söndag 26 januari 2014

Slöjan är en politisk symbol

Problemet med slöjan i polisuniformen är att beslutsfattarna godkände detta utifrån uppfattningen att slöjan är en religiös symbol. Hade man varit lika noga som Frankrike inför förbudet mot slöja i skolorna, hade man vetat att slöjan realiteten är en politisk symbol för islamism.

Det intressanta med dagens politiska utveckling är att två totalitära -ismer möts och strider mot varandra, trots ett delvis gemensamt förflutet. Den ena dessutom i sällskap med den enda totalitära –ism, som tog sig igenom WW2 som segrare. Att de främlingsfientliga har rötter i nazismen är ingen hemlighet. Få vet däremot hur nära kopplingarna var mellan al-Bannas Muslimska brödraskap och Hitlers regim via stormuftin i Jerusalem, vilken tillbringade flera år på 40-talet i Tyskland.

Nazisterna som från början var antisemiter i betydelsen ”anti alla semitiska folkslag”, fick påstötningar från araberna (ett semitiskt folk) och modifierade sin lära till att vara antisemitisk enbart i betydelsen antijudisk. Därmed fick Tyskland en allierad i arabvärlden och man fick en gemensam fiende i judarna och ett gemensamt mål i att utrota judarna.


Arabvärlden var den enda del av världen som inte gjorde upp med sitt arv efter WW2, till skillnad från t ex Europas Nürnbergrättegångar. Muftin fängslades efter krigsslutet, men släpptes utan rättegång 1947.

Under kriget svarade muftin för radiosändningar till nordafrika, med uppmaning att utrota judar. Efter 1948 då FN upprättade en judisk stat i det brittiska protektoratet fortsatte han, nu som stormufti av Jerusalem, att driva samma linje. Lägg märke till att dagens Hamas är en gren av Muslimska brödraskapet och att stormuftins uppmaning att utrota judarna och krossa Israel är en inledande paragraf i Hamas stadga.

I korthet kan man alltså säga att Muslimska brödraskapet i sina olika grenar fullföljer den antisemitiska politiken som Hitler inte fick avsluta. al-Bannas dotterson heter för övrigt Tariq Ramadan och är ett kapitel för sig.

Det speciella med Muslimska brödraskapet och Ramadan, är att de är salafitiska reformister, med ambition att gå tillbaka till 600-talets källor som inspiration för sin ideologi. Det är här det skär sig mellan MB och andra muslimer som inte påverkats av politisk islam.

När det blir konflikt idag mellan nationalister och islamister, är det ödets ironi att det är två grenar med koppling till nazisterna för 70 år sedan, som slåss med varandra. Den ena grenen har dessutom lierat sig med kommunister. Den enda totalitära –ism som gick som vinnare ur WW2 och alltså inte ställts till svars för sina folkmord.

Utanför detta getingbo av totalitära –ismer befinner sig en liberalism, med dåligt självförtroende. Sveket mot de som förtrycks inom islamismen göds av kulturrelativister som inte förmår stå upp för upplysningens bidrag till västliga innovationer som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.


Att i det läget godkänna den islamistiska symbolen hijab, är att flirta med en uttalat antisemitisk rörelse.


Islamismen kryper in bakvägen

Tillägg
Rikspolisstyrelsen gick emot riksdagen och Ullenhag förtiger att hans partikamrater argumenterat emot detta:
En uniform med religilösa symboler är inte uniform

Debatten skördar sina offer. Expressen 27 januari om Carina Hägg som petas från riksdagslistabn efter hennes kritik mot Mustafa Omar och Muslimska brödraskapets svenska gren, Islamiska förbundet:
Carina Hägg stryks från riksdagslistan

Så skaffar sig Muslimska brödraskapet fotfäste i Europa

DN
SvD

1 kommentar:

Matilda sa...

Hej Camilla!
Det finns massor av muslimska kvinnor, antagligen en majoritet, som av egen fri vilja bär hijab. Jag är en av dem. Jag bär hijab av religiös övertygelse, och jag känner ingen som bär en sådan sjal av någon annan anledning. I grund och botten är frågan; ska vi kvinnor få ha rätt att klä oss som vi vill? Det finns så många män och kvinnor runt om i världen som har så mycket åsikter om hur kvinnor får eller inte får klä sig. Det är oerhört tröttsamt...

Vänliga hälsningar,
Matilda