Smålandsposten hörde av sig igår med frågor om min anmälan till Skolinspektionen. Nu rasslar det in kommentarer till artikeln.
Så sent som den 28 oktober pratade jag med en jurist på Utbildningsdepartementet. Jag ville bland annat få en definition på vad som är ett konfessionellt inslag i undervisningen. Juristen tvekade lite inför frågan och sa sen "att läsa trosbekännelsen är i alla fall inte tillåtet." Därför ska det bli spännande att se vad Skolinspektionen tycker om påhittet att låta elever läsa trosbekännelsen som en del av ett rollspel. Vilka oanade möjligheter döljer sig inte här?
Tillägg 1 nov:
Ytterligare kommentarer finns under inlägget med min anmälan
fredag 30 oktober 2009
torsdag 29 oktober 2009
Hägglund har hällt myror i mitt huvud
Jag hittade en helt underbar kommentar till min debattartikel i Sundsvalls Tidning, den om Göran Hägglund och hans "verklighetens folk". Läs Liza-Maria Norlins text högt, så får du en glad stund. "Jag är det nya svenskläraret..."
Nej, jag skojar bara. Liza-Maria är ju riksdagsledamot (Kd).
"Nej tack till trånga ramar!
Det är intressant att läsa Camilla Grepe i Sundsvalls Tidning och de myror hon upplever att Göran Hägglund hällt i hennes huvud. Sedan i somras har Göran Hägglund fört en intressant diskussion som tagit skruv i många tidningar och gått i spinn på sanktionerade tyckarsidor. Grepe tycker sig ha kommit på det underliggande lömska motivet: det är någon sorts kristen person med knuten näve i byxfickan som grumligt ska mobiliseras.
Här avslöjar också Grepe sin egen kategoriserande syn på dem som hon vill ska förknippas med Görans diskussion. Det kanske är så att kristna inte känner igen sig i det personporträtts ramar Grepe vill passa dem i? De allra flesta troende jag känner går inte omkring med en känsla av att vara hårt ansatta och förolämpade av kampanjer, ”vi mot världen”. Det är snarare så att man skrattar lite åt dumma bloggar eller möjligen såras. Desto tråkigare är att läsa och skrivas på näsan hur man är av debattörer i Sundsvalls tidning. Jag tänker inte kalla Grepe för elit men det är ändå betänkande att hon ägnar sin spalt åt att fundera över Görans myror och sedan gör så djärva tolkningar om vad ”vanliga troende” är för några.
Det är troligen ganska vanligt att som jag uppröras över att jag förvägras valfrihet för vilken barnomsorg jag vill välja för mina barn. Socialdemokraterna i Sundsvall vill inte att vår familj ska få använda vårdnadsbidrag, har skurit ner på antalet dagmammor och tar bort de få kvarvarande platser på öppna förskolan. Man tror sig veta vad som är bästa lösningen för vår familj.
Kristdemokraterna kan aldrig se det som vare sig kulturelits eller politikers privilegium att detaljstyra folks liv. Inte heller ser vi folk som offer för dessas härjanden. Däremot tror vi att folk många gånger kan klara sig utan alla propåer och karaktärstecknanden som tyvärr kännetecknar många spaltutrymmen."
Texten publicerad med vänligt medgivande från författaren.
Nej, jag skojar bara. Liza-Maria är ju riksdagsledamot (Kd).
"Nej tack till trånga ramar!
Det är intressant att läsa Camilla Grepe i Sundsvalls Tidning och de myror hon upplever att Göran Hägglund hällt i hennes huvud. Sedan i somras har Göran Hägglund fört en intressant diskussion som tagit skruv i många tidningar och gått i spinn på sanktionerade tyckarsidor. Grepe tycker sig ha kommit på det underliggande lömska motivet: det är någon sorts kristen person med knuten näve i byxfickan som grumligt ska mobiliseras.
Här avslöjar också Grepe sin egen kategoriserande syn på dem som hon vill ska förknippas med Görans diskussion. Det kanske är så att kristna inte känner igen sig i det personporträtts ramar Grepe vill passa dem i? De allra flesta troende jag känner går inte omkring med en känsla av att vara hårt ansatta och förolämpade av kampanjer, ”vi mot världen”. Det är snarare så att man skrattar lite åt dumma bloggar eller möjligen såras. Desto tråkigare är att läsa och skrivas på näsan hur man är av debattörer i Sundsvalls tidning. Jag tänker inte kalla Grepe för elit men det är ändå betänkande att hon ägnar sin spalt åt att fundera över Görans myror och sedan gör så djärva tolkningar om vad ”vanliga troende” är för några.
Det är troligen ganska vanligt att som jag uppröras över att jag förvägras valfrihet för vilken barnomsorg jag vill välja för mina barn. Socialdemokraterna i Sundsvall vill inte att vår familj ska få använda vårdnadsbidrag, har skurit ner på antalet dagmammor och tar bort de få kvarvarande platser på öppna förskolan. Man tror sig veta vad som är bästa lösningen för vår familj.
Kristdemokraterna kan aldrig se det som vare sig kulturelits eller politikers privilegium att detaljstyra folks liv. Inte heller ser vi folk som offer för dessas härjanden. Däremot tror vi att folk många gånger kan klara sig utan alla propåer och karaktärstecknanden som tyvärr kännetecknar många spaltutrymmen."
Texten publicerad med vänligt medgivande från författaren.
onsdag 28 oktober 2009
Skolkyrkan bygger Maginot-linje mot Islam
Nu ökar i snabb takt utbudet av aktiviteter där skolbarn bjuds in till kyrkan. I kyrkans egna dokument är man öppen med sitt syfte: Barn är en högintressant målgrupp i ansträngningarna att stoppa medlemsflykten. Att fånga upp dem i skolan är rationellt och församlingarnas erbjudanden till skolorna är också omfattande.
Målet är att barnen ska känna att det är naturligt att vända sig till kyrkan och genom positiva upplevelser fås att känna sig hemmastadda i miljön. Men de skolor som besvarar församlingarnas inviterna medverkar till ett förhållande som håller på att bli problematiskt: Att man vänjer sig vid tanken att skolan har en religiös medaktör och att man börjar uppfatta religiösa inslag i skolan som helt naturliga företeelser.
De kristna traditionerna i skolan försvaras ofta med argument om svenskhetens bevarande. Vi som debatterar kyrkans närvaro i skolan får ofta höra att det inte alls handlar om religion, utan om "vårt kulturarv" och "vår tradition". Men det är ett tveeggat vapen i ett mångkulturellt land. För när kyrkan etablerar sig i skolan, öppnar den inte bara upp för kristendom, utan för religiöst inflytande överhuvudtaget.
Vi står inför en situation då olika religiösa aktiviteter och skoltraditioner, bildligt bänder upp skolporten även för andra religioner med intresse att nå barnen. Den dag det är självklart att en skolavslutning ska ske i kyrkan, endast för att en lokal majoritet av elever och föräldrar vill det, kommer det att vara svårt att säga nej till motsvarande krav om ett avslutningsfirande i en moské.
Det vore därför önskvärt om kyrkan höll fingrarna borta från skolan och lämnade barnen ifred. Det är djupt olyckligt att skolan tillåtits att bli en bricka i ett fult spel mellan en kyrka på dekis och xenofoba mörkerkrafter. Ytterst är det dock skolledarna som måste axla det ansvar som kyrkan själv ignorerar. Skolan måste hållas fri från allt religiöst inflytande. Det är endast en icke-konfessionell skola som fullt ut förmår att respektera det enskilda barnets rätt till religionsfrihet.
Illustration: Peter Zettergren
Från boken "Den blomstertid nu kommer... Ett ekumeniskt utbildningsmaterial om mötet kyrka - skola" Utgiven av Sveriges Kristna Råd, Bilda och Sensus
Maginot-linjen kan du läsa om här.
Målet är att barnen ska känna att det är naturligt att vända sig till kyrkan och genom positiva upplevelser fås att känna sig hemmastadda i miljön. Men de skolor som besvarar församlingarnas inviterna medverkar till ett förhållande som håller på att bli problematiskt: Att man vänjer sig vid tanken att skolan har en religiös medaktör och att man börjar uppfatta religiösa inslag i skolan som helt naturliga företeelser.
De kristna traditionerna i skolan försvaras ofta med argument om svenskhetens bevarande. Vi som debatterar kyrkans närvaro i skolan får ofta höra att det inte alls handlar om religion, utan om "vårt kulturarv" och "vår tradition". Men det är ett tveeggat vapen i ett mångkulturellt land. För när kyrkan etablerar sig i skolan, öppnar den inte bara upp för kristendom, utan för religiöst inflytande överhuvudtaget.
Vi står inför en situation då olika religiösa aktiviteter och skoltraditioner, bildligt bänder upp skolporten även för andra religioner med intresse att nå barnen. Den dag det är självklart att en skolavslutning ska ske i kyrkan, endast för att en lokal majoritet av elever och föräldrar vill det, kommer det att vara svårt att säga nej till motsvarande krav om ett avslutningsfirande i en moské.
Det vore därför önskvärt om kyrkan höll fingrarna borta från skolan och lämnade barnen ifred. Det är djupt olyckligt att skolan tillåtits att bli en bricka i ett fult spel mellan en kyrka på dekis och xenofoba mörkerkrafter. Ytterst är det dock skolledarna som måste axla det ansvar som kyrkan själv ignorerar. Skolan måste hållas fri från allt religiöst inflytande. Det är endast en icke-konfessionell skola som fullt ut förmår att respektera det enskilda barnets rätt till religionsfrihet.
Illustration: Peter Zettergren
Från boken "Den blomstertid nu kommer... Ett ekumeniskt utbildningsmaterial om mötet kyrka - skola" Utgiven av Sveriges Kristna Råd, Bilda och Sensus
Maginot-linjen kan du läsa om här.
Skadestånd ny födkrok för elever?
Visst är det bra att det finns ett Barn- och elevombud, men ibland undrar man om myndigheten navigerat fullständigt vilse i pann- kakan. BEO berättar på sin hemsida:
"Två elever har kränkt varandra, den ena verbalt – den andra fysiskt. Skolan har känt till kränkningarna men inte lyckats förebygga och åtgärda dem. Nu kräver Barn- och elevombudet Järfälla kommun på skadestånd för båda elevernas räkning."
Det är inga små belopp det handlar om, 86.500 respektive 61.500 kr. Är det detta som kallas win-win? Det ska bli intressant att se om tricket sätts i system av kreativa elever med talang för rollspel och behov av pekuniärt tillskott till veckopengen. Järfälla kommun och dess skattebetalare torde däremot kunna hålla sig för skratt.
Själv funderar jag på ett budgetalternativ: Vem som helst som känner sig kallad får skrika jävla satkärring till mig (jävla invand- rare går också bra, det är i alla fall delvis sant) så kan jag fakturera 30.000 kr direkt utan inblandning av vare sig kommunen eller någon ombudsman. F-skattsedel finns.
Källa: Barn- och elevombudet
SVT
"Två elever har kränkt varandra, den ena verbalt – den andra fysiskt. Skolan har känt till kränkningarna men inte lyckats förebygga och åtgärda dem. Nu kräver Barn- och elevombudet Järfälla kommun på skadestånd för båda elevernas räkning."
Det är inga små belopp det handlar om, 86.500 respektive 61.500 kr. Är det detta som kallas win-win? Det ska bli intressant att se om tricket sätts i system av kreativa elever med talang för rollspel och behov av pekuniärt tillskott till veckopengen. Järfälla kommun och dess skattebetalare torde däremot kunna hålla sig för skratt.
Själv funderar jag på ett budgetalternativ: Vem som helst som känner sig kallad får skrika jävla satkärring till mig (jävla invand- rare går också bra, det är i alla fall delvis sant) så kan jag fakturera 30.000 kr direkt utan inblandning av vare sig kommunen eller någon ombudsman. F-skattsedel finns.
Källa: Barn- och elevombudet
SVT
tisdag 27 oktober 2009
Men Mona, vi bara väntar ju på att få jobba!
Mona kisar med ögonen, snörper ihop munnen och lägger huvudet på sned. Så kommer bredsidan: ”Vi äldre kan jobba längre”.
Tack, Mona. Den visste var den tog. Som en välriktad spark mitt i magen. Hur vore det att för ett ögonblick släppa den generation som faktiskt har jobbat hårt ett långt liv och istället rikta uppmärksamheten mot oss andra? Mot oss som utgör en brokiga skara välutbildade och arbetsvilliga i alla åldrar. Vi som inget annat önskar än ett fast jobb där vi i bara farten kan dra in kulor till sjukvården, äldreomsorgen och pensionssystemet? Förutom en ack så efterlängtad, förutsägbar, inkomst till oss själva. Jag anmäler mig frivillig här och nu. Hör av dig så får du mitt CV.
GP
Tack, Mona. Den visste var den tog. Som en välriktad spark mitt i magen. Hur vore det att för ett ögonblick släppa den generation som faktiskt har jobbat hårt ett långt liv och istället rikta uppmärksamheten mot oss andra? Mot oss som utgör en brokiga skara välutbildade och arbetsvilliga i alla åldrar. Vi som inget annat önskar än ett fast jobb där vi i bara farten kan dra in kulor till sjukvården, äldreomsorgen och pensionssystemet? Förutom en ack så efterlängtad, förutsägbar, inkomst till oss själva. Jag anmäler mig frivillig här och nu. Hör av dig så får du mitt CV.
GP
måndag 26 oktober 2009
Ny Generation lanserar kollektiv skithus-bön
Livets Ords ungdomsorganisation Ny Generation på Alléskolan i Åtvidaberg har kommit på en i sanning kreativ idé. I brist på gemensam tid för bönestunder, har gänget synkroniserat sina toalettbesök. Då ber man. Dock meddelas icke om övriga synergieffekter uppnås vid samma tillfälle.
Mer om Ny Generations koppling till Livets Ord.
Lyssna på Livets Ords skolchef om evolutionen
Lyssna på samma person om varför den vanliga skolan är livsfarlig
Dagen
Mer om Ny Generations koppling till Livets Ord.
Lyssna på Livets Ords skolchef om evolutionen
Lyssna på samma person om varför den vanliga skolan är livsfarlig
Dagen
Krister Renard på Livets Ords skolkonferens
Det ska hållas "Nordisk Skolkonferens för Kristna Skolor" på Livets Ord i Uppsala i dagarna. En av talarna kommer att vara Krister Renard. Det är intressant att ta del av vad han ska föreläsa om:
"Gymnasielärare, författare och debattör Krister Renard talar över ämnet En hållbar kristen världsbild. Renard har efter många års erfarenhet, i möte med elever på gymnasienivå och högskola sett att förenklade förklaringsmodeller, som svar på livets många svåra frågor inte håller vid en närmare granskning eller i kontakt med vidare studier på högskolan. Detta kan skapa förtroendekris för studenter från kristna hem och skolor gentemot sin bakgrund. Föreläsningen kommer att beröra ett antal områden som är viktiga för skolans undervisning och mål att ge eleverna en grund som det går att hålla fast vid och utveckla. Renard uttrycker det så här: ”Hur ska vi ge våra elever en kristen världsbild som håller livet ut och som tål att konfronteras med andra världsbilder?"
Ja, det är en grannlaga uppgift att förse det uppväxande släktet med en världsbild som tål att konfronteras med utbildnings- systemet och världen utanför. Speciellt som man vet att man själv sitter inne med Sanningen. Då är det inte lätt att vara ödmjuk.
Man ser scenen framför sig: En hel vetenskapsvärlds alla skarpa hjärnor har jobbat häcken av sig i århundraden för att ta reda på hur det hela hänger ihop. Men när de trodde att de äntligen var något på spåren kommer Krister Renard & Co och knackar dem på axeln:
"Ni kan sluta nu, grabbar, jag har Svaret!"
Lite gulligt faktiskt. Helt osökt kommer jag att tänka på en annan av våra Eviga Sanningar: "Om kartan och terrängen inte överensstämmer, så är det kartan som gäller." Bara så ni vet.
"Gymnasielärare, författare och debattör Krister Renard talar över ämnet En hållbar kristen världsbild. Renard har efter många års erfarenhet, i möte med elever på gymnasienivå och högskola sett att förenklade förklaringsmodeller, som svar på livets många svåra frågor inte håller vid en närmare granskning eller i kontakt med vidare studier på högskolan. Detta kan skapa förtroendekris för studenter från kristna hem och skolor gentemot sin bakgrund. Föreläsningen kommer att beröra ett antal områden som är viktiga för skolans undervisning och mål att ge eleverna en grund som det går att hålla fast vid och utveckla. Renard uttrycker det så här: ”Hur ska vi ge våra elever en kristen världsbild som håller livet ut och som tål att konfronteras med andra världsbilder?"
Ja, det är en grannlaga uppgift att förse det uppväxande släktet med en världsbild som tål att konfronteras med utbildnings- systemet och världen utanför. Speciellt som man vet att man själv sitter inne med Sanningen. Då är det inte lätt att vara ödmjuk.
Man ser scenen framför sig: En hel vetenskapsvärlds alla skarpa hjärnor har jobbat häcken av sig i århundraden för att ta reda på hur det hela hänger ihop. Men när de trodde att de äntligen var något på spåren kommer Krister Renard & Co och knackar dem på axeln:
"Ni kan sluta nu, grabbar, jag har Svaret!"
Lite gulligt faktiskt. Helt osökt kommer jag att tänka på en annan av våra Eviga Sanningar: "Om kartan och terrängen inte överensstämmer, så är det kartan som gäller." Bara så ni vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
