För en tid sedan gick prästen Jonas Lindberg ut på Kyrkans Tidning i en ledare och hasplade ur sig en ganska anmärkningsvärd idé i en ledare:
"Evangeliet är ett erbjudande till alla människor och ska därför inte
användas för att stärka en grupp mot en annan. Men varje möjlighet att
förmedla evangeliet är också något att glädjas över och försöka ta vara
på. Det gäller bara att göra det på ett så klokt och inkluderande sätt
som möjligt och det tror jag att Svenska kyrkan har goda möjligheter att
göra vid skolavslutningar och andra tillfällen."
Han gjorde det som svar på en annan debattartikel. Jag kontaktade Kyrkans Tidning som föreföll att dela mina invändningar mot båda dessa och fick min egen replik publicerad kort därpå:
"I den bästa av världar har en icke-konfessionell skola
inte några religiösa inslag alls. Men nu lever vi inte i den bästa av
världar. Lagen föreskriver visserligen att skolor med offentlig huvudman
ska vara icke-konfessionella, så med lagstiftandets inneboende logik
behövde lagen inte heller föreskriva något om frivillighet vid inslag
som ändå inte skulle förekomma. Eller som en av
Utbildningsdepartementets egna utredare kommenterade detta faktum: ”Det var ju aldrig tänkt att det skulle vara några religiösa inslag i den kommunala skolan”
Att präster ändå brukar be och välsigna lite
som de själva vill, vet vi genom de enkäter som Kyrkans tidning så
förtjänstfullt har genomfört. Det finns alltså anledning att se
lagändringen om religiösa inslag, som en legitimering av ett mångårigt
missförhållande, snarare än som någon reell nyhet i sig
Vad många debattörer missat, är att detta numera ska bli frivilligt för eleverna, och konsekvenserna av det. I förarbetena till lagförslaget hänvisas till religionsfriheten i RF 2:2, där friheten att överhuvudtaget inte behöva gå in i en kyrka
formuleras. Samtidigt som religiösa inslag blir lagliga, utsträcks
alltså elevernas valfrihet till att även omfatta de tillfällen som
Skolverket tidigare accepterat i sina juridiska riktlinjer!
Lagändring ändrar maktbalansen mellan skolan, eleven och kyrkan.
När religiösa inslag inte längre genomförs inom skolobligatoriets
närvarotvång, förflyttas de per definition ut ur skolans ansvarsområde -
till elevernas fritid. Då skollagen inte reglerar elevernas fritid,
lider lagförslaget av en viss brist på logik, men det bör man kunna
överse med då det handlar om en starkt konfliktfylld fråga som nu kan få
en enkel lösning: Eleverna får möjlighet att rösta med fötterna. Många
elever kommer helt legitimt, och utan att behöva skolka, att utebli från
kyrkan. Kvar blir de som gärna går i kyrkan på sin fritid, oavsett om
det är av religiösa, främlingsfientliga eller traditionella skäl."
Motionen om vissa konfessionella inslag i den icke-konfessionella skolan låter dock vänta på sig. Vi får se om riksdagen hinner rösta igenom den innan man tar sommarlov.
onsdag 13 maj 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar