Ett nytt humanistiskt förbund har sett dagens ljus. Jag gratulerar och hoppas på gott samarbete! Humanismen är en så stark och självklar ideologi för framtiden, att det är logiskt att det dyker upp nya förbund på arenan. Den nya aktören är mycket välkommen och efterlängtad för oss som inte är medlemmar i Humanisterna, men som ändå har mycket av vårt åsiktsutbyte och sociala kontakter inom den rörelsen. Det finns plats för fler! Den som likt journalisten Paul Berman ser hur världen kan delas upp i liberala och totalitära ideologier, inser också behovet av en genomtänkt ideologi som ersättning för religionerna. Humanismen är det intellektuellt och moraliskt hederliga alternativet för framtiden.
Dagen
Newsmill
SvD
torsdag 17 januari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
35 kommentarer:
Du som är av de argaste ateisterna av alla välkomnar en förening för de som vill lägga locket på och inte kritisera religion så mycket? Hmmm. Nästan så man kan tro att det ligger något annat i bakgrunden ... typ ordförandefrågan?
Haha! Vem vet, jag kanske kan övertyga dem om att jag har rätt i skolkyrkofrågan?
Vad gäller ordförandefrågan i Humanisterna så är det, likt potatismoset, ett passerat stadium för min del.
Jag undrade just varifrån det här nya förbundet kom... Nu ser jag att den kommer ifrån den "försonliga" falangen som jag inte har så mycket till över för, dvs de som tycker att "Gud finns inte" är en grotesk förolämpning som inte bör yttras högt.
Jag måste instämma med Patriks förvåning här, jag har ärligt talat svårt att se Camilla, som jag alltid sett som en av de mer rakryggade debattörerna i Sverige, bli så pass nöjd.
Camilla, kommer du inte bara få ta en massa anklagelser om att vara "oresonlig" på deras diskussionsforum? De vill ju som sagt försonas med religioner.
@Anton
Vi får se. Det kommer att visa sig.
Lycka till, hur som helst.
@Anton
Du kommer att känna igen mig i fortsättningen också. Var inte orolig.
Kalla fötter...jag förstod det. De s.k. Humanisterna bör nog följa rådet att kalla sig för ateister som "tilltalsnamn", men det görs redan ute bland folket...och det är väl ganska förståeligt.
@Anonym
Du måste precisera om du vill ha svar. Vem har kalla fötter?
Camilla Grepe och Förenade Humanister i allians..? Se där vad en gemensam fiende kan åstadkomma.
@Patrik N
Jag blir verkligen rörd över detta intresse för min ringa person.
Läste bara ditt inlägg om militant ateism och slogs att du e är just en av de som Förenade Humanister värjer sig ifrån? Alliansen känns minst sagt ohelig...
Från ditt blogginlägg: "Om konflikten flyttas ner på ett personligt plan kan scenariot karikeras så här: Jag diskuterar med en troende kristen. Vi vet att vi tycker olika i en avgörande fråga men vi är överens om att vi, i respekt för varandras tro och gränser, ska leva i fredlig samexistens. Som pacifist är jag förtjust i begreppet ”säkra gränser”. Säkra gränser kan innefatta allt från integritetssfären runt min person till landets geografiska gränser. När vi vet var gränserna går och respekterar dem, behöver vi inte slåss för att värna vår integritet. Vi håller oss på vår egen planhalva och var och en sköter sitt.
Men så händer något intressant. När jag trodde att vi var överens om att lämna varandra i fred med våra respektive idéer om sakernas tillstånd, så knackar den troende, bildlikt eller bokstavligt, på min dörr. Han har kommit på att han måste berätta en glad nyhet om att Jesus dog för vår skull. Jag förklarar att han har gått över den gräns vi kommit överens om. Jag ber honom behålla sin glada nyhet för sig själv. Det vill den troende kristne inte göra. Inte alls.
För detta är faktiskt omöjligt enligt den troende. Det visar sig att han inte bara har ingått en uppgörelse med mig på förment jämställda villkor, utan att han dessutom tar order av en högre makt. Han är så att säga fjärrstyrd och lyder under en missionsbefallning. Det urskuldande beskedet från den troende kristne blir: ”Visst ska vi respektera varandras gränser, men jag måste in över din gräns ändå. Jag ska nämligen vinna dig för Saken. Sorry, men det är order uppifrån.”
Man kan föreställa sig ordväxlingen när den arme kristne ska avlägga rapport och förklara hur han misslyckats i missionsuppdraget hos mig. Att misslyckas i ett uppdrag från självaste Chefen måste vara gruvligt plågsamt. Därvidlag känner jag trots allt ett visst medlidande med den troende. Men efter årtusenden av religiöst tvång har jag fått min efterlängtade och lagstadgade religionsfrihet. Jag har ordet i min makt och pennan är starkare än svärdet. Jag försvarar mig. Jag vill inte behöva bli föremål för vare sig ofrivilliga kyrkobesök, mission eller evangelisation. Jag använder mina vapen för att hävda min och mina barns frihet från kristendom. Kanske inte så konstigt att man i det läget kallar mig militant. Det är bara så tråkigt att ordet devalverats.
@Patrik N
Intressant syn på frågan. Onekligen. Min egen uppfattning är annars just att kärnan i det jag beskriver i min text är precis det omvända:
"Vi vet att vi tycker olika i en avgörande fråga men vi är överens om att vi, i respekt för varandras tro och gränser, ska leva i fredlig samexistens. Som pacifist är jag förtjust i begreppet ”säkra gränser”. Säkra gränser kan innefatta allt från integritetssfären runt min person till landets geografiska gränser. När vi vet var gränserna går och respekterar dem, behöver vi inte slåss för att värna vår integritet. Vi håller oss på vår egen planhalva och var och en sköter sitt."
Så långt är jag ju jättesnäll, eller hur? Sen fortsätter jag med en beskrivning av hur man går in på min "bekvämlighetszon". Då tackar jag nej. Varpå jag blir kallad "militant ateist".
Men lägg märke till att det inte är jag som knackar dörr för att sprida ett budskap. Det är inte jag som tar med elever ett par gånger per termin till Humanisterna för att eleverna ska få lära sig om vårt sekulära idéarv. Etc, etc.
Tvärtom har jag vid upprepade tillfällen betonat hur viktigt det är att frågan om gudarnas eventuella existens ska vara en icke-fråga i skolan.
Att jag sedan har ett effektivt sätt att bita ifrån när jag - och framförallt mina barn - blir uppvaktade i skolan, det ska inte läggas mig till last, även om jag vet att många hetsar upp sig över min relativa skrivkunnighet. Att jag använder mig av den i fora där syftet är att mäta sina krafter mot varandra, ska heller inte läggas mig till last. Men visst, vill man kalla mig militant ateist, så går det för sig. Den friheten tänker jag inte ta ifrån dig.
Det må så vara, men faktum kvarstår ju att du driver en (riktigt bra) tidning som är uttalat "mot religion och vidskepelse", vilket onekligen låter som något Förenade Humanister skulle ogilla (inbillar jag mig)?
Knacka dörr eller släppa provokativa pressreleaser: Vad är skillnaden?
Oavsett man bekänner Herren Kristus eller Herren Christer, vill man väl göra reklam för vad man gillar och de tankar man anser funkar för alla människor?
Skillnaden är att vi kristna åtminstone kan elva på våra egna tankar där de flesta humanister bara lever på att klanka ner på andras tankar, helt utan att ta fram egna idéer. Här kan nog den nya rörelsen ha en god plats.
Dessutom funkar inte ens "era" begrepp: Humanism betyder flera saker bla finns det både kristna och muslimska humanistiska rörelser, förutom det faktum att sekulärhumanister och allmänhumanister slåss om folkets gunst, men dessutom funkar inte ens begreppet ateism/t (ateister har inget gemensamt mer än avsaknaden av teism) eftersom även humanister begreppet fel och ger det en positiv betydelser som enar ateister i att verka aktivt mot tro, ex "American Atheists, Inc. is a nonprofit, nonpolitical, educational organization dedicated to the complete and absolute separation of state and church,"
samt:
"Atheism may be defined as the mental attitude which unreservedly accepts the supremacy of reason and aims at establishing a life-style and ethical outlook verifiable by experience and scientific method, independent of all arbitrary assumptions of authority and creeds."
Kan dessa vara ateister och välja en godtycklig positiv def. av ordet, så kan väl även DDR och Sovjet också göra det?
Patrik N. Din beskrivning och tolkning av "missionären" 19/1 00:44 är av halm, även om vissa nog skulle känna igen sig.
/Anonyman
Anonyman,
Beskrivningen är inte min, utan ett citat av Camilla.
@Anonyman
Redan första meningen i din kommentar motiverar varför det är meningslöst att svara.
(Av misstag gick det här svaret först till Patrik N. Jag ber om ursäkt för den missen.)
"Knacka dörr eller släppa provokativa pressreleaser: Vad är skillnaden?"
@Anonyman, dålig koll på skillnaden mellan privata och offentliga "zoner" i samhället?
Religion och religionskritik rör sig båda alltid på gränsen mellan det offentliga och privata. Den lilla skillnad som då är mellan en tidningsartikel och en dörrknackning är ovidkommande. Problemet att båda sidor vill bestämma över de andras inre liv.
/Anonyman
@Anonyman
Nu börjar du bli riktigt rolig.
Ja, jag vet!
Grejen är ju att gränserna mellan det offentliga och privata är konventioner. Omskärelse sker i det privata för det offentligas skull, kritiken mot omskärelse sker i det offentliga för det enskilda privata barnets skull. Traditionen omskärelse (i det privata) skall här hjälpa den troende att i bästa fall finna sin identitet, den offentliga kritiken av omskärelse sker för att hjälpa den troende att i bästa fall finna sin identitet.
* Att genom aggressiv polemik nästan utöva hets mot religiösa som kollektiv, drabbar givetvis den enskilde i sitt privata liv,
* att knacka dörr, drabbar mindre eftersom det bara är att stänga dörren igen.
* Att känna utanförskap för att vara utanför som icke omskuren (några få fall) är destruktivt men kan "botas"
* att få sexuella problem efter omskärelse (ännu färre fall) kan båda vara destruktiva, och kan förmodligen inte "botas". Hela tiden är det ett vägande mellan privat och allmänt när det gäller religion, och detta bör vi inte undvika, vilket gör att Håkans Ws lilla kvickhet faller utan lyftkraft från kunskap om religion.
Man märker samma sak när man ser hur Bergströn/Dannefjord och andra önskar göra debatten om Humanisternas felsteg privata istället för att låta dem vara offentliga och reda ut dem.
Här kan jag bara säga att jag håller med Camilla (Gudarna ska veta att vi annars inte brukar hålla me varann)och finner hennes analyser helt korrekta och blir faktiskt lite förvånad över de andras kritik mot henne (dig).
Stå på dig, Camilla! När denna fajt är över mellan dig och andra humanister, kan vi börja gräla om skolfrågor igen. ;-)
Anonyman,
Det är nog bara så enkelt i att ni förenas i en gemensam fiende (Humanisterna) just nu.
"Håkans Ws lilla kvickhet faller utan lyftkraft från kunskap om religion."
Skrivet av samma person (förmodar jag, man vet aldrig vem som döljer sig bakom anonyma signaturer) som levererar följande mening:
"Den lilla skillnad som då är mellan en tidningsartikel och en dörrknackning är ovidkommande."
Håller med Camilla, detta är humor.
Och som om inte det räckte skriver Du att tolkningen av "missionären" är av halm, "även om vissa nog skulle känna igen sig."
Anonyman, dålig koll på vad "halm" är?
1) Patrik N:
Nja, om det vore så enkelt.
Camillas (och nu också Christer Sturmarks) tanke att denna breddning av antal humanistiska sidor kan ha fördelar eftersom de möter olika behov, kan jag hålla med om. Jag har som vi diskuterat tidigare humanistiska vänner som inte heller förstår den religionshets som vissa s k humanister kör med, så därför tycker jag nog att det är bra med breddning. Förhoppningsvis startar även Förenade Humanister en egen humanistblogg med en trevligare timbre, vilket ju knappast kan vara så svårt. Jag har inget emot debatt, men jag tycker att den har blivit för aggressiv, vilket gör att folk börjat tappa förtroendet för humanister.
..
2) Håkans Halm-missionärer:
Jag har själv knackat dörr, jag känner flera som gjort inom flera kristna samfund: Jag känner inte igen mig i bilden, och för mig är det då en felaktig bild att slåss mot. Kan ni vissa belägg för att det är så som dörrknackare tänker, så varsågoda.
Att ni inte kan se likheter (jag kan se skillnaden) mellan olika sätt att sända budskap oavsett form(dörr eller tidning)är bara tragiskt, men skratta ni, mig gör det inget. Det är inte jag som förlorar på det.
/Anonyman
@Patrik N
23 januari 2013 12:11
Gör det inte för enkelt för dig. Humanismen som ideologi är betydligt större och viktigare än den organisation som för stunden för dess talan. Jag har alltid varit humanist och kommer alltid att vara det. Jag var under några år en organiserad humanist. Mina försök att, genom motioner på årsmöten, påverka missförhållanden i den inre organisationen ledde till att jag avstängdes från debattlistorna. Jag valde då att lämna föreningen.
Nu har jag varit oorganiserad humanist i två år. Jag har startat Bright, som är oberoende och öppen för alla att medverka i. Jag väljer själv mitt sällskap. Det betyder att jag har vänner i många olika organisationer, politiska och andra, och jag har inte märkt att det skulle vara något problem alls. Förrän nu.
Det är inte utan en viss munterhet som jag noterat reaktionerna på att jag välkomnar Fhum som ny aktör på arenan. Sammantaget kan dessa reaktioner i mail, telefonsamtal, bloggkommentarer och på Facebook sammanfattas som att jag, (det är mina ord nu!), är en begreppsförvirrad svikare. Eller åtminstone svikare. Vad tusan sysslar jag med??
Detta har lärt mig, att även om jag trodde att jag hade lämnat Humanisterna, så betydde det inte att Humanisterna hade lämnat mig.
Det är förstås smickrande. Men jag har länge vetat att jag i det allmänna medvetandet fortfarande framstått som medlem i organisationen. Säkert har det också för organisationen varit bekvämt att ha någon som driver frågor utan att man behöver erbjuda något i gengäld. Men det är slut nu, eftersom man efter de senaste dagarnas händelser realiserat en immateriell förlust.
Anonyman, jag har inte med ETT ord yppat vad jag själv anser/tror om Camillas "missionärs"-beskrivning - Din beskrivning av den som "halm" är kanske fullt relevant.
Här gjorde Du, med uttrycket "Håkans Halm-missionärer", komiskt nog (återigen: humor) Dig skyldig till en... halmgubbe.
Det jag anser vara det komiska i Din mening om "missionären" och "halm" är tillägget "även om vissa nog skulle känna igen sig."
Återigen, Anonyman, dålig koll på vad "halm" är?
Camilla.
Det du (och FörenadeHum) nu har fått uppleva är det som många avhoppare från "mer religiösa" sekter får uppleva.
Man kan inte acceptera att någon tycker i stort samma men inte vill vara med i organisationen, eller tycker lite annorlunda men ändå vill vara med.
Man blandar ihop budskap och person. Egentligen behöver det varken vara fel på budskap eller personer, utan det hänger på att framgången kopplas till just den grupp som var med från början.
Rätt använt kan denna historiska ironi ge en god insyn i vissa delar av vad det innebär att vara religiös: Att det organisatoriska och lojaliteter till rätt debatt ibland blir viktigare än tron i sig.
Jag hoppas (som sagt) att FörenadeHum skapar sin egen humanistblogg, där man slipper se ständiga gräl och raderade inlägg, samt infantila skämtbilder åt skrattarna, där religion hånas med hjälp av usel analys och ännu sämre retorik.
Säga vad man vill om dig Camilla: Du verkar i alla fall vara trogen dig själv, och det har alltid framgått med tydlighet att du gått en annan väg än Förbundet Humanisterna, och inte heller verkat kräva deras stöd.
Så visst har Patrik delvis rätt att vi har en gemensam fiende, men jag ser inget självändamål i fiendskap, och ser inte heller en trevlig givande dialog som blaskig mjölk, utan mer som friskt vatten.
/Anonyman
Okej, Håkan Jag kunde ha varit tydligare att jag vände mig mot Patrik N.
Min lilla blindtarm "även om vissa nog skulle känna igen sig." sitter där för att jag vet hur folk snackar om dörrknackare, utan att själva någonsin upplevt dem innaför tröskeln och än mindre vetat hur de tänker.
Det kan vara så att du och jag har ganska olika sätt att uttrycka oss och därför talar förbi varann, men grundtanken att det är en halmgubbe att framställa dörrknackaren som knäckt inför Gud över att inte ha lyckats lämna material, stämmer inte.
/Anonyman
Tack Anonyman
Anonyman,
Kanske dags för mig att återigen påpeka att den halmgubbe du tillskriver mig inte är skapad av mig utan är ett citat från en text av Camilla.
Jag ber om ursäkt, Patrik att jag anklagat dig, men det var hos dig jag läste den.
Aja-Baja Camilla. Bilden håller inte! Ingen av dem jag känner som knackat dörr, eller jag själv...
...osv osv...
/Anonyman
@Anonyman
Det ska jag naturligtvis hälsa dem som kommer och knackar dörr här nästa gång. Ja, att de egentligen inte är här och knackar dörr eftersom du.... och... tusan, vad krångligt det blev....
:-D
Det finns ingen teologiskt hållbar anledning (inom kristen teologi) att dra på sig dåligt samvete eller Herren Jesu dom för att ex du inte blir omvänd, har man det ändå är det helt vanlig hederlig psykologisk kompensation, och överskruvade ambitioner och där är vi kristna inte annorlunda jämfört med andra. Vissa slöa andra ambitiosa, vissa med ständigt taskigt samvete, andra samvetslösa.
Jesus bad lärjungarna att gå vidare och inte haka upp sig på misslyckandena när de var ute och knackade dörr.
Sen finns det ju förstås mer eller mindre känslolösa och överambitiösa församlingsledare här inom frikyrkan som kanske ställer konstiga krav
/Anonyman
"Sen finns det ju förstås mer eller mindre känslolösa och överambitiösa församlingsledare här inom frikyrkan som kanske ställer konstiga krav"
…och hur ska människor veta vem av er de ska lyssna på?
Vilken sk humanist ska man lyssna på? Är det den övernitiskt kritiska eller den som söker dialog som är den "sanna humanisten" Svårt att säga när det gäller ett ord som är så illa tjudrat som ordet humanist.
Men jag gissar att en överambitiös och känslolös "chef", "chefs-
ideolog" eller församlingsledare avslöjar sig ganska snabbt på andra sätt. Jag gissar att de flesta av oss har egen eller närståendes erfarenhet av dåliga chefer eller ledare. Igrund och botten är det ingen teologisk fråga. Visst är det tragiskt när sådana får ledande position, men lyckligtvis kan man då skilja sak från person, utan att smutskasta vare sig kristendom eller humanism, om man inte ser vinster i att förtiga att det handlar om psykologi och inte teologi/teori.
/Anonyman
Skicka en kommentar