SvD Brännpunkts devota hyllning till Aron Modig (KD)

Idag dyker det här upp i Svenska Dagbladets ledarblogg. Hur ska man tolka det? Som en moderlig klapp på huvudet till en duktig pojke som uppfört sig på önskvärt sätt? En välvillig och lite aningslöst utdelad guldstjärna för gott uppförande och en vink till läsaren, att här hittar ni mera, om ni skulle ha missat något när det begav sig?

Det är ett faktum att kristna intressen har fina förutsättningar att exponera sig i Svenska Dagbladet. Det är lika mycket ett faktum att det är svårt att få en replik publicerad. Märk väl: Jag ställer inga krav på att bli publicerad. Däremot förväntar jag mig att någon ska få tillfälle till replik, då kristna företrädare och politiker ägnar debattutrymmet åt historierevisionism och allehanda religiösa särintressen.

Den 2 december firade kristendomen triumfer i SvD. Maria Ludvidsson kunde naturligtvis stå oemotsagd på ledarsidan men biskop Antje Jackelén fick dessvärre fick göra detsamma på Brännpunkt. Mitt svar kom på Newsmill. Den 22 december fick två kristdemokrater tillfälle att oreplikerat vältra sig i sentimentalitet och dumheter på Brännpunkt. Mitt svar finns här.

Svenska Dagbladet är naturligtvis i sin fulla rätt att råda oinskränkt över sin egen debattsida. Det är ingen rättighet att bli publicerad, vare sig i debattartiklar eller i en efterföljande replikväxling. Däremot är det kanske inte så smart av SvD att låta en seriös debattsida framtona som en enkelriktad megafon. Brännpunkt riskerar att framstå som tråkig.

Det är just den hårda debatten som lockar en läsare till en tidning. Vad politiker (KD) och biskopar tycker, är sällan nyheter för läsaren och kan dessutom framstå som aningen enahanda om det inte får bemötas.
När tidningsdöden nafsar redaktionerna i hälarna, kanske man borde skänka en tanke åt de gamla trotjänarna? Korsorden och de verbala fighterna på insändar- och debattsidorna har trots allt sin trogna publik.

SvD

SvD
.....................
Betydligt roligare med UNT som först släppte fram Mikael Oscarsson (KD) i en debatt och sedan gav utrymme för två repliker: Min och Anders Lindströms
.....................

Tillägg 29 december.
Kaj Scheuler i SvD Litteratur om Salman Rushdies memoarer "Anton Joseph", en av årets viktigaste böcker enligt Scheuler, men också en bok som hamnat i skymundan:

"Ateisten Rushdie gör en skillnad mellan individens rätt till religiös tro och samhällets och statens vilja att pådyvla medborgarna religiös lydnad. Av självklara skäl – fatwan mot honom – vänder sig muslimen Rushdie i första hand mot politisk islam men hans resonemang är relevanta även inom andra samhällen och andra religioner, för runt om i världen blir det allt vanligare med religiösa utövare som ställer större krav på politiskt inflytande.

Vi såg det i det amerikanska presidentvalet, vi kan spåra det i det fastlåsta läget i Mellanöstern och i Europa som en del i uppsvinget för främlingsfientliga rörelser. Även i Sverige, där vi lever i villfarelsen att vi sekulariserat bort religionen, blir religiösa frågeställningar en allt viktigare del av politiken. Salman Rushdies memoarbok ger intellektuellt bränsle till den allt nödvändigare debatten om religion och politik"