tisdag 17 december 2013

Björklunds julklapp till ateisterna

Vi som inte vill fira någonting i kyrkor, allra minst skolavslutningar, har lagom till jul fått en riktig present av utbildningsministern. Med retorisk skicklighet erbjuder Björklund något som vi redan har och tillägger dessutom att detta numera ska vara frivilligt. Kan det bli bättre?

Skillnaden mellan vad Björklund presenterar som lämpligt innehåll i en skolavslutning skiljer sig inte i sak från vad Skolverket redan idag tillåter i sina juridiska riktlinjer. Snarare handlar det om en gradskillnad i omfånget. Den som följt fallet Haninge vet att inte heller Skolinspektionen längre har invändningar mot bön och välsignelse: "Eleven kan ju själv välja att ta emot välsignelsen!" Ingen har heller räknat antalet psalmer vid dessa tillfällen.

Så vad innebär då Björklunds besked? Ja, egentligen ingenting som skulle innebära mer av kyrkan i skolan. Allt står och faller med frivilligheten. Problemet med skolans firande i kyrkor har hela tiden varit att det kan ses som ett grundlagsbrott att inom ramen för ett tvång ta med någon till kyrkor. Men nu är Björklund tydlig med att detta i fortsättningen ska vara frivilligt. Precis där är det något mycket viktigt som tillförs frågan: Frivilligheten att delta, till skillnad från det tidigare närvarotvånget.

Konsekvensen av detta är att Björklund faktiskt skulle kunnat förorda både bön och välsignelse vid dessa framtida frivilliga kyrkobesök. Skolinspektionen har ju redan bejakat och godkänt detta redan inom skolobligatoriet, så Björklund har marginalerna på sin sida, när det nu ska bli frivilligt.

Det intressanta är istället vad skolorna och rektorerna fortfarande kommer att vara ålagda att göra inom ramen för skolobligatoriet. Det är inte troligt att en så viktig del av skolåret, som avslutningarna, kommer att läggas ut på entreprenad till kyrkor för eleverna att besöka frivilligt. Tvärtom förefaller det sannolikt att skolorna även i fortsättningen kommer att ansvarar för en egen avslutning, även om den kompletteras med en frivillig kyrklig avslutning vid sidan av. Landets skolledare kommer även i fortsättningen att ha det fulla ansvaret för vad som sker på obligatorisk skoltid och kommer säkert att klara den uppgiften på bästa sätt.

Björklunds geniala lösning är alltså inte att fösa in kyrkan till obligatoriska aktiviteter inom ramen för skolans närvarotvång, utan att släppa ut eleverna till kyrkan utanför skolans närvarotvång. Det geniala ligger i att elever faktiskt aldrig någonsin har varit förhindrade att frivilligt gå i kyrkan. Inte heller har kyrkan någonsin varit förhindrad att ordna dessa frivilliga skolavslutningar utanför skolans hägn.

Om man för ett ögonblick ägnar sig åt kyrkans bevekelsegrunder i den här frågan, så förstår man varför Björklunds enkla och geniala lösning aldrig tidigare fått något större genomslag: Ingen går ju till kyrkan frivilligt! Björklund presenterar en lösning som i förstone ser ut att leda till fler kyrkobesök. Men det är ingen avancerad gissning att utvecklingen inom några år, och utan alltför stor dramatik, kommer att leda i den rakt motsatta riktningen.

För alla de som drivit frågan om tvingande kyrkobesök med skadeglädje och främlingsfientliga förtecken, måste det här komma som en kalldusch. Traditionernas bevarande blir även i fortsättningen precis den frivilliga uppgift det ska vara i en rättsstat.
Tack för det, Björklund!

SvD
DN 
Dagen 
Dagen 
Humanistbloggen 
SvD

2 kommentarer:

Ulla Johansson sa...

Jag blir fundersam här. I Ubildningsdepartementets pressmedelande står det: "Samtidigt ska den elev som inte vill delta ha möjlighet att avstå." - Följande scenario: skolans rektor bestämmer att skolavslutningens firande skall ske i kyrkan. Vilken elev vill eller vågar då stå upp och säga att han/hon inte vill deltaga? Elevens kamrater uppträder i kyrkan med uppläsning, sång etc. Inte vill någon markera mot sina kamrater. - Jag tror inte Björklund har menat att ge eleverna någon frihet. Tvärtom - han vill ge Svenska kyrkan all
möjlighet att missionera och påverka barnen. Nu åstadkommer han en öppning för detta. Och det är skolornas rektorer som ges frihet. Detta är ingen seger för konfessionsfriheten.
Ulla Johansson

Camilla Grepe sa...

Ulla, så här svarade jag på en liknande fråga på Humanistbloggen:

"Min text kan förefalla märklig och jag kan förstå om många oroar sig för hur det ska se ut i framtiden med indirekt socialt tryck på elever och föräldrar att ställa upp på kyrkliga avslutningar. Detta kan mycket väl vara fallet. Jag har kontakt med vuxna i Småland som vittnar om att det är stigmatiserande att överhuvudtaget inte gå i kyrkan. Vi kommer inte runt det problemet, utan måste fokusera på den juridiska aspekten för att nå en lösning.

Det jag tar fasta på är att frivilligheten nu kommer att eliminera problemet att religiösa inslag på obligatorisk skoltid kan anses vara ett grundlagsbrott i strid med RF 2:2. När den juridiska rågången är klarlagd återstår för skolans rektor att följa styrdokumenten för skolans ansvarsområden. En rektor kan inte abdikera från uppgiften att ordna en avslutning.

Den sannolika utvecklingen är att man på många platser kommer att ordna två avslutningar efter varandra. Detta har alltid varit möjligt och det är en lösning som jag argumenterat för i flera år. Poängen är att det inte är populärt hos kyrkan: Kyrkan vet av bitter erfarenhet att dessa frivilliga aktiviteter har en tendens att rinna ut i sanden. Men det är inte skolans problem. Det är inte heller vårt problem.

Kärnfrågan om vad som ska tillåtas ske inom skolobligatoriet är löst under förutsättning att Björklund håller fast vid löftet om frivillighet. Därför är det mycket viktigt att snabbt anamma och betona frivilligheten i kommande debatter. Hur detta kommer att uttryckas i lagtext blir intressant att se. Vi brukar inte behöva lagstifta om det som är frivilligt.

Att överhuvudtaget tala om att ändra i skollagen är hädanefter att sparka in en öppen dörr. Det står redan att skolan ska vara icke-konfessionell. Uppdraget skulle likaväl kunna gå direkt till Skolverket, med direktiv att ytterligare skärpa de juridiska riktlinjerna. Frivilligheten placerar kyrkobesöken utanför skolans ansvarsområde, till att bli en aktivitet på elevernas fritid. Där har det alltid funnits frihet att gå i kyrkan."