fredag 25 november 2011

Kristdemokraterna har tagit del, men ej förstått

I ett pressmeddelande från Stockholm stadshus luftar KD sin irritation över konsekvensen av en icke-konfessionell skola i en stat utan statskyrka. En välvillig tolkning är att KD tagit del av, men ej förstått lagens innebörd. En mindre välvillig - men troligare - tolkning är att de faktiskt inte vill:

"I Sverige spelar de kristna högtiderna en odiskutabelt viktig roll för vårt kulturarv och vårt sätt att leva idag. Jag tror att det är ytterst få elever som upplever det kränkande att ta del av julens budskap i en kyrka. Tvärtom tycker nog de allra flesta att detta är en mysig och vacker tradition. Om en präst någon gång skulle uppmana barnen att knäppa sina händer för att be en bön om rättvisa och fred på jorden kanske barnen kan stå ut även med det. I generationer har svenska elever firat högtider i olika kyrkor. Den som är trygg i sitt eget kulturarv, är också öppen att möta andra kulturer och traditioner"

Den kristdemokratiska självgodheten går armkrok med en inbilsk idé om det religiösa kulturarvets tvingande obligatorium. Men vad KD vägrar inse, är att när ett land har nått den nivå av demokratisk utveckling att religionsfrihet råder, ska valet att delta ligga hos individen. Det är oroande att ett parti i regeringsställning har så svårt att besinna sitt ansvar. Tvärtom tillåter man sig att offra grundläggande frihetsprinciper i sin strävan att fösa in den ovilliga allmogens minderåriga barn i templen.

Religionsfrihet är lika lite som demokrati en gång för all given, utan måste vårdas och värnas av varje ny generation. I en värld stadd i snabb omvälvning har vi anledning att nogsamt värna våra friheter för framtiden. Eller för att att travestera sista meningen i pressmeddelandet: Den som är blind för sitt eget religiösa tvång, är också öppen att underkasta sig andra kulturer och religioner.

SvD
Patrik Lindenfors gör ett försök att utbilda Hägglund om tidpunkten för Jesus födelsedag
Newsmill
Dagen
Dagen
DN
KD:s ledarkris
Smp
Mer om KD
Dagen om KD
SvD om KD
Dagen om den politiska kartan 
Dagen om adventsfirandet 
Newsmill

måndag 21 november 2011

Konvertiter

Lena Anderssons krönika i DN är  högintressant för oss som stundom ställer frågan: "Och voffo gör di på dette viset?" Lena själv föreslår att vi just nu kan se en ny religion födas. Det är mycket möjligt. Vi kan också vända blicken mot utövarna själva och se att ingenting egentligen förändrats: Vissa människor förefaller födda med behov av underkastelse, späkning och ledning.

Riktigt spännande blir det att få ta del av vad de lite mera - låt oss kalla dem konventionskristna - har för syn på saken. Kanske är den förkättrade sekulariseringen ett oskyldigt offer för de religiösas upprördhet, när problemet snarare är en okontrollerad mängd av konvertiter?

Kyrkan har anledning att fundera över vilket barn som åkte ut med badvattnet, när den övergick till att bli en harmlös, trevlig, gullig och rar feelgoodkunsult för tjugohundratalets kollektivanslutna medlemskader. Hutlöst dyr för den som enbart söker festlig inramning till livets sporadiska ceremonier. Urvattnad för den som söker katarsis. Eller för att citera en gammal Kårspexreplik: Varför Friskis & Svettis när det finns Piskis & Pettis?

onsdag 12 oktober 2011

En skadskjuten skvader

Till dagen mest halvtänkta debattartikel, måste nog utses denna i SvD. Smaka på den här:  "Etablera en gemensam statskassa som kan finansiera hela eurozonen, samt säkerställa att medlemsstaterna iakttar statsfinansiell disciplin." Det är just det där med statsfinansiell disciplin som intresserar mig. Det statsfinansiella bekostar som bekant den gemensamma välfärden. En gemensam statskassan torde alltså få sin motsvarighet i en gemensam välfärdspolitik. Frågan är då vad vi i Sverige missade när vi ställde oss utanför euron. Att få gå i pension vid 55?

torsdag 15 september 2011

Favorit i repris: En gudstjänst för mycket

I en tid när inte ens skolbarn tvingas att fira skolavslutning i kyrkan, undrar vi när Sveriges riksdagsledamöter får motsvarande frihet vid riksmötets öppnande?

Tidigare års kallelse till gudstjänst i Storkyrkan är numera ändrad till en inbjudan. Ett steg i rätt riktning. För det finns anledning att påminna om regeringsformens inledande skrivning: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. En riksdagsledamot har valts till ett politiskt förtroendeuppdrag som representant i en lagstiftande församling. Riksdagen bör därför stå emot de krafter som hävdar att: All makt utgår från Gud. Speciellt då kyrkans första budord strider mot religionsfriheten.

Staten och Svenska kyrkan gick skilda vägar år 2000. Det är hög tid att den insikten även når talmannen och riksdagsdirektören. Eller som någon sa: Vi har fattat ett beslut, men inte dess innebörd. När talmannen och riksdagsdirektören inbjuder till gudstjänst, så undrar man vem som givit dem uppdraget att agera ombud för ett trossamfund? Och varför trycks en inbjudan till gudstjänst och gudstjänstprogram i riksdagstryckeriet?

Agerar riksdagen i ett konstitutionellt vakuum i kölvattnet på kyrka-statseparationen? Ja, det verkar faktiskt så. Riksdagens utredningstjänst bekräftar att traditionen med riksdagsgudstjänster är oreglerad, vilket aktualiserar behovet av en konstitutionsdomstol. Grundlagsutredningen har anledning att titta närmare på det.

Av talmannen krävs att han är politiskt neutral i riksdagen. Han ska också vara religiöst neutral. Inte heller riksdagsdirektören får utsätta riksdagen för politisk eller religiös påverkan. Det är en kränkning av de politiskt valda ledamöternas integritet, att de ska behöva ta ställning till om de vill delta i en gudstjänst - eller avstå.

En lojalitetskonflikt uppstår för statsminister, regering och riksdagsledamöter eftersom kungafamiljen närvarar i Storkyrkan. Det är den enda familj i Sverige som inte har religionsfrihet.
I bodelningen mellan staten och kyrkan fick kyrkan behålla kungen och makten över hans trostillhörighet. Kyrkan utnyttjar detta. I väntan på att även kungafamiljen får religionsfrihet, bör riksdagen känna sig fri att hålla riksmötets öppnande sekulärt.

Kyrkan agerar politiskt korrekt, men det spelar ingen roll hur många imamer, rabbiner, katoliker eller missionsförbundare man än bjuder in att medverka i gudstjänsten. Det leder ändå bara till ett oundvikligt gränsdragningsproblem. Vilka trossamfund ska i framtiden passera nålsögat? Det finns 74 fristående trossamfund, så var drar man gränsen och på vilka kriterier? När kommer turen till Scientologerna och Svenska Asatrosamfundet?

Riksdagens lojalitetsförklaring i Storkyrkan är passé. I en tid när religiösa krafter gör sig gällande, är det fel väg att försvara sig med traditioner. Sverigedemokraterna surfar på en främlingsfientlighet där religion spelar en betydande roll. Det bästa försvaret mot dessa krafter är ett sekulärt och religionsneutralt samhälle.

Det är först när vi kan skicka våra barn till samma skolor och våra riksdagsledamöter till riksmötets öppnande - utan att någon av dem ska behöva göra våld på sin livsåskådning - som vi har nått det målet.


Göran Rydland och Camilla Grepe

Texten är publicerad i Sydsvenskan 2008

DN
SvD
SvD

fredag 8 juli 2011

Nytt nummer av Bright

Snart kommer ett nytt nummer av Bright.
Passa på att prenumerera. Läs mer på
www.brightmagasin.se

måndag 13 juni 2011

Sideriska siktet har ställt mitt horoskop

Jag noterar med ogrumlad förtjusning att bloggen Sideriska siktet har bevärdigat mig ett alldeles eget horoskop! Läs och begrunda - om du orkar och inte har något bättre att ägna dig åt - men några smakprov kan vi väl ändå kosta på oss?

"Det räcker med att nämna biologen Richard Dawkins som en medlem av engelska "Brights" för att man ska förstå det intellektuella haveriet. Hans antireligiösa böcker är nu så sönderkritiserade att han borde ha önskat att han inte gav sig in på ett område han inte behärskade. "

"Tidningsredaktören Camilla Grepes horoskop indikerar redan vid första påseendet att hon åtminstone är en kvicktänkt individ - här ses storkorset i just ljushuvudets kvalitet, Sattva guna. Men bloggen har redan tidigare konstaterat att man inte naivt eller bokstavligt kan likställa den sattviska kvaliteten med moralisk godhet eller extraordinär insikt eller ens en människa som tar parti för det goda."

"Det vill alltså synas som om Grepes tidningsprojekt redan från början hamnat lite snett, och stick i stäv med den store rörelsens riktning som, vilket även, dem som granskar folks beteende- mönster, pekar mot religionernas storskaliga återkomst.
Grepes storkors i Sattva guna tycks ha satsat på den förlorande hästen, och hennes "ljus" är det falska ljus som den religiösa utsagan brukar tillskriva Djävulen när han kommer och låtsas representera ljus och upplysning. Samtidigt finns stor intellektuell kapacitet i horoskopet, om än inte intelligens enligt den klassiska definitionen.
"

"Månens natur är nämligen att reflektera, processa och assimilera - inte att stå och mässa stereotypa klichéer från det ateistiska prästskapet, vilket uppenbarligen är vad Grepe känner sig kallad till. Låt oss spåra turerna i horoskopet som föranleder mig att frånkänna henne en egen röst."

Jag behöver inte själv kommentera Sideriska siktets astrologa talanger, för det gör Sam Sundberg SvD Kultur så förbaskat bra.

söndag 12 juni 2011

Intervjuad i Expressen

Den som vill veta min åsikt om skolavslutningar i kyrkan kan med fördel läsa Expressen  idag.