alternativ än medicinsk forskning som
kan leda till ett längre och bättre liv för svårt sjuka medmänniskor.
Det må
vara att mänskligt liv ska ha ett okränkbart och absolut värde, som måste
respekteras och skyddas. Men åtminstone jag kommer att applådera den dagen livs
levande människor ges hjälp utifrån detta synsätt och embryona räddas från
slasken och genom medicinsk forskning kommer till människors räddning. På samma sätt som mina organ
kanske gör en dag, eftersom jag är organdonator.
Det man inte har någon
användning för kan man faktiskt kosta på sig att skänka vidare. Alltid gör det
någon lycklig. Det är gott så - även om det kommer en religiös, bigott och inskränkt människa tillgodo.
Den medmänskliga handlingen kan vi tillåta oss göra utan urskiljning.
Inlägg
