Björklunds julklapp till ateisterna

Vi som inte vill fira någonting i kyrkor, allra minst skolavslutningar, har lagom till jul fått en riktig present av utbildningsministern. Med retorisk skicklighet erbjuder Björklund något som vi redan har och tillägger dessutom att detta numera ska vara frivilligt. Kan det bli bättre?

Skillnaden mellan vad Björklund presenterar som lämpligt innehåll i en skolavslutning skiljer sig inte i sak från vad Skolverket redan idag tillåter i sina juridiska riktlinjer. Snarare handlar det om en gradskillnad i omfånget. Den som följt fallet Haninge vet att inte heller Skolinspektionen längre har invändningar mot bön och välsignelse: "Eleven kan ju själv välja att ta emot välsignelsen!" Ingen har heller räknat antalet psalmer vid dessa tillfällen.

Så vad innebär då Björklunds besked? Ja, egentligen ingenting som skulle innebära mer av kyrkan i skolan. Allt står och faller med frivilligheten. Problemet med skolans firande i kyrkor har hela tiden varit att det kan ses som ett grundlagsbrott att inom ramen för ett tvång ta med någon till kyrkor. Men nu är Björklund tydlig med att detta i fortsättningen ska vara frivilligt. Precis där är det något mycket viktigt som tillförs frågan: Frivilligheten att delta, till skillnad från det tidigare närvarotvånget.

Konsekvensen av detta är att Björklund faktiskt skulle kunnat förorda både bön och välsignelse vid dessa framtida frivilliga kyrkobesök. Skolinspektionen har ju redan bejakat och godkänt detta redan inom skolobligatoriet, så Björklund har marginalerna på sin sida, när det nu ska bli frivilligt.

Det intressanta är istället vad skolorna och rektorerna fortfarande kommer att vara ålagda att göra inom ramen för skolobligatoriet. Det är inte troligt att en så viktig del av skolåret, som avslutningarna, kommer att läggas ut på entreprenad till kyrkor för eleverna att besöka frivilligt. Tvärtom förefaller det sannolikt att skolorna även i fortsättningen kommer att ansvarar för en egen avslutning, även om den kompletteras med en frivillig kyrklig avslutning vid sidan av. Landets skolledare kommer även i fortsättningen att ha det fulla ansvaret för vad som sker på obligatorisk skoltid och kommer säkert att klara den uppgiften på bästa sätt.

Björklunds geniala lösning är alltså inte att fösa in kyrkan till obligatoriska aktiviteter inom ramen för skolans närvarotvång, utan att släppa ut eleverna till kyrkan utanför skolans närvarotvång. Det geniala ligger i att elever faktiskt aldrig någonsin har varit förhindrade att frivilligt gå i kyrkan. Inte heller har kyrkan någonsin varit förhindrad att ordna dessa frivilliga skolavslutningar utanför skolans hägn.

Om man för ett ögonblick ägnar sig åt kyrkans bevekelsegrunder i den här frågan, så förstår man varför Björklunds enkla och geniala lösning aldrig tidigare fått något större genomslag: Ingen går ju till kyrkan frivilligt! Björklund presenterar en lösning som i förstone ser ut att leda till fler kyrkobesök. Men det är ingen avancerad gissning att utvecklingen inom några år, och utan alltför stor dramatik, kommer att leda i den rakt motsatta riktningen.

För alla de som drivit frågan om tvingande kyrkobesök med skadeglädje och främlingsfientliga förtecken, måste det här komma som en kalldusch. Traditionernas bevarande blir även i fortsättningen precis den frivilliga uppgift det ska vara i en rättsstat.

Tack för det, Björklund!

SvD
DN 
Dagen 
Dagen 
Humanistbloggen 
SvD