måndag 21 januari 2013

En ny refug i livsåskådningslandskapet

Ett nytt humanistiskt förbund har sett dagens ljus: Förenade Humanister. Den första korta kommentaren från Humanisterna officiellt kom i tidningen Dagen där Humanisternas ordförande säger sig tycka ”att Schedvins och Petterssons initiativ är positivt, men menar att den typ av livsåskådningsdialog som det nya förbundet efterfrågar redan finns. Vi kommer att fortsätta kritisera religionsuttryck där mänskliga rättigheter kränks, men i just i det här fallet tror jag snarare att det handlar om en intern maktstrid inom Unga humanister”.

Redan där gick mycket över styr i krishanteringen hos Humanisterna. Förutom att Förenade Humanister faktiskt vill skapa något utöver det som Humanisternas ordförande säger redan finns, så är kommentaren vilseledande. Schedvin och Pettersson är inte medlemmar i Unga Humanister eller Humanisterna, därför stämmer det inte, att det idag skulle röra sig om en maktstrid inom Unga Humanister. För den som känner turerna kring Unga Humanisters ursprungliga syfte och tillkomst, är det ändå väl känt att påståendet om ”intern maktstrid” har relevans för moderförbundets relation till Unga Humanister under den tid då Jessica Schedvin var dess ordförande. Som så ofta handlade det även denna gång om oförmåga att lyda Husse och gå fot.

Efter denna kommentar i tidningen Dagen låg fältet fritt. Reaktionen på sociala media blev en påpasslig illustration av det företrädarna för Förenade Humanister just konstaterat om Humanisterna:
”Vadå, vi aggressiva!!??”

Snabbt anställdes korsförhör där de förmenta utbrytarna (många hade redan lämnat eller inte ens varit medlemmar) ställdes till svars för sina förmodat subversiva skäl att starta eget. Även jag fick en släng av sleven. I vänliga ordalag har jag tillfrågats hur jag själv, som en av ”de argaste ateisterna av alla”, kunde välkomna detta? Dessutom med den för utomstående läsare fullkomligt ointressanta hänvisningen till ”ordförandefrågan”. Jag tolkar det som ett utfall av subtil humor, då det torde vara väl känt att jag är persona non grata sedan åratal och att registreringen av min sista medlemsinbetalning kommenterades som ett ”olycksfall i arbetet”.

Bilden av Humanisterna har inte enbart skapats genom enstaka teveframträdanden och debattartiklar. Bilden skapas lika mycket av öppna fora som Humanistbloggen, Facebook och enskilda bloggar. Problemet är att vi på en vidöppen arena har kunna bevittna hur personer har attackerats utanför och inom rörelsen. Helt oavsett vem som ”har rätt eller fel” så måste man vara medveten om att händelserna kring bland andra Jessica Schedvin, under hösten uppmärksammades långt utanför Humanisterna. Många har reagerat starkt på de händelserna och det bidrar till att forma bilden av Humanisterna. Det intressanta är att många inom humaniströrelsen inte heller inser hur man nu förtjänstfullt ställer sig till förfogande och spelar med i det klassiska, psykologiska spelet ”the Nice Guy and the Bad Guy”. Istället gör dessa ånyo sitt bästa för att visa att det finns fog för kritiken. Vilket skulle bevisas.

Varför överhuvudtaget tala om en splittring inom en idéburen rörelse? Snarare är detta en fullständigt naturlig utveckling när fler vill ha en plats på debattarenan och utrymmet inom Humanisterna inte räcker till. Varför denna ovilja att reflektera över att humanismen som idé nu faktiskt kan få en större spridning och att det eventuellt kan finnas en fördel med det? Förenade Humanister gör i princip bara samma sak som vi gjorde som startade tidningen Bright. Även den har kommit till i syftet att bredda debatten och släppa in fler oberoende röster. Det fungerar, vi har fått en plattform och vi når ut på ett sätt vi inte hade möjlighet att göra inom organisationen Humanisterna.

Förenade Humanister legitimerar sin plats på arenan på exakt samma sätt som alla andra i det fria samhället. De magsura kommentarer som hörts under senaste dagarna tyder på en uppfattning om någon sorts ensamrätt, inte bara på den humanistiska ideologin som sådan, utan också för de organisatoriska formerna för att sprida den. Det är tråkigt att se. Det handlar ju inte om att samla röster för att vinna mandat i ett parlament – det handlar om att vinna människor för en idé. Att då ”starta eget” med en ny approach som har förutsättningar att uppfattas som mera inbjudande, är helt enligt regelboken. Ur ett marknadsföringsperspektiv är det helt rätt att erbjuda det man uppfattar att marknaden efterlyser. Själv kommer jag att fortsätta att driva Bright som en oberoende plattform, men jag kommer att samarbeta med alla som förenas av idén om det öppna samhället och den fria, liberala och sekulära staten.

Texten är även publicerad på Newsmill 
SvD 
Kyrkans Tidning
Dagen
Norska Fri Tanke 

9 kommentarer:

Magnus E sa...

En stilla undran från en oinvigd som förundrad begapar skyttegravsdebatten och pajkastningen humanister emellan. Varför kan du, som en tongivande sekulärhumanistisk röst med ofta kloka inlägg i debatten, omöjligen vara medlem i Humanisterna? Varför är du persona non grata? Vad har du emot Humanisterna och vad har de emot dig?

Camilla Grepe sa...

Bra fråga Magnus E.
Jag önskar att svaret höll samma höga, jämna kvalité.

Magnus E sa...

Jahapp...
Jag vet inte om du är ironiserar över min fråga eller om du bara tyckte att jag var indiskret.
Men jag inser att det är personliga trätor mer än sakfrågor som är grund till splittringarna och det är ju sorgligt.

Camilla Grepe sa...

Magnus E.
Du har inte tänkt tanken att "personliga trätor" kan ha sin grund i sakfrågor?

anton sa...

Camilla, han undrar bara.

Magnus E sa...

Ja, jag säger då det. Jag blev glad när jag upptäckte humaniströrelsen och Humanisterna men inser nu desillusionerat vilket getingbo det är. Suck!

Camilla Grepe sa...

Ni får ge er till tåls. En bok är på g.

Anonym sa...

Det är här jag tycker du är väldigt bra, trots vår annars vanliga träta. Jag blir nästan nyfiken på boken.

/Anonyman

Patrik Lindenfors sa...

Hej Camilla,
Det var jag som frågade dig om hur du, en av de argaste ateisterna av alla, kunde välkomna det nya förbundet. (Du får gärna använda mitt namn i texten, jag är inte hemlig.) Vad gäller frågan om det var subtil humor eller inte får andra avgöra, men som en del av ett korsförhör såg jag det inte.

Däremot tycker jag fortfarande att det är märkligt att du är så glad över det nya förbundet då du och de verkar ha helt olika sätt att närma er religionsfrågan. Jag är mer på din sida i den diskussionen och ser behovet av ett lättmjölkshumanistförbund som helt obefintligt. Mer Bright åt folket!