I en artikel på SVT.se uttalar sig utbildningsminister Gustav Fridolin om Alliansens motion om skolavslutningar i kyrkan:
”- Ärligt talat, jag tycker att det är lite konstigt att den här diskussionen blir så stor. Jag tror knappast att min kollega vårdministern får frågan om hur han tycker personal inom vården ska fira sina avslutnings- och personalfester, säger utbildningsminister Gustav Fridolin. Men just inom skolan så tror vi att vi kan gå in och diskutera vilka detaljfrågor som helst. Jag litar på rektorer, att de kan organisera bra skolavslutningar där alla elever får plats oavsett hur vi skriver lagstiftningen.”
Det intressanta i Gustavs resonemang är att han inte riktigt klarar av att skilja på aktiviteter på arbetstid och aktiviteter på fritid. Kanske har vården andra regler, men själv har jag aldrig varit med om personalfester på betald arbetstid och jag tror inte heller att det gäller vårdpersonal i det offentliga. Rätta mig om jag har fel.
Jag tror att ganska många skulle bli berättigat upprörda om det ingick i befattningsbeskrivningen för vårdpersonal att de tvingades till kyrkobesök i tjänsten. Till skillnad från Gustav så tror jag att det faktiskt skulle kunna bli en fråga för vårdministern.
Men för all del, värdegrund och värdegrundsarbete är ju numera högsta mode för statliga verk och myndigheter för att hålla generaldirektörer och mellanchefer sysselsatta. Säg den myndighet som inte håller sig med en väl implementerad och kommunicerad värdegrund. Nä, just det. Här finns möjligheter för en alert kyrka att hålla sig framme.
Skolan kan tjäna som exempel och föredöme. Den ska ju vara en del av det omgivande samhället, så då är det väl bara rimligt att värdegrunderna är inbördes kompatibla? Här kommer skrivningen om kristen etik att öppna för nya spännande tillämpningar och oanade möjligheter. Vilken biskop med ärkeambitioner blir först med att ta
Svenska kyrkans självuppoffrande arbete i skolan vidare in i våra myndigheter
och statliga verk?
Verkspräst, verkspastor och myndighetskyrka? Det vore väl något att satsa på? Förhoppningsvis tar det omfattande resurser
från skolmissionen, men vem har sagt att inte en traditionsutarmad
anställd på ett statligt verk eller myndighet skulle må bra av ett besök
i kyrkan inför semestern? Ett gudsord har ingen anställd mått dåligt
av. Har man problem med detta kan man ta upp det med chefen på nästa lönesamtal.
Bibeläventyret skulle naturligtvis göra succé bland medarbetarna. Generaldirektörerna får fina tips från Bibelsällskapet om hur
man trummar in ett budskap med rap, sång, dans och
trollerier. Godiset behövs för att personalen ska stå pall och klisterlapparna kan de klistra in i sin dammiga gamla konfirmationsbibel. Det här blir bra. Värdegrunden kommer att sitta som berget.
onsdag 4 februari 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar