En ny refug i livsåskådningslandskapet

Ett nytt humanistiskt förbund har sett dagens ljus: Förenade Humanister. Den första korta kommentaren från Humanisterna officiellt kom i tidningen Dagen där Humanisternas ordförande säger sig tycka ”att Schedvins och Petterssons initiativ är positivt, men menar att den typ av livsåskådningsdialog som det nya förbundet efterfrågar redan finns. Vi kommer att fortsätta kritisera religionsuttryck där mänskliga rättigheter kränks, men i just i det här fallet tror jag snarare att det handlar om en intern maktstrid inom Unga humanister”.

Redan där gick mycket över styr i krishanteringen hos Humanisterna. Förutom att Förenade Humanister faktiskt vill skapa något utöver det som Humanisternas ordförande säger redan finns, så är kommentaren vilseledande. Schedvin och Pettersson är inte medlemmar i Unga Humanister eller Humanisterna, därför stämmer det inte, att det idag skulle röra sig om en maktstrid inom Unga Humanister. För den som känner turerna kring Unga Humanisters ursprungliga syfte och tillkomst, är det ändå väl känt att påståendet om ”intern maktstrid” har relevans för moderförbundets relation till Unga Humanister under den tid då Jessica Schedvin var dess ordförande. Som så ofta handlade det även denna gång om oförmåga att lyda Husse och gå fot.

Efter denna kommentar i tidningen Dagen låg fältet fritt. Reaktionen på sociala media blev en påpasslig illustration av det företrädarna för Förenade Humanister just konstaterat om Humanisterna:
”Vadå, vi aggressiva!!??”
Snabbt anställdes korsförhör där de förmenta utbrytarna (många hade redan lämnat eller inte ens varit medlemmar) ställdes till svars för sina förmodat subversiva skäl att starta eget. Även jag fick en släng av sleven. I vänliga ordalag har jag tillfrågats hur jag själv, som en av ”de argaste ateisterna av alla”, kunde välkomna detta? Dessutom med den för utomstående läsare fullkomligt ointressanta hänvisningen till ”ordförandefrågan”. Jag tolkar det som ett utfall av subtil humor, då det torde vara väl känt att jag är persona non grata sedan åratal och att registreringen av min sista medlemsinbetalning kommenterades som ett ”olycksfall i arbetet”.

Bilden av Humanisterna har inte enbart skapats genom enstaka teveframträdanden och debattartiklar. Bilden skapas lika mycket av öppna fora som Humanistbloggen, Facebook och enskilda bloggar. Problemet är att vi på en vidöppen arena har kunna bevittna hur personer har attackerats utanför och inom rörelsen. Helt oavsett vem som ”har rätt eller fel” så måste man vara medveten om att händelserna kring bland andra Jessica Schedvin, under hösten uppmärksammades långt utanför Humanisterna. Många har reagerat starkt på de händelserna och det bidrar till att forma bilden av Humanisterna. Det intressanta är att många inom humaniströrelsen inte heller inser hur man nu förtjänstfullt ställer sig till förfogande och spelar med i det klassiska, psykologiska spelet ”the Nice Guy and the Bad Guy”. Istället gör dessa ånyo sitt bästa för att visa att det finns fog för kritiken. Vilket skulle bevisas.

Varför överhuvudtaget tala om en splittring inom en idéburen rörelse? Snarare är detta en fullständigt naturlig utveckling när fler vill ha en plats på debattarenan och utrymmet inom Humanisterna inte räcker till. Varför denna ovilja att reflektera över att humanismen som idé nu faktiskt kan få en större spridning och att det eventuellt kan finnas en fördel med det? Förenade Humanister gör i princip bara samma sak som vi gjorde som startade tidningen Bright. Även den har kommit till i syftet att bredda debatten och släppa in fler oberoende röster. Det fungerar, vi har fått en plattform och vi når ut på ett sätt vi inte hade möjlighet att göra inom organisationen Humanisterna.

Förenade Humanister legitimerar sin plats på arenan på exakt samma sätt som alla andra i det fria samhället. De magsura kommentarer som hörts under senaste dagarna tyder på en uppfattning om någon sorts ensamrätt, inte bara på den humanistiska ideologin som sådan, utan också för de organisatoriska formerna för att sprida den. Det är tråkigt att se. Det handlar ju inte om att samla röster för att vinna mandat i ett parlament – det handlar om att vinna människor för en idé. Att då ”starta eget” med en ny approach som har förutsättningar att uppfattas som mera inbjudande, är helt enligt regelboken. Ur ett marknadsföringsperspektiv är det helt rätt att erbjuda det man uppfattar att marknaden efterlyser. Själv kommer jag att fortsätta att driva Bright som en oberoende plattform, men jag kommer att samarbeta med alla som förenas av idén om det öppna samhället och den fria, liberala och sekulära staten.

Texten är även publicerad på Newsmill 
SvD 
Kyrkans Tidning
Dagen
Norska Fri Tanke