Vildsvinssafari på Bogesundslandet

Foto: Johan Grepe

De här kreaturen påstås vara skygga. Jag undrar det, jag? Hur som helst kan man få se dem böka runt i skogarna på Bogesundslandet. Veckan innan stod en älg och betade i Skavlöten. Utter har siktats i Rönningesjön, det seglar runt havsörn över trälhavet och vargen hade vägarna här förbi för något år sedan. Brukar inte tyskar gilla sånt här? Kanske dags att börja arrangera vildmarkssafari här ute i Storstockholms norra vildmarker.

Tillägg 24 juni:
SvD skriver om vildsvinsexplosionen.

Xenofobi i grönsakslandet

Malin Siwe för ett säreget defaitistiskt resonemang om "främmande arter” på DN:s ledarsida idag. Jag läser den om igen för att försöka hitta en poäng i hennes resonemang. Till slut ger jag upp och konstaterar att hon antagligen bara är ännu en i raden som ser Rålambshovsparken som representativ för Sveriges natur.

Det handlar om att det nu görs studier av hur främmande arter i våra ekosystem innebär ekonomiska förluster. Utredningar av det här slaget bidrar i bästa fall till vettiga politiska beslut. Det handlar alltså inte, precis som hon skriver, om att: ”Allt har sin fast plats och inget ska förändras, ty då hotas något naturligt. Som om det naturliga inte vore förändring”. För vi lever extremt "onaturligt" för att vi har ekonomisk vinning av det. Men här handlar det alltså om att bekämpa arter som innebär en ekonomisk kostnad.

Till och med invandringspolitiken får sig en snabb släng i förbi- farten: ”Här ska kartläggas för att politikerna ska ha ekonomiska motiv att stoppa invandringen – av djur och växter nota bene.” Som om ekonomiska motiv var varandra till förväxling lika och kunde hanteras därefter? Ursäkta, men det är knappast seriöst att i en ledare blanda ihop dvärgbandmaskens entydigt negativa konsekvenser för folkhälsa och folkhushållning, med ekonomiska konsekvenser av mänsklig invandring. Den senare blir faktiskt vad vi gör den till.

Att dessutom hänvisa till Darwin och ”det naturliga urvalet” för en laissez faire-politik mot den spanska skogssnigeln är rent cyniskt:
”Om de då tränger ut någon annan växt eller annat djur? Ja, då var det väl naturen som slog till.” Visst, och med hänvisning till att jag är en del av naturen så slår jag tillbaka. Vare sig det handlar om att nacka sniglar för att freda trädgårdslandet eller bejaka jakt på mårdhund.

Att även i framtiden kunna plocka kantareller och blåbär, utan att riskera levertransplantation efter parasitangrepp, är livskvalitet. Men vad vet jag, Malin Siwe kanske tycker att det räcker att handla konserverade kantareller på ICA?

Finns här några snälla barn...?

TPB

Idag gör jag det lätt för mig och länkar till Opassande. Mymlan anser det vara obligatorisk läsning och jag håller med. Det ska bli intressant att se vilken väg utvecklingen kommer att ta. Tills vidare funderar jag på hur många gånger jag själv har brutit mot upphovsrätten genom eget flitigt länkande?

Förstatliga specialistvården

Det blir alltmer uppenbart att utbud och efterfrågan på specialist-
vård är i ständig obalans över landet. Frågan är om ett litet land som Sverige har råd att låta bli att samla specialistvården under staten. Först då skulle man få det gränslösa vård-Sverige som man nu försöker skapa på konstgjord väg med vårdgarantier och ekonomiska morötter till de landsting som klarar att kapar köerna.

Vem vinner på att folk går sjukskrivna med smärtor och inte kan arbeta? Absolut ingen i det nationella perspektivet. Nu kommer det uppgifter från Socialdepartementet som visar att kostnaderna ligger på ofattbara 1,1 miljard i produktionsbortfall. Märk väl, räknat på tiden utöver vårdgarantins stipulerade tre månader...

Det är stor risk att landstingens politiker och tjänstemän subopti-
merar sina egna intressen. När landstingen ifrågasätts hänvisar man harmset till en förment nödvändig närhet till politikerna för demokratins skull. Fan tro't, den som är sjuk vill bli frisk.
I det läget väger intresset för landstingspolitik mycket lätt.

SvD

Skärpning!

Det finns få saker som jag tycker så genuint illa om, som när stora och starka utövar våld mot svagare. Ja, det skulle då möjligen vara när de stora och starka börjar ömka och skylla ifrån sig. För tillfället är det katolska kyrkan som abonnerar på ledartröjan i båda grenarna.

Nu sluts leden och den ena efter den andre börjar beklaga sig över hur otroooligt orättvist katolska kyrkan har behandlats. Själv vill jag bara säga: Håll snattran och börja bete er som folk. Det är möjligt att er pappa är polis (eller motsvarande) men det betyder faktiskt inte att ni får bete er hur som helst.

Här gnälls det:
GP
Newsmill
Dagen
Newsmill

Kyrkobyggnaderna tillbaka till folket!

Idag (11/4) skriver DN i en osignerad ledare om det avtal mellan kyrkan och staten som nu ska omförhandlas. Man skriver:

”Kulturminneslagen ställer stora krav på kyrkan som förvaltare av detta kulturarv och staten borde ta ansvar för att Svenska kyrkan långsiktigt kan sköta sitt uppdrag. Statsmakten och Svenska kyrkan har hittills delat på kostnaderna. Men staten har inte skött sitt åtagande särskilt väl. I år betalas 465 miljoner kronor ut i kyrkoantikvariskt stöd – vilket är 70–110 miljoner mindre än vad olika statliga utredningar slagit fast som behövligt. Under den senaste tioårsperioden rör det sig om en underfinansiering på flera miljarder.”

Alla som ägt en byggnad äldre än tio år vet vad underhållsbehov vill säga. Ju äldre byggnaden är, desto djupa hål gräver underhållet i plånboken. Tusan vet att det svider.

Men i kyrkans fall är en stor del av underhållsbehovet självförvållat. Kyrkor som stått i hundratals år utan fuktproblem värms idag för enstaka gudstjänster mitt i vintern. Men med omväxlande uppvärmning och nedkylning kommer fuktproblem som ett brev på posten och underhållsbehovet accelererar okontrollerat.

Om Svenska kyrkan hanterade de gamla byggnaderna på ett bättre sätt skulle stora pengar sparas. Och detta redan innan man betalat för uppvärmningen i sig. Svenska kyrkans elräkningar är gigantiska. Här kanske resurserna finns för att klara underhållsbehovet själv?

En annan fråga är om staten ska bistå med en halv miljard för underhåll av ett kulturarv som det finns begränsad möjlighet för många att utnyttja? Det finns ett stort behov av vackra och ändamålsenliga lokaler för borgerliga vigslar och begravningar, men det är förbjudet att använda kyrkor för detta ändamål. Avsakraliserade kyrkor skulle kunna fylla en del av behovet.

Var det ens någon bra lösning att alla landets kyrkor över en natt bytte ägare och tillföll ett fristående samfund? En lösning vore att Svenska kyrkan återlämnar de kyrkor man själv inte behöver.
Kyrkobyggnaderna som sådana är det många svenskar som uppskattar. Det är pratet om Gud och Jesus man vill slippa.

Uppdatering 20/5: Debatten i full gång, Anders Wejryd i Dagens Nyheter.
Dagen refererar.

Jag har skrivit mer i ämnet här
Och här
SvD