Så kom det då till sist. Lagförslaget om konfessionella inslag i den icke-konfessionella skolan. Visserligen är den promemoria Björklund presenterade ännu inte skriven enligt uppgift från departementet, men varför haka upp sig på detaljer en sån här dag när valfläsket ska locka SD-dissidenterna tillbaka till Alliansen?
Folk med sinne för logik har visserligen hakat upp sig på petitesser som att en icke-konfessionell skola rimligen inte kan ha konfessionella inslag, för då är den per definition inte längre icke-konfessionell. Men varför grumsa om det, när målgruppen förväntas svälja betet i ren emfas och utan de besvärande grundkunskaper i elementär juridik och samhällskunskap som annars skulle förta glädjen.
Förslaget överlappar regelverket för religiösa friskolor, som får ha konfessionella inslag utanför undervisningen, men där är elevernas deltagande uttryckligen frivilligt. Vi får alltså en lightversion av det som idag gäller för religiösa friskolor, med detta förslag.
För nu får även den allmänna skolans elever lagens stöd för frivillig närvaro i kyrkan. Jag kontaktade Utbildningsdepartementets utredare och påpekade det märkliga i att skollagen idag ger elever i religiösa friskolor bättre skydd mot ofrivilliga religiösa inslag, än den allmänna skolans elever. Hon svarade:
”Ja, men det var heller inte tänkt att den allmänna skolan skulle ha religiösa inslag”.
Just det. Den icke-konfessionella skolan har visat sig vara en chimär i det avseendet. Men nu lirkar Björklund på omvägar fram en lösning som sedan länge figurerat i debatten, men utan att ha fått gehör: Att kyrkan är välkommen att ordna dessa avslutningar, utanför skolobligatoriet, på elevernas fritid. Alla som har minsta kunskap om kyrkan vet att det är det sista den önskar. Svenskar vill i princip bara gå i kyrkan när de kollektivansluts till skolavslutningarna. Detta kryptoreligiöst betingade masochistiska drag i den svenska folksjälen kommer att hålla framtidens folklivsforskare sysselsatta länge.
För oss som i all enkelhet vill att våra barn ska kunna gå i en icke-konfessionell skola som är icke-konfessionell, är det alltså viktigt att ta fasta på Björklunds löfte om frivillighet. Vi har all anledning att bevaka den detaljen om det blir regeringsskifte i höst. Håller oppositionspartierna med om att kyrkobesök ska vara frivilliga??
Skollagen kommer aldrig att kunna föreskriva vad kyrkan ska göra, däremot är den tydlig med vad som ingår i skolobligatoriet och i skolans uppdrag. En frivillig ceremoni i kyrkan befriar rimligen inte skolan från att fullgöra sitt uppdrag där en avslutning är en del av skolåret. Vi kommer alltså med största sannolikhet att få dubbla avslutningar i vissa skolor. Sen får framtiden utvisa hur livskraftiga de frivilliga kyrkobesöken kommer att bli.
I pressmeddelandet om lagförslaget påpekades att "Skolan har ett uppdrag, enligt läroplanerna, att överföra och utveckla samhällets kulturarv." Kyrkan har ju sedan länge erbjudit sig att ombesörja den detaljen och det förefaller heller inte föreligga någon risk att våra telningar ska lämna skolan urarva efter dessa kyrkobesök:
Dagen
Dagen
Folk med sinne för logik har visserligen hakat upp sig på petitesser som att en icke-konfessionell skola rimligen inte kan ha konfessionella inslag, för då är den per definition inte längre icke-konfessionell. Men varför grumsa om det, när målgruppen förväntas svälja betet i ren emfas och utan de besvärande grundkunskaper i elementär juridik och samhällskunskap som annars skulle förta glädjen.
Förslaget överlappar regelverket för religiösa friskolor, som får ha konfessionella inslag utanför undervisningen, men där är elevernas deltagande uttryckligen frivilligt. Vi får alltså en lightversion av det som idag gäller för religiösa friskolor, med detta förslag.
För nu får även den allmänna skolans elever lagens stöd för frivillig närvaro i kyrkan. Jag kontaktade Utbildningsdepartementets utredare och påpekade det märkliga i att skollagen idag ger elever i religiösa friskolor bättre skydd mot ofrivilliga religiösa inslag, än den allmänna skolans elever. Hon svarade:
”Ja, men det var heller inte tänkt att den allmänna skolan skulle ha religiösa inslag”.
Just det. Den icke-konfessionella skolan har visat sig vara en chimär i det avseendet. Men nu lirkar Björklund på omvägar fram en lösning som sedan länge figurerat i debatten, men utan att ha fått gehör: Att kyrkan är välkommen att ordna dessa avslutningar, utanför skolobligatoriet, på elevernas fritid. Alla som har minsta kunskap om kyrkan vet att det är det sista den önskar. Svenskar vill i princip bara gå i kyrkan när de kollektivansluts till skolavslutningarna. Detta kryptoreligiöst betingade masochistiska drag i den svenska folksjälen kommer att hålla framtidens folklivsforskare sysselsatta länge.
För oss som i all enkelhet vill att våra barn ska kunna gå i en icke-konfessionell skola som är icke-konfessionell, är det alltså viktigt att ta fasta på Björklunds löfte om frivillighet. Vi har all anledning att bevaka den detaljen om det blir regeringsskifte i höst. Håller oppositionspartierna med om att kyrkobesök ska vara frivilliga??
Skollagen kommer aldrig att kunna föreskriva vad kyrkan ska göra, däremot är den tydlig med vad som ingår i skolobligatoriet och i skolans uppdrag. En frivillig ceremoni i kyrkan befriar rimligen inte skolan från att fullgöra sitt uppdrag där en avslutning är en del av skolåret. Vi kommer alltså med största sannolikhet att få dubbla avslutningar i vissa skolor. Sen får framtiden utvisa hur livskraftiga de frivilliga kyrkobesöken kommer att bli.
I pressmeddelandet om lagförslaget påpekades att "Skolan har ett uppdrag, enligt läroplanerna, att överföra och utveckla samhällets kulturarv." Kyrkan har ju sedan länge erbjudit sig att ombesörja den detaljen och det förefaller heller inte föreligga någon risk att våra telningar ska lämna skolan urarva efter dessa kyrkobesök:
Dagen
Dagen
Inlägg
4 kommentarer:
Personligen är jag trött på skolavslutningar. Jag förväntas närvara som gisslan. Sitter där i koret i röcklin och alba medan det ena framträdandet följs av nästa. Rektorn håller moraliserande tal. Sen kommer BUN:s representant och svamlar om nåt. Till slut blir det min tur. Jag förväntas säga nåt i samma stil. Men det kan jag inte. Jag talar om nåt som de andra inte sagt. Nämligen det okränkbara människovärdet. Kärleken som är ovillkorlig. Jag tog Jesus och barnen som en illustration hur viktiga barn är.
Det blev ett liv utan like som lamslog svensk kristenhet ett dygn eller två.
Sen dess ställer jag inte upp på skolavslutningar. Och anser att man kan inte kräva kyrkans samarbete om man kräver att kyrkan inte ska vara kyrka.
Tack Kyrksyster. Det är också min erfarenhet att verkligt troende inte alls är intresserad av att kyrkan används för detta ändamål.
Skolorna kommer nog att använda betygshot för att få elever att följa med på gudstjänst
Valet närmar sig.
Vilket parti är bäst för den sekulära staten?
Skicka en kommentar