Examensprov för en blivande präst i SvK

-

Grattis!

Du ska utexamineras som präst i Svenska kyrkan. Det är ett kall som förpliktigar. Nu har du möjlighet att testa dig själv för att se om du kommer att fungera väl i den kristna arbetsgemenskapen och finna dig tillrätta med dina ansvarsfulla arbetsuppgifter.

Gör så här: Här nedan ser du några föremål. Du ska nu bestämma vilka som är relevanta för ditt kommande yrkesliv. När du har testat dig själv kan du kontrollera med facit längst ner på sidan.

Lycka till!

Facit

Dagen
Dagen
Mer på temat kul i kyrkan i SvD

Här har jag skrivit mer i ämnet Svenska kyrkans clowner

Behov som behov

Är journalisten fullständigt omedveten eller tar hon
bara tillfället i akt att demonstrera sin subtila humor?
Kolla den här briljanta miljöskildringen från Vadstena:

"Inne på borggården finns en scen och mängder av bänkar.
Till vänster på den stora gården står en rad blå toalettbås uppställda, på den högra delen av gården finns möjlighet att bikta sig."

Årets realitysåpa heter: "Kyrkomöte"

(Texten finns nu även i en längre version på Newsmill)

Det blåser upp till storm inom Svenska kyrkan. Det är frågan om äktenskapet och vigselrätten som nu har strålande förutsättningar att göra det annars så anonyma kyrkovalet och Kyrkomötet till höstens verkliga realitysåpa. För här kommer att uppdagas en inomkyrklig splittring som kan få kvinnoprästfrågan att framstå som en stillsam kontrovers i jämförelse.

Kanske är det vi bevittnar själva finalen på den process som startade med Gustav Vasas reformation. Kyrkan styrdes då in på en ny väg efter att katolska kyrkans makt brutits i Sverige. Vi fick istället en statskyrka som fungerade som statens förlängda arm. Men när den katolska kyrkan ännu agerar i orubbad maktutövning och som om tiden stått stilla, har den svenska kyrkan genom den dubbla ansvarslinjen exponerats för samtidens värderingar.
Flera år efter kyrka-statseparationen accelererar frustrationen över hur verksamheten utvecklats till en tummelplats för partipolitiska intressen. Har kyrkan därmed, som kyrka betraktat, nått vägs ände?

Med sitt nedtonade religiösa budskap har den gravt sekulariserade kyrkan alltmer kommit att framstå som enbart en markör för nationell identitet. Den tjänar nu mest som feelgood-konsult för den moderna människans behov av tjusigt inramade ceremonitjänster. Men någonstans ligger fortfarande en teologi och skramlar som kvarglömda växelmynt i en burk med pennstumpar. Av många har läran börjat upplevas som ett reellt hinder i verksamheten. Så är det också symptomatiskt att just rättighetsfrågor för kvinnor och homosexuella traditionellt utgjort de knepigaste stötestenarna inom kyrkan. Med sin uråldriga teologi i bagaget har man fått uppenbara problem att hålla jämna steg med det övriga samhällets utveckling mot bättre villkor för dessa grupper.

Hösten kyrkomöte ska fatta beslut om samkönade äktenskap och vigselrättens bevarande. Läronämnden, som är kyrkomötets utskott för teologiska frågor, har lämnat ett yttrande med ett flertal reservationer, vilket bara det är ytterst ovanligt. Dokumentet bjuder på en lika spännande läsning som det vittnar om total intern splittring. Frågan är om man någon annanstans kan hitta en mera pedagogisk redovisning av hur teologin kan komma i konflikt med samtidens värderingar? De senare företräds av en majoritet av kyrkomötets ledamöter och de av kyrkans anställda som med ett fuktat fingret i luften klarar av att avläsa hur de politiska vindarna blåser.

Men tål teologin hur mycket demokratiskt inflytande som helst, om en kyrka ska bestå som trossamfund? Kyrkan förefaller här stå inför en fråga som är lika politiskt självklar som teologiskt omöjlig att hantera. Brådskan har ställt till det ytterligare. Skiljaktighet i uppfattning är en sak, men här har processen inte ens kunnat genomföras i enlighet med kyrkans eget regelverk. Församlingarna och ekumeniska samarbetspartners har lämnats utanför. En konflikt förefaller därmed oundviklig för den kyrka som ännu inte hunnit läka såren och försonats efter beslutet i ämbetsfrågan för femtio år sedan.

Att den aktuella situationen uppstått beror i hög grad på att staten aldrig lyckades klippa de sista banden med kyrkan vid kyrka-stat-separationen år 2000. Det civilrättsliga och könsneutrala äktenskapet borde ha förverkligats redan då. Men den dåvarande regering tog aldrig steget att besluta att vigselrätten skulle vara en myndighetsutövning för staten att sköta.

Nuvarande regering agerade desto effektivare. Men var det en tillfällighet att lagen om samkönade äktenskap kom mindre än ett halvår innan Kyrkomötet skulle ta ställning till vigselrätten som annars upphör nästa år? Riksdagen stiftade sin lag och bollade över frågan som heta potatis rakt i knäet på kyrkan. Under tidspress fattade Kyrkostyrelsen beslutet att rekommendera bifall till vigsel av samkönade par. Ett beslut som är så svårt för många inom kyrkan, att man hellre avsäger sig vigselrätten. Det är inte lätt att ta ifrån någon privilegier, så frågan är om regeringen helt kallt kalkylerade med att Svenska kyrkan skulle göra grovjobbet själv den här gången, bara man räckte över silkessnöret?

Det finns samtidigt ett mycket starkt motstånd inom kyrkan mot att avsäga sig vigselrätten. Ett sådant beslut skulle vara lika otaktiskt som att skicka ut inbetalningskort på medlemsavgiften i januari. Kyrkan är väl medveten om att det ofta är den faktiska nyttan som avgör om tjänsterna efterfrågas eller ej. Om det som återstår av kyrkbröllopet är välsignelsen och tron på den apostoliska trosbekännelsen, kan insikten om kyrkans egentliga budskap få ett besvärande antal brudpar att se sig om efter andra alternativ. Så varför avskaffa vigselrätten när den betyder så mycket för kyrkans attraktionskraft och förutsättning att hålla prästerna med sysselsättning?

Har då den här utvecklingen någon som helst betydelse för en sekulär person som står utanför kyrkan? Jag vill hävda att den har det. Svenska kyrkan har idag så stora anspråk att det är svårt att hålla den på avstånd. En konsekvens av den senare tidens minskande medlemstal är att kyrkan bland annat har inlett en intensiv satsning på att nå barn genom den allmänna skolan. Genom att befinna sig på skolorna ska barnen lära sig att se präster och kyrkan som ett naturligt inslag i vardagen.

En kohandel pågår i många av landets kommuner där kyrkan ställer präster till skolorna förfogande i utbyte mot fritt arbetsrum. En hårt pressad kommunal ekonomi gör det vårt att tacka nej till denna gratisresurs i form av en vuxen som agerar rastvakt i korridorer, uppehållsrum och skolgårdar. Många bejakar tvärtom arrangemanget och bortser från konflikten med lagens krav att skolan ska vara icke-konfessionell.

För den som vill stoppa kyrkans infiltration i skolan har det stor betydelse hur kyrkan profilerar sig. En kyrka som sekulariserats därhän att dogmerna har förkastats till förmån ett till intet förpliktigande kärleksbudskap, parat med politiskt korrekt engagemang i freds- och miljöfrågor, är svår att bemöta. Den präst som hellre talar om FN-deklarationer, klimathot och Gandhi än om Gud, Jesus och Bibeln, blir därmed en trojansk häst för kyrkan när den ska motivera sin plats i skolan. Omvänt skulle en tydlig kristen förkunnelse göra det lättare att identifiera och tacka nej till ett religiöst budskap som inte ska förmedlas i skolan.

Av den anledningen är det intressant även för en sekulär person att se vad som händer i kyrkovalet och under höstens Kyrkomöte. De flesta partipolitiska grupperna i kyrkomötet är för en samkönad vigsel och en bibehållen vigselrätt. Men det finns starka motkrafter som önskar en kyrka enbart styrd av dess eget folk. Motståndet mobiliseras bland annat i den partipolitiska obundna nomineringsgruppen Frimodig kyrka, Fk.

Fk går till val på att kyrkan ska tala högt om Bibeln, Gud och Jesus. Man säger bestämt nej till samkönade äktenskap och man vill avsäga sig vigselrätten. Det är inte osannolikt att kyrkan efter tumult kring vigselfrågan på allvar kommer att ”påkristnas” om grupper som Fk får inflytande. Med ett valdeltagande på 10% finns det goda marginaler för att en mobilisering kan få effekt. Utgången av höstens drama är svårt att sia om, men frågan är om Svenska kyrkan någonsin varit så nära en splittring som nu?

Oavsett resultat i kyrkoval och Kyrkomöte kan man räkna med att många kommer att lämna kyrkan i protest. Hösten kan alltså bjuda på en hel del underhållning för den som betraktar Svenska kyrkan från åskådarplats och på behörigt avstånd.


Tillägg 20/9 kl 20:40
Dagen skriver om valdeltagandet
som verkar öka jämfört med 2005:

"Det är framför allt två frågor som har dominerat i valdebatten: Den ena har handlat om partipolitiken inom Svenska kyrkan. Den andra om kyrkan ska behålla vigselrätten. Men den senare frågan kommer inte att påverkas omedelbart av valet. Beslutet om vigselrätten ska fattas redan under hösten och det nya kyrkomötet tillträder efter årsskiftet. Trots det kommer frågan att påverka debatten också i framtiden, anser bedömare."
Dagen

Dagen
Dagen
SvD
SvD
SvDGPSydsvenskanDagenDNDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagen

Nu har Wejryd surnat till på finansen

Ärkebiskop Anders Wejryd är en ständig källa till glada fniss hos oss sekulära. Hur bär han sig åt? Nu senast kan tidningen Dagen berätta att ärkebiskopen hört av sig i brev till statsekreteraren vid finansdepartementet, Hans Lindblad. I brevet säger ärkebiskopen att skattebefrielsen av prästlönetillgångarna är en form för finansiering av allmännyttig verksamhet:

"Skulle den försvinna ökar direkt kraven på ökad kyrkoantikvarisk ersättning eller förslag om att frånträda Svenska kyrkans förpliktelse om att hålla alla skyddade kyrkor tillgängliga och i skick".

Vi får förmoda att det är tidningen Dagens egen journalist som skruvat till detta kärva budskap till en egen översättning:

”detta är ett hot: beskattar ni oss, kommer vi att låsa vissa kyrkor och låta dem förfalla. Men regeringen får också ett erbjudande: låter ni bli att höja skatten, så slutar vi att bråka om den kyrko- antikvariska ersättningen - så länge den förblir så hög som i dag”

Hur som helst är det kul att skåda det som sker. För här fick Svenska kyrkan en hoper gamla kyrkor till skänks över en natt när staten och kyrkan gick skilda vägar. Och vad händer? Jo, de avfolkas sakta men säkert. Så varför inte låta dem förbli stängda? Nej, se det går inte, för det finns ett regelverk. Och regler är, som vi alla vet, till för att följas.

Just den här regeln säger att även en avsides belägen landsbygds- kyrka med jämna intervall ska hysa en gudstjänst. Alltså måste kyrkan värmas för att inte de, i genomsnitt, tre små skinntorra gamla tanter, som regelmässigt bevistar gudstjänsten ska drabbas av blåskatarr.

Kanske kan man här finna en del av förklaringen till varför Svenska kyrkans el-nota lär gå på 1.6 miljarder varje år? Kanske skulle det till och med vara nyttigare – både för tanterna och för kyrkobygg- naderna – om man istället höll till i den, förmodat, något modern- are kyrkan i centralorten? Man kan ju fundera på det i alla fall.


Mina tidigare skriverier i samma fråga:
Kyrkobyggnaderna tillbaka till folket!
Kulturminnesvården blir gisslan när Svenska kyrkans ekonomi krisar

Dagen
Dagen

Alla blir vinnare när Utbult byter parti

Kanske ser vi början på en ny trend när Roland Utbult byter parti från Fp till Kd? Det är i så fall en utveckling med flera vinnare.

Folkpartiet har historiskt bestått av två falanger; den liberala och den frisinnade. Den senare har med tiden alltmer kommit att likna Kristdemokraterna i en profil där tyngdpunkten ligger på kärnfamiljens väl och ve med kristna förtecken och värderingar.

Det finns ett stort intresse för en liberal politik, men när varje försök att närma sig Fp slutar med att man bildlikt hamnar i knä på frikyrkofolk är det risk att väljarkåren börjar misströsta. För Folkparti bör det alltså vara en fördel att renodla sitt liberala budskap och slippa tala med kluven tunga.

För Kd innebär det här å andra sidan ett välbehövligt tillskott av nya namn. Den verkliga faran för Kd idag är att partiet alltmer börja framstå som en politisk kanal för Livets Ord. En sådan utveckling skulle vara svår att vända och antagligen placera partiet på en stabil nivå under fyraprocentspärren.

För Alliansen är det viktigt att ha med sig Kd. Ett Kd utanför riksdagen skulle alltid innebär borgerliga röster i sjön. En ”avkristning” av Fp och en ”påkristning” av Kd skulle alltså i bästa fall innebära uppsving för båda. Sen kan man som sekulär beklaga att religion överhuvudtaget ska utgöra grund för politik.


Per Petterssons blogginlägg om Utbult
Bengt Held gör en bra fördjupning i ämnet på sin blogg

Trelleborgs AllehandaAftonbladetAftonbladetGTSydsvenskanSmp
DagenDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagen


Dagen

Veckans knasigaste inlägg i omskärelsedebatten

Veckans knasigaste ledare om omskärelse fann jag i NWT. Den presenterade en (åtminstone för mig) helt ny uppsättning säregna argument för omskärelse. Dessutom blev jag förvånad då jag fann rena faktafel, vilket jag inte väntar mig i en ledare: Smaka på den här om religionsfriheten:

”Ska vi förbjuda manlig omskärelse? Frågan ter sig absurt kulturlös, och som ännu ett sätt från socialliberalt håll att omtolka religionsfriheten från ”rätt att välja religion” till ”frihet från religion”

Sen följer ett längre resonemang som utmynnar i att läkare inte ska förbjudas att utföra omskärelser. Men är det verkligen det frågan gäller? Mig veterligt är det inte förbjudet med omskärelser inom sjukvården. Ett förbud torde vara svårt att genomföra det då det alltid kommer att finnas tillfällen då man gör ett ingrepp av medicinska skäl. Men det är viktigt att även medicinskt motiverade ingrepp görs så sällan och i så lindrig omfattning som bara är möjligt. Att däremot ge landstingen i uppdrag att regelmässigt ombesörja den här delen av människors religiösa och kulturella praktik är att på ett olyckligt sätt legitimera sedvänjan.
I slutet av ledaren blir argumentationen riktigt fantasifull:

"Om omskärelsen som sådan har någon som helst religiös implikation, så är det att man är förberedd för religion. Men i praktiken är ju omskärelse betydligt mer en gärning i religionsfrihetens namn än i den religiösa intoleransens. Är man omskuren så är man de facto betydligt friare att välja religiös tillhörighet än om man inte är det – helt enkelt för att två av de största världsreligionerna har detta som urgammal och kännetecknande sedvana."

Den är fantasifull, för att ledarskribenten målar upp ett scenario där man ser framför sig hur omskurna män med judisk respektive muslimsk bakgrund fritt rör sig över religionsgränserna med sin omskurna snopp som ett slags fysiskt uppehållstillstånd för friheten att vistas i valfri religiös miljö. Även den sekuläre eller kristne förmodas på detta sätt göras ”förberedd för religion” vare sig han väljer att konverterar till judendom eller islam.

Tyvärr får vi ingen förklaring till varför inte omskärelsen lika gärna skulle kunna ske i vuxen ålder vid det eventuella beslutet att konvertera? Om skribenten menar allvar med sin omtanke om barnets valfrihet, så bör han väl beakta möjligheten att barnet som vuxen önskar leva som sekulär och oomskuren?

Till sist kommer då den slutliga drapa som ska få oss att förstå att vi är ett outvecklat stenåldersfolk vid polcirkeln som aldrig kommer att fatta det här fina med "Kultur". Så oändligt tacksamt att ta till, för vi vet ju alla, att hur mycket vi än läser, lyssnar och tittar, kommer all världens utbud av kulturella påhitt att vida överstiga vår förmåga att hålla oss à jour:

"Sverige är idag ett kulturellt handikappat land. Vi har knappt koll vare sig på svensk eller västerländsk kultur som sådan. Därför får vi svårt att respektera kulturella olikheter. Men det är på tiden att vi åstadkommer en sann respekt för kultur i Sverige. Värnandet av traditioner är viktigt, och man ska inte tvinga folk att gå ifrån sina egna, ofta uråldriga, traditioner. För väldigt många är manlig omskärelse en fråga om tradition och identitet, och det bör man inte förvägra någon att bejaka."

Kommen så här långt kan jag bara rekommendera alla att läsa Svante Folins utmärkta essä ”De flesta kulturer är rena skräpet”. Känsliga individer varnas! Texten är ett kräkpiller, men efter genomläsning har man ett fint tillfälle att ta sig en funderare över det här med kulturrelativism. Det behöver de flesta av oss göra någon gång emellanåt.

Även Dagens ledarblogg slirar i logiken
Ett mycket bra inlägg på Newsmill signerat Anders Sillén

Oskuret är bäst

eller
Till försvar för mannens erogena zoner

Jag tror att debatten om manlig omskärelse fick sitt definitiva genombrott då Eduardo Grutzky och Soleyman Ghasemiani gick
ut i SvD och berättade om sina egna erfarenheter av omskärelse. Eduardo Grutzky formulerade en viktig aspekt, som kan förklara motståndet mot att på allvar börja diskutera frågan: "Ingen vill ju i vuxen ålder ställas inför tanken att man kanske skulle kunnat njuta mer av sex än man gör".

Detta fick som vi vet Cordelia Edvardson att protestera högljutt: "Enligt välunderrättade och pålitliga källor, vilka som spädbarn ”berövades” sin förhud, förmins­kade denna ”stympning” (som många kallar det) på intet sätt den vuxne mannens sexualdrift, lust och njutning".

Hur pojkbäbisarna bedömdes kunna avgöra konsekvenserna av skärandet i denna höggradigt erogena zon, i perspektivet före/ efter ingreppet, lämnade Cordelia tyvärr ingen information om.
Sen var det tyst ett bra tag innan Peter Wolodarski skrällde till på Dagens Nyheters ledarsida häromveckan. En sorglig läsning.

Sorglig för att den visar hur stark en religiös tradition kan vara långt efter att föräldrarna blivit sekulära och lagt gudstron på hyllan. (Jämför här med det kristna dopet: Föräldrarna tror naturligtvis inte på gud, utan låter döpa barnet därför att...
...ja, varför??).

Sorglig för att den påminner om de psykologiska mekanismerna bakom den kvinnliga omskärelsen och varför den så envist lever kvar: "Det måste vara någon mening med det jag själv har genomgått, det får inte vara meningslöst. Genom att mina barn följer traditionen bekräftar vi det meningsfulla i det vi gör."

Slutligen var den sorglig för Peter Wolodarski själv som så fatalt missbedömt den opinion som bildats i omskärelsefrågan på senare tid. Man blir inte populär om man går ut med argument som kan tolkas som att bäbisar sprider hiv och livmoderhalscancer.

Någon dag senare kunde vi betrakta det intressanta fenomen
då två ledarskribenter gick i klinch med varandra i SvD. Att hänvisa till Charlotte i "Sex and the city" gav dock minuspoäng
till Paulina Neuding. Fördel Sanna Rayman som levererade en mycket läsvärd text.

Det ultimata magplasket svarade dock landstingsrådet Birgitta Rydberg för. Jag kan i viss mån förstå landstingsrådets beskäftiga välvilja. Att få förhudselimineringen att ske på ett adekvat och hygieniskt sätt är nog bra, men frågan är om landstingsrådet förstod vilka krafter hon utmanar? Ingen förespråkar köksbords- kirurgi, men steget till att beordra läkarkåren att utföra religiösa riter var nog att tänja religionsfrihetsparagraferna lite väl hårt.

Hade landstingsrådet satt ett fuktat finger i luften hade hon nog förstått hur vindarna blåser. Men kanske har även känsligheten i landstingsrådets finger påverkats? Att skicka in henne i debatten var hur som helst inte så välbetänkt, sett i backspegeln. Att döma av kommentarerna var det som att släcka en brand med bensin.

Desto mer glädjande var det då att läsa debattinlägget från läkarna Peder Drott och Finn Bengtsson i dagens SvD. Ducka Rydberg, nu har expertisen sagt ifrån! I debatten om manlig omskärelse har pendeln svängt från ett närmast kompakt ointresse för några år sedan till ett starkt engagemang idag. Den utvecklingen kan knappast stoppas.

Frågan om omskärelse aktualiserar behovet av att förtydliga att religionsfriheten är en frihet till, såväl som frihet från religion. Insikten att denna religionsfrihet även omfattar våra barn ökar stadigt. Det innebär att vi måste upphöra med alla former av religiös och kulturell märkning av dem. Låt därför fortsättningsvis beslutet om omskärelse fattas av en man när han är myndig. Sverige har varit föregångsland förr i andra viktiga sammanhang.
Låt oss vara ett föregångsland den här gången också.

Dagen
Sydsvenskan
Sydsvenskan
Dagen
Dagen
Dagen
GP
Smålandsposten
Dagen
Eskilstuna-Kuriren
Ett verkligt bottennapp publicerat på NWT.
Expressen svamlar
Ett mycket bra inlägg på Newsmill signerat Anders Sillén
Och så till sist Badlands Hyena för den som inte räds lite ohämmad satir