Jag har säkert missat någon kommentar, men generellt verkar få se ett samband. Det förvånar mig.
En första reaktion när man inser att en befolkning börjat
sätta könsselektiva aborter i system, är att det kön som minskar i antal skulle
bli åtråvärt och uppskattat. Det har visat sig att så icke är fallet. Tvärtom
har den indiska kvinnan fått ett ekonomisk värde som ”uthyrningsfru” och
prostituerad. Allt i enlighet med ekonomins prisbildningsteori om tillgång och
efterfrågan. En kvinna har blivit något man kan tjäna pengar på.
De indiska våldtäkterna förefaller vara nästa steg i en
accelererande och skrämmande utveckling. Kvinnan, som i många fall anses sakna värde
för att ens få födas, får rimligtvis en stigmatiserande stämpel som varande ”icke-önskvärd”
i det här samhället. Det minskande antalet födda flickor legitimerar en allmän uppfattning
om att kvinnan, som sådan, är oönskad och mindre värd.
Samtidigt är det lätt att föreställa sig den frustration som
växer bland de unga män. För dem minskar snabbt möjligheten att finna en kvinna att bilda familj och dela
sitt liv med. Vad väcker det för känslor och tankar hos de unga indiska männen? Den etablerade synen på kvinnan som varande mindre värd, i kombination med en frustration att
aldrig själv kunna finna en livskamrat, torde vara en uppenbar källa
till såväl aggression som frustration.
Att det inte finns ursäkter för våldtäkter, betyder inte att det saknas förklaringar. Det är därför jag är så förvånad över att ingen nämner de selektiva aborterna av flickor som en del av förklaringen till den oresonliga våldsvåg som drabbar indiska kvinnor.
Newsmill
Att det inte finns ursäkter för våldtäkter, betyder inte att det saknas förklaringar. Det är därför jag är så förvånad över att ingen nämner de selektiva aborterna av flickor som en del av förklaringen till den oresonliga våldsvåg som drabbar indiska kvinnor.
Newsmill
Inlägg
2 kommentarer:
Jag delar din uppfattning om att det är en förklaring dock ingen ursäkt. Ta den enskilde indiska mannens aggression och frustration och multiplicera den med ett antal miljoner. Det räcker med att titta på ståplatsläktaren på vilken fotbollsmatch som helst, så kan man få en föraning om vad multiplicerad frustration och aggression kan leda till.
Att man i Indien också importerade en ganska starkt sexualförakt från sin kolonialmakt, ett förakt som både drabbar kvinnor och HBTQ-frågor gör att det är svårt att diskutera. Man förutsätter att kvinnor (de "få" som finns) skall behaga och att homosexuella inordnar sig i den förnedrande och förnedrade kultur av drag-klädda manliga prostituerade (blandat med genuina transpersoner) som står lägst ned i det egentligen avskaffade kastväsendet.
Det är obehagligt. Eftersom detta är en politisk fråga borde det ju gå att komma med diplomatiska påtryckningar, men å andra sidan så är det ju också en kamp mellan olika folkgrupper, regioner, ereligioner, kulturer och språk med flera hundra miljoner medborgare i varje grupp, så det lär väl ta ett tag.
Men det är bra att du tar upp det.
Finns det någon internationell rörelse som arbetar med frågan?
/Anonyman
Skicka en kommentar