fredag 9 oktober 2009

Domprost Åke Bonnier till storms mot hårtork

Domprost Åke Bonnier har burrat upp sig på tidningen Dagens debattsida. Nu är han arg, det märks. För han har varit på bokmässan i Göteborg och förolämpats av Unga Humanister Västs ogudaktiga tilltag att praktisera avdop:

De erbjöd i sin monter möjlighet till avdop genom ett läst ritual, vattenbegjutning och avtorkande med hårtork - ett ritual som väldigt lätt kunde tolkas som ett direkt angrepp mot de olika kyrkornas doptradition.

Här slår domprosten huvudet på spiken: Visst är detta ett angrepp på kyrkornas doptradition. Hade han tänkt aningens längre än näsan räcker, hade han insett att han faktiskt är svaret på spåret när han dundrar vidare:

Man måste ha respekt för andras trosövertygelser även om man inte delar dem och så länge de inte ger uttryck för en människofientlig livsåskådning.

Hade han sansat sig fem fjutt hade han nämligen insett att den det berör – barnet själv – ju faktiskt aldrig blivit tillfrågad om sin trosövertygelse. Snarare är det alltför ofta uttalat icke-troende, men mähäiga och gullighetsoptimerande föräldrar som haft svårt att kliva ur de djupa hjulspår som konvention och ohämmad vana kört ner dem i. (Dessvärre lever också många i den felaktiga tron att dopet är till för att under lite tjusiga former ge barnet ett namn, vilket alltså är fel.)

Vän av ordning kommer nu att invända att dopet minsann inte är uttryck för någon människofientlig livsåskådning. Jag vill hävda att det faktiskt är det. På senare tid har vi sett hur präster försökt bagatellisera vad dopet står för, till exempel Annika Borg:

Lite vatten på det mjuka huvudet, några böner, en berättelse om en man som satte barnen i centrum. En tro på att livet är större och att barnet får vila i en beskyddande hand.

Harmlöst, trevligt gulligt och rart? Nej knappast. Dopet är i själva verket en ritual där man med utövande av vit magi läser orden:

Sänd ditt ord och din Ande, så att de som nu ska döpas i detta vatten blir renade från syndens skuld

”Syndens skuld”? Vad är det om inte en människofientlig inställning att se det nyfödda barnet som behäftad med syndens skuld? Hallå, hör ni ens vad prästen säger under dopritualen?

Den Danske kirke är här föredömligt rak på sak. Där vänder sig prästen till bäbisen och frågar: ”Avsäger du dig Djävulen?
Raka puckar och klara besked med andra ord. Men föräldrarna får svara i barnets ställe. Barnet kanske skriker sin protest i högan sky, men vem bryr sig väl om ett barns uppfattning?

Det Unga Humanister gör i sin avdöpningsritual är att sätta upp en skrattspegel för kyrkan och dess magiska dop. Kan ni, så kan vi, är budskapet. Avdopet med den beramade hårtorken är inget annat än en lek med den magi som i så hög grad präglar kyrkan.
Åke Bonniers förtrytelse är bara kvittot på en lyckad aktion:

Samtidigt finns det gränser för vad man som kristen stillatigande kan acceptera och den gränsen, menar jag, är nådd och näst intill överträdd av Unga Humanister Väst när man på bokmässan helt respektlöst lanserade ett avdopsritual.

Grrr!!! Unga Humanister Väst träffade mitt i prick med sitt påhitt. Det är bara att gratulera

Dagen
Ett bra svar till Åke Bonnier från Lars Karlsson i Unga Humanister Väst
Dagen
Dagen

24 kommentarer:

Anders Hesselbom sa...

Väl talat, Camilla. Tack!

Camilla Grepe sa...

Tack, tack!

Anonym sa...

Danmark: utskitet kalk och vatten...

Här får de dock min respekt. Satan smusslar den mjäkiga Svenska kyrkan med. Dopen borde vara mer in-your-face. Ett kontrakt är det. Ljug eller tänk!

Camilla Grepe sa...

Nu var du inte snäll mot mina danska anor... ;-)

Anonym sa...

Hej
Hadde jag varit på bokmässan så hadde jag genast avdopat mig. Det här var häftigt att läsa, än finns det hopp om mänskligheten.
vänligen , Eva-Marie

Camilla Grepe sa...

Tack Eva-Marie,
Jag har också tänkt avdöpa mig vid tillfälle. Jag har hört att det planeras ett lite större jippo kring det här i Stockholm framöver. Jag ska försöka hålla koll på när och tipsa på bloggen.

Sven Andersson sa...

Om Camilla hade använt samma, sakliga och korrekta framställnings
sätt som Åke Bonnier, så kunde man
tagit hennes resonemang på större
allvar.

Camilla Grepe sa...

Ja du, Sven Andersson. Livet är inte så lätt alla gånger. Svenska kyrkan råkar nu vara en ständig källa till glada fniss och jag kommenterar dess ystra krumsprång därefter.
Å andra sidan tror inte heller att jag begär att du måste ta mina resonemang på allvar. I det fallet får du väl hålla mig räkningen för en viss tolerans och generositet?

Ingemar sa...

"Snarare är det alltför ofta uttalat icke-troende, men mähäiga och gullighetsoptimerande föräldrar som haft svårt att kliva ur de djupa hjulspår som konvention och ohämmad vana kört ner dem i. (Dessvärre lever också många i den felaktiga tron att dopet är till för att under lite tjusiga former ge barnet ett namn, vilket alltså är fel.)"
--
Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Om folk verkligen skulle lyssna på vad prästen SÄGER under dopet, och inte bara vad han GÖR, så tror jag att fler skulle få upp ögonen för dopets ohälsosamma karaktär. Efter att ha bevittnat tre kusinbarns dop har i alla fall jag fått nog av denna mentala misshandel...

Camilla Grepe sa...

Ingemar, jag har ofta funderat över varför man faktiskt inte HÖR vad prästen säger. Jag börjar tro att det är samma fenomen som när man sitter i en båt och ska försöka koncentrera sig på sjöväderrapporten. Nog är det väl fler än jag som drabbats av det här:
"... Utsira... nordnordost tio... Grundkallen... nordnordost fem... ...Zzzz... ...tack för den här gången från oss på SMHI!"

Quo wadis sa...

Tyckte allt Åke Bonniers inlägg var både sakligt och sansat, befriat från den sortens arrogans som du står för. Lite förvånande är det att det "ungdomliga oförstånd och respektlöshet" som unghumanisterna visade, tycks ha rotat sig ordentligt bland flera ateister.

Det skulle ändå vara intressant om ni någon gång kunde beskriva er egen tro och era värderingar - och inte bara skjuta ner andras. Hur kul är det, egentligen?

Camilla Grepe sa...

Jag kan bara svara för mig själv och jag har ingen "tro" i den betydelsen som religiösa lägger i begreppet. Tvärtom är jag en sån där plågsamt fantasilös typ som anser världen vara naturlig.

Anonym sa...

Tycker det är fel att döpa barn. Är själv troende men tycker det ska vara ett individuellt beslut att välja vad man vill tro på. Vill man tro på evolutionsteorin eller skapelseteorin eller vad det må vara för teori så ska det vara av eget beslut.

Lars Karlsson sa...

Quo Wadis: Åke Bonniers inlägg var långt ifrån sakligt och sansat. Tvärtom är det fyllt av motsägelser och självmål. Camilla gör ett bra jobb att uppmärksamma detta. Bra Camilla!

För det första måste jag ju fråga om man verkligen MÅSTE tro på någonting överhuvudtaget, men eftersom du nu frågar så svarar jag. Humanisterna och Unga Humanister tror på människan, mänskliga rättigheter, demokrati och, högst relevant i detta fall, barnkonventionen. Det behöver inte vara övernaturliga saker för att man ska kunna tro på det.

Camilla Grepe sa...

Tack Lars!

Naturligtvis håller jag med dig om vad man som humanist och demokrat kan tro på. Människan, alltså. Problemet, som jag ser det, är att vi ur vårt icke-religiösa perspektiv tar detta som så självklart. Naturligtvis tror vi på människan och hennes förmåga. I brist på bättre om inte annat. Den tron har ju bland annat manifesterat sig i demokratins utveckling som politiskt system, en relativ konsensus om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Bara för att nämna några exempel.

Jag tror nog att många religiösa håller med i detta. Problemet uppstår när vi säger att vi "tror" på människan och religiösa väljer att tolka det utifrån sitt språkbruk. Då sätts människan på piedistal för att "avgudas och dyrkas". Då skär det sig och vi börjar missförstå varandra. Det är också då humanismen börjar kallas religion.

Av den anledningen känner jag ett motstånd mot att oreflekterat säga att jag "tror på människan". Jag skulle till och med vilja gå ett steg längre och säga att vi i brist på högre makter är tvingade att lita till oss själva.

Lars Karlsson sa...

Jag förstår och tar till mig av vad du skriver, men en del saker håller jag inte riktigt med om. Jag tycker inte man sätter människan på en, som du uttrycker det, en piedestal. Om man blandar in evolutionsteorin, som i princip alla humanister bejakar, så är det snarare tvärtom. Jag tycker ibland att det är religioner som sätter människan på en piedestal som guds skapelse och allt och det kanske är där missuppfattningen ligger. För mig är människan ett djur som alla andra, fast med en viss kombination av kognitiva förmågor. Förmågor som visserligen andra djur också kan ha, men kanske inte just samma kombination av, eller inte lika utvecklade.

Att tro på människan kan förövrigt tolkas på flera sätt. Du säger människan och dess förmågor. En del andra kanske säger människan som existerande varelse på jorden, så däri ligger kanske ingen konsensus.

Camilla Grepe sa...

Jag förtydligar: Risken är att just religiösa tror att vi sätter människan "på piedestal" i religiös bemärkelse. Jag tycker vi verkar vara överens.

Lars Karlsson sa...

Tja, man kan ju inte skydda sig mot missförstånd helt och hållet. Får leva med det liksom.

Camilla Grepe sa...

Apropå det jag skrev idag 13:47 om att humanismen börjar kallas religion. Just nu snubblade jag över detta i Kristianstadsbladet:

"När droskan tog mig hem framåt midnatt bar jag med mig ett par ganska motsägelsefulla intryck. Dels hade jag känt igen stämningen väl från de katolska arrangemang jag varit med om: den gemensamma tron, viljan att sprida det glada budskapet. Dels var de flesta människor jag pratade med lyssnande och nyfikna. Också det känner jag igen. Humanisterna tycks vara medlemmar i en bred kyrka, precis som vi katoliker.
Gladast var man över att Barack Obama hade inkluderat icke-troende i sitt installationstal, vid sidan om judar, kristna, muslimer och andra. Kanske reflekterade man inte över att han därmed placerade dem i gruppen religiösa samfund.

Roland Poirier Martinsson "

Länk:
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090207/KULTUR/817691310/2149/&/Tron-forenar-%E2%80%93-tro-inget-annat
(Notera för övrigt den härliga logiska kullerbyttan: om man inte är troende som de andra, så är man i alla fall religiös... eller vad är det han försöker säga?)

Bitte sa...

Bra inlägg! Håller helt med! Jag döpte själv inte min son eftersom jag anser att man ska ha möjlighet att göra ett eget aktivt val. Fattar inte varför Åke Bonnier blåser upp sig om det här!

Camilla Grepe sa...

@Bitte
Hur hanterar Katolska kyrkan dopet?

Camilla Grepe sa...

@Bitte
Frågan i förra inlägget var ställd till dig: Hur hanterar katolska kyrkan dopet?
Skulle vara intressant att veta, med tanke på din kommentar 091016 kl 11:31

Anonym sa...

Hej

Pontus Immanuel-Maria sa...

Camilla:

Bitte har gjort fel. Katoliker bör döpa sina barn och uppfostra dem till att gå i Kyrkan och tillbe Gud. Den som däremot inte själv praktiserar sin tro bör inte låta barnen döpas, helt enkelt eftersom man inte kan ge dem tillräckliga förutsättningar att förvalta dopet.

För många svider tanken på att föräldrar uppfostrar sina barn religiöst. För mig är det dock inte konstigare än att uppfostra dem till att tro på biologi, till att inte vara rasister eller till att tycka illa om krig eller vad som helst.

Att avdöpa låter dock löjligt i mina öron. För den som inte tror på Gud är dopet verkningslöst, varför då ge det så stort utrymme? Det är väl bara ignorera och fortsätta leva i föreställningen att vi ingenting kan veta?

Jag kommer antagligen inte hitta tillbaka till bloggen och kommer således inte svara på eventuella kommentarer till mitt inlägg. Inte för att jag inte vill utan för att jag vet med mig att jag oftast glömmer att återbesöka bloggar som jag slumpmässigt surfat in på. Ville mest återge Kyrkans syn eftersom Bitte glömt bort...

Frid!

Pontus