I skrivande stund är det några timmar kvar innan vi vet vem som kommer att leda KD. Blir det Göran Hägglund eller kommer partiets extra riksting att välja Mats Odell? Den senare har en debattartikel på SvD Brännpunkt idag.
Så vad vill Mats Odell? Sammanfattningsvis lite mer av allt. Framför allt lite mer av det som gör att man ibland har så svårt att skilja mellan anhängare av KD och SD. Eller om man så vill: Lite mera drag under galoscherna.
"Vi måste också få tillbaka stoltheten över vår värdegrund, över vårt ursprung. Vi ska stärka gemenskapen med, och hämta inspiration och erfarenhet från vår stora kristdemokratiska familj utöver Europa och världen."
Kroken är agnad, nu återstår att se hur många som sväljer betet.
Så vad har då vi att hoppas på, vi som inte ingår i den kristna gemenskapen eftersom vi anser att världen är naturlig, eller för all del, som faller utanför normen för den av KD godkända kärnfamiljen?
Odell ger svar:
"Detta ger också enskilda större frihet att ta ansvar för sina liv. Svenskarna behöver mindre – inte mer – av politisk styrning i sina liv."
Det låter bra men det mesta tyder på motsatsen när KD har ett finger med i syltburken.
I kölvattnen på den senaste tidens debatt om de meningslösa tvångssteriliseringarna, kyrkliga skolavslutningar och oviljan att underlätta för organdonation är KD inte mycket att lita på för den som vill styra över det mest privata i sitt eget liv. Mycket riktigt levererar Odell sin brasklapp så vi ska veta vad som gäller:
"Samtidigt ska vi slå vakt om att staten är stark när det behövs." Vilket alltså är när KD tycker att det behövs.
Han ser inte heller hur han säger emot sig själv i samma debattartikel. Förklara gärna hur man i ena stunden kan bekymra sig om "materialism och ekonomism" för att kort därpå berätta om "näringslivet som ska ha bättre tillväxtförutsättningar för att klara jobben i en allt hårdare global konkurrens vilket är en förutsättning för vår gemensamma välfärd."
Men Odell bjuder också på lite ofrivillig humor. Själv gillar jag det här: "I ett samhälle som präglas av och där den nya ideologin pragmatism breder ut sig som en präriebrand bland partierna behövs ett starkt värdebaserat parti som ett ankare i samhällsdebatten." Själv brukar jag beskriva KD som Alliansens intellektuella släpankare, så vi verkar ju vara inne på samma linje där, Odell och jag.
Att vara religiös i en naturlig värld innebär alltid en kognitiv dissonans. Att sedan överföra denna tro till politik är ett vågstycke. Valet av partiledare i KD handlar ytterst om, ifall partiet ska vara ett parti med en kristdemokratiskt ideologi eller ett kristet parti. Skillnaden är faktiskt större än det verkar.
Dagen
lördag 28 januari 2012
torsdag 12 januari 2012
Tvångssteriliseringar räddar Göran Hägglunds partiledarskap
Göran Hägglund har drivit igenom att tvångssterilisering vid könsbyte ska bli kvar. Detta trots att det finns en bred majoritet i riksdagen för att lagen ska ändras. SvD rapporterar och citerar några ledamöter i socialutskottet.
Anders Andersson (KD): ”Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på”.
Barbro Westerholm (FP): ”Det här kan man leva med. Det är ett bra steg framåt, där det tidigare har varit helt låst. Ibland tar det tid att komma i mål, men det är bättre än att det tar tvärstopp, säger hon. Jag är inte jurist och har svårt att se var problematiken ligger. Utredningsdirektiven är inte klara ännu.”
Kenneth Johansson (C): ”För mig är det viktigast att det pågår ett arbete och att socialminister Göran Hägglund inte sagt definitivt nej. Jag känner mig trygg med att det kommer att komma ett förslag”.
Det går att läsa mellan raderna och fundera över om detta avslöjar en taktisk manöver i syfte att rädda kvar Hägglund som partiledare i KD? Partiet kommer alltid att vara ett intellektuellt släpankare för Alliansen, då de driver frågor med hänvisning till religiösa argument, men för den övriga alliansen torde en ny KD-ledare ur den mer hårdföra och uttalat konfessionella Livets Ord-falangen vara en mardröm.
En partiledare som den skensekuläre Göran Hägglund är nödvändig för att man med "Kamrat fyra procent" ska kunna öka väljarstödet till Alliansens förmån. Men om det tricket ska lyckas måste KD fortsätta att framstå som ett domesticerat parti som kan köras över vid lämpliga tillfällen. För det ändamålet är Göran Hägglund fortfarande den lämpligaste kandidaten för partiledarskapet.
Låt oss därför anta att det beslut som nu kommit i frågan om steriliseringskravet, är en samförståndslösning i väntan på Kristdemokraternas extra partikongress. När den passerat och Hägglund räddats kvar som partiledare, ska frågan tas upp på nytt. En inte alltför avancerad gissning är att KD även denna gång körs över, på samma sätt som i äktenskapsfrågan. Kristdemokraterna kommer alltid att fungera som Alliansens nyttiga idioter, med uppgift att bli överkörda i sina hjärtefrågor.
Tillägg 120113:
Ämnet var alltför lockande för att Lennart "Helig Gud" Sacrédeus skulle kunna låta bli att lufta sin okunskap på SvD Brännpunkt.
Tillägg 120218:
Det tog tre veckor efter Kristdemokraternas extrastämma så kom omsvängningen som presenterades på DN Debatt:
"Dags att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte"
Hanna Söderström svarar Lennart Sacrédeus på Svd Brännpunkt
DN
DN
DN
Sydsvenskan
Miljöpartiet
Aftonbladet
Dagen
Dagen
Anders Andersson (KD): ”Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på”.
Barbro Westerholm (FP): ”Det här kan man leva med. Det är ett bra steg framåt, där det tidigare har varit helt låst. Ibland tar det tid att komma i mål, men det är bättre än att det tar tvärstopp, säger hon. Jag är inte jurist och har svårt att se var problematiken ligger. Utredningsdirektiven är inte klara ännu.”
Kenneth Johansson (C): ”För mig är det viktigast att det pågår ett arbete och att socialminister Göran Hägglund inte sagt definitivt nej. Jag känner mig trygg med att det kommer att komma ett förslag”.
Det går att läsa mellan raderna och fundera över om detta avslöjar en taktisk manöver i syfte att rädda kvar Hägglund som partiledare i KD? Partiet kommer alltid att vara ett intellektuellt släpankare för Alliansen, då de driver frågor med hänvisning till religiösa argument, men för den övriga alliansen torde en ny KD-ledare ur den mer hårdföra och uttalat konfessionella Livets Ord-falangen vara en mardröm.
En partiledare som den skensekuläre Göran Hägglund är nödvändig för att man med "Kamrat fyra procent" ska kunna öka väljarstödet till Alliansens förmån. Men om det tricket ska lyckas måste KD fortsätta att framstå som ett domesticerat parti som kan köras över vid lämpliga tillfällen. För det ändamålet är Göran Hägglund fortfarande den lämpligaste kandidaten för partiledarskapet.
Låt oss därför anta att det beslut som nu kommit i frågan om steriliseringskravet, är en samförståndslösning i väntan på Kristdemokraternas extra partikongress. När den passerat och Hägglund räddats kvar som partiledare, ska frågan tas upp på nytt. En inte alltför avancerad gissning är att KD även denna gång körs över, på samma sätt som i äktenskapsfrågan. Kristdemokraterna kommer alltid att fungera som Alliansens nyttiga idioter, med uppgift att bli överkörda i sina hjärtefrågor.
Tillägg 120113:
Ämnet var alltför lockande för att Lennart "Helig Gud" Sacrédeus skulle kunna låta bli att lufta sin okunskap på SvD Brännpunkt.
Tillägg 120218:
Det tog tre veckor efter Kristdemokraternas extrastämma så kom omsvängningen som presenterades på DN Debatt:
"Dags att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte"
Hanna Söderström svarar Lennart Sacrédeus på Svd Brännpunkt
DN
DN
DN
Sydsvenskan
Miljöpartiet
Aftonbladet
Dagen
Dagen
fredag 6 januari 2012
söndag 1 januari 2012
Religionsfriheten 60 år idag
I Sverige genomfördes fullständig religionsfrihet med villkorslös rätt att utträda ur Svenska kyrkan den första januari 1952. Ett jubileum värt att uppmärksamma.
lördag 17 december 2011
En uniform med religiösa symboler är inte uniform
Substantiv och adjektiv var aldrig min starka sida när jag gick i skolan. Ändå kan jag med ryggmärgen bemästra skillnaden. Hur angenämt vore det inte om också våra politiker kunde inse skillnaden?
I radioprogrammet Människor och tro i P1 fick jag tillfälle att debattera med integrationsminister Erik Ullenhag. Redaktionen kontaktade mig i egenskap av chefredaktör för det religionskritiska debattmagasinet Bright. Det hade man inte behövt göra.
Det uttalade motståndet mot regeländringen i Rikspolisstyrelsens uniformsreglemente är äldre än så och reaktioner återfinns bland Ullenhags partikamrater redan 2003. Det var under den dåvarande justitieministern Thomas Bodströms tid som Rikspolisstyrelsen, uppmanad av DO Katri Linna, började diskutera slöja, kippa och turban för att locka fler invandrare till polisyrket.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. En första invändning kom från Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om polisens uniformer (Fråga 2002/03:1288):
"...Inom polisen förs sedan en tid en diskussion om etniska och religiösa inslag i uniformen, t.ex. huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet. Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.
EPILOG
Vi kan se hur Erik Ullenhag idag bejakar ett förhållande som hans partikamrater reserverade sig emot när Justitieutskottet valde att avslå deras motioner i frågan, under en socialdemokratiskt dominerad regering. Beslut om religiösa symboler i polisens uniform kom sedan att beslutas av Rikspolisstyrelsen, utan ytterligare behandling i Riksdagen.
Vad är det som hänt efter att förslaget först fördes på tal av Rikspolisstyrelsen 2002 och dåvarande justitieminister Thomas Bodström 2003 uttalar att det inte fanns något förslag som gick ut på att förändra polisens uniform? Ändå fanns en uttalad vilja från DO och RPS att få en poliskår som bättre svarade mot den etniska profilen i riket i stort.
Jag vill hävda att man var på god väg att nå det målet för flera år sedan, redan innan vi fick den första polisstudenten med religiös symbol i uniformen. Det finns alltså anledning att dra slutsatsen att just religiösa symboler i uniformen, inte på något sätt varit avgörande för att nå målet om etniskt mångfald i poliskåren.
Återstår då frågan varför denna regeländring i uniformskravet fortfarande finns kvar? Kanske är det så enkelt som att man behöver den lätt igenkännliga symbolen för att den demonstrerar en förment mångfald. När det stora flertalet i landet under senare år, de facto, börjat bli färgblinda för etnicitet och hudfärg, är religiösa symboler tacksamma att ta till för att demonstrera en politisk korrekthet i handling. Är det så enkelt som att det behövs ett starkare visuellt stimuli för att identifiera en invandrare idag?
I radioprogrammet Människor och tro berättas även om hur motsvarande fråga hanteras i England. Här vill jag verkligen uppmana till läsning av Dilsa Demirbag-Stens och Per Bauhns utmärkta bok "Till frihetens försvar". De visar på paradoxen att muslimska invandrare i Frankrike - trots landets betydligt striktare tillämpning av religionsfriheten - upplever en större acceptans, i och gentemot, samhället än vad som är fallet bland motsvarande grupp i England.
Kanske beror detta det enkla faktum på, att en muslim idag kan vara en sekulariserad muslim utan tro, men att öppenhet om detta är förenat med dödshot. Så varför då berätta att man lämnat religionen? De visar också att samhällets stöd till religiösa företrädare, oftare är ett stöd på bekostnad av de människor som vill slippa religionen överhuvudtaget, istället för att tillerkänna människor frihet som individer.
Tllägg 2011-12-19
Expressen
Ullenhag i DN om invandrarhatet
Notis om detta i SvD
Skånskan.se
GP
Dagen
Dagbladet
Newsmill
Newsmill
SvD
I radioprogrammet Människor och tro i P1 fick jag tillfälle att debattera med integrationsminister Erik Ullenhag. Redaktionen kontaktade mig i egenskap av chefredaktör för det religionskritiska debattmagasinet Bright. Det hade man inte behövt göra.
Det uttalade motståndet mot regeländringen i Rikspolisstyrelsens uniformsreglemente är äldre än så och reaktioner återfinns bland Ullenhags partikamrater redan 2003. Det var under den dåvarande justitieministern Thomas Bodströms tid som Rikspolisstyrelsen, uppmanad av DO Katri Linna, började diskutera slöja, kippa och turban för att locka fler invandrare till polisyrket.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. En första invändning kom från Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om polisens uniformer (Fråga 2002/03:1288):
Rikspolisstyrelsen har föreslagit att det ska bli tillåtet för poliser att i sitt arbete bära vissa etniska och religiösa kläder till exempel huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet.
Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.
Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på. Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.
Vad avser justitieministern att göra för att polisen i Sverige även i fortsättningen ska bära en enhetlig uniform?
Den 25 augusti 2003 svarade justitieminister Thomas Bodström:
/…/Rikspolisstyrelsen (RPS) arbetar aktivt för att andelen poliser med utländsk bakgrund ska öka. En del i detta handlar om att se över och anpassa rekryteringsförfarandet så att sökande med invandrarbakgrund inte diskrimineras. RPS har också inlett ett arbete med att se över arbetsmiljö och arbetsrättsliga bestämmelser för att utröna om det inom dessa områden kan finnas diskriminerande inslag. I detta sammanhang diskuteras även polisens uniform och om reglerna kring bärandet av denna på något sätt kan innebära ett hinder för människor med viss religiös tillhörighet att söka sig till polisyrket. För närvarande finns dock inget förslag som går ut på att polisens uniform ska förändras.
Det dröjde inte heller länge innan den första motionen lades. Motion 2003/4:Ju465 polisväsendet:
"...Inom polisen förs sedan en tid en diskussion om etniska och religiösa inslag i uniformen, t.ex. huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet. Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.
Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på. Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.
Stockholm den 7 oktober 2003
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)
Karin Granbom (fp)
Helena Bargholtz (fp)
Sverker Thorén (fp)
Cecilia Wigström (fp)”
Även moderater kom att blanda sig i frågan.
Motion 2003/04:Ju259 Polisuniformer:
Motion 2003/04:Ju259 Polisuniformer:
”Diskrimineringsombudsmannen, DO, har i ett förslag framfört att poliser skall tillåtas bära turban, slöja eller annan religiös huvudbonad till sin uniform.
Enligt min uppfattning är polisuniformen en enhetlig klädsel som representerar något annat än sin bärare. Den representerar ordningsmakten i Sverige och så måste det även fortsättningsvis vara. Vi bör inte ändra på principen att polisen skall representera den neutrala och objektiva statsmakten. Om polispersonalen i stället i fortsättningen skall representera sig själva som individer har hela principen med rättsväsende och myndighetsutövning fallit. Om religiösa huvudbonader skulle tillåtas som uniform ser jag inget hinder mot av polisen också skall få bära sitt favoritlags keps, mössa eller halsduk.
För att inse konsekvenserna av DO:s förslag vill jag ge följande exempel. Vilken huvudbonad skulle polisen som undersökte moskébranden i Malmö ha haft – turban, slöja eller kalott? Är det okej att poliser som bevakar fotbollsmatcher bär kepsar från sina favoritlag? Eller är det inte så att den neutrala polismössan är att föredra i alla sammanhang?
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)”
Den 19 februari 2004 kan man läsa i
Justitieutskottets betänkande 2003/04:JuU15 Polisfrågor:
Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp) reserverar sig i Justitieutskottets betänkande:
Justitieutskottets betänkande 2003/04:JuU15 Polisfrågor:
"I Justitiedepartementet pågår ett arbete som skall resultera i en handlingsplan för att bl.a. förbättra mångfalden inom polisen. Handlingsplanens fokus skall ligga på bl.a. vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas inom polisen för att underlätta rekryteringen av personer med utomeuropeisk bakgrund eller människor med i övrigt annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk samt även i övrigt vidga rekryteringen från ett bredare urval av befolkningen".
Justitieutskottets betänkande föreslog med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete att riksdagen skulle avslå samtliga motioner.
Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp) reserverar sig i Justitieutskottets betänkande:
"Vid allmänhetens möte med polisen ger uniformen en tydlig signal att polismannen är en myndighetsperson, en representant för samhället. Alla skall kunna vara övertygande om att få samma bemötande av samtliga poliser. Man skall inte bilda sig en uppfattning om en polisman på t.ex. religiösa eller etniska grunder. Mot bakgrund bl.a. härav är det angeläget att bibehålla kravet på en enhetlig polisuniform."
Den 1 mars 2006 beslutade Rikspolisstyrelsen att ändra polisens övergripande mångfaldsplan. I planen slås nu fast att
"Rikspolisstyrelsen ser positivt på att en medarbetare, i enlighet med sin religiösa uppfattning, bär turban, kippa eller huvudduk i tjänsten."
Dåvarande diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna välkomnade beslutet.
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens uniformer 4 kap. 12 § lyder:
"Rikspolisstyrelsen ser positivt på att en medarbetare, i enlighet med sin religiösa uppfattning, bär turban, kippa eller huvudduk i tjänsten."
Dåvarande diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna välkomnade beslutet.
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens uniformer 4 kap. 12 § lyder:
"Religiös huvudbonad i form av huvudduk, kippa eller turban får bäras till uniform. Huvudbonaden ska vara blå eller svart"
EPILOG
Vi kan se hur Erik Ullenhag idag bejakar ett förhållande som hans partikamrater reserverade sig emot när Justitieutskottet valde att avslå deras motioner i frågan, under en socialdemokratiskt dominerad regering. Beslut om religiösa symboler i polisens uniform kom sedan att beslutas av Rikspolisstyrelsen, utan ytterligare behandling i Riksdagen.
Vad är det som hänt efter att förslaget först fördes på tal av Rikspolisstyrelsen 2002 och dåvarande justitieminister Thomas Bodström 2003 uttalar att det inte fanns något förslag som gick ut på att förändra polisens uniform? Ändå fanns en uttalad vilja från DO och RPS att få en poliskår som bättre svarade mot den etniska profilen i riket i stort.
Jag vill hävda att man var på god väg att nå det målet för flera år sedan, redan innan vi fick den första polisstudenten med religiös symbol i uniformen. Det finns alltså anledning att dra slutsatsen att just religiösa symboler i uniformen, inte på något sätt varit avgörande för att nå målet om etniskt mångfald i poliskåren.
Återstår då frågan varför denna regeländring i uniformskravet fortfarande finns kvar? Kanske är det så enkelt som att man behöver den lätt igenkännliga symbolen för att den demonstrerar en förment mångfald. När det stora flertalet i landet under senare år, de facto, börjat bli färgblinda för etnicitet och hudfärg, är religiösa symboler tacksamma att ta till för att demonstrera en politisk korrekthet i handling. Är det så enkelt som att det behövs ett starkare visuellt stimuli för att identifiera en invandrare idag?
I radioprogrammet Människor och tro berättas även om hur motsvarande fråga hanteras i England. Här vill jag verkligen uppmana till läsning av Dilsa Demirbag-Stens och Per Bauhns utmärkta bok "Till frihetens försvar". De visar på paradoxen att muslimska invandrare i Frankrike - trots landets betydligt striktare tillämpning av religionsfriheten - upplever en större acceptans, i och gentemot, samhället än vad som är fallet bland motsvarande grupp i England.
Kanske beror detta det enkla faktum på, att en muslim idag kan vara en sekulariserad muslim utan tro, men att öppenhet om detta är förenat med dödshot. Så varför då berätta att man lämnat religionen? De visar också att samhällets stöd till religiösa företrädare, oftare är ett stöd på bekostnad av de människor som vill slippa religionen överhuvudtaget, istället för att tillerkänna människor frihet som individer.
Tllägg 2011-12-19
Expressen
Ullenhag i DN om invandrarhatet
Notis om detta i SvD
Skånskan.se
GP
Dagen
Dagbladet
Newsmill
Newsmill
SvD
.
fredag 16 december 2011
Svenska kyrkans agenda
En lurig liten präst i Täby gör ett försök att klappa mig medhårs i Kyrkans Tidning. Dock avslöjar han själv den kyrkans agenda jag nämnde i SVT Debatt. Jag uppskattar när kyrkans folk är uppriktiga med sin strategi:
"Jag tror att vi måste vänja oss vid att tänka "undervisning" och inte "gudstjänst" när vi möter skolan. Det senare är en rest av enhetssamhället, det förstnämnda alltmer angeläget i en tid när kristen bildning inte längre förmedlas i familjen."
Eller som en församlingspedagog säger på annat ställe i tidningen:
"Antalet konfirmander har också minskat så för att de ska bli fler behöver vi en tidigare kontakt..."
Vilket alltså var exakt det jag försökte säga till Jonas Eek i SVT Debatt. Jag anar att han inte var fullt så oinformerad om sakernas tillstånd som han försökte göra gällande.
Och här kan man finna ännu mer...
"Jag tror att vi måste vänja oss vid att tänka "undervisning" och inte "gudstjänst" när vi möter skolan. Det senare är en rest av enhetssamhället, det förstnämnda alltmer angeläget i en tid när kristen bildning inte längre förmedlas i familjen."
Eller som en församlingspedagog säger på annat ställe i tidningen:
"Antalet konfirmander har också minskat så för att de ska bli fler behöver vi en tidigare kontakt..."
Vilket alltså var exakt det jag försökte säga till Jonas Eek i SVT Debatt. Jag anar att han inte var fullt så oinformerad om sakernas tillstånd som han försökte göra gällande.
Och här kan man finna ännu mer...
torsdag 15 december 2011
Krokodiltårar i adventstider
Ibland undrar man hur det står till? När Marianne Andréas, frikyrkosamordnare i Sveriges kristna råd går ut på Dagen Debatt flödar krokodiltårarna:
"Det känns sorgesamt. Ska stora värden i människors liv som tro, bön, andakt, och välsignelse inte får talas om eller upplevas under den nioåriga obligatoriska skolgången? Vill man som förälder att barnen ska få uppleva ett julspel, en påskvandring, en skolavslutning i kyrkan måste man välja bort den kommunala skolan och söka sig till en friskola."
Ibland undrar jag om kristenhetens representanter driver med oss, eller om man verkligen tror på det man skriver? Hur kan det vara så svårt att se att svaret stavas frivillighet och att vissa saker kanske inte ska överlämnas åt skolan överhuvudtaget?
Nej visst, nej. Kristna barn får gå i kyrkan med föräldrarna, den här gången gäller det ju att få dit alla ovilliga ateisters ungar. Missionsbefallningen är det allestädes närvarande klipulvret i brallan. Nu också hos Marianne. Tänkte inte på det.
"Det känns sorgesamt. Ska stora värden i människors liv som tro, bön, andakt, och välsignelse inte får talas om eller upplevas under den nioåriga obligatoriska skolgången? Vill man som förälder att barnen ska få uppleva ett julspel, en påskvandring, en skolavslutning i kyrkan måste man välja bort den kommunala skolan och söka sig till en friskola."
Ibland undrar jag om kristenhetens representanter driver med oss, eller om man verkligen tror på det man skriver? Hur kan det vara så svårt att se att svaret stavas frivillighet och att vissa saker kanske inte ska överlämnas åt skolan överhuvudtaget?
Nej visst, nej. Kristna barn får gå i kyrkan med föräldrarna, den här gången gäller det ju att få dit alla ovilliga ateisters ungar. Missionsbefallningen är det allestädes närvarande klipulvret i brallan. Nu också hos Marianne. Tänkte inte på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
