Favorit i repris: En gudstjänst för mycket

I en tid när inte ens skolbarn tvingas att fira skolavslutning i kyrkan, undrar vi när Sveriges riksdagsledamöter får motsvarande frihet vid riksmötets öppnande?

Tidigare års kallelse till gudstjänst i Storkyrkan är numera ändrad till en inbjudan. Ett steg i rätt riktning. För det finns anledning att påminna om regeringsformens inledande skrivning: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. En riksdagsledamot har valts till ett politiskt förtroendeuppdrag som representant i en lagstiftande församling. Riksdagen bör därför stå emot de krafter som hävdar att: All makt utgår från Gud. Speciellt då kyrkans första budord strider mot religionsfriheten.

Staten och Svenska kyrkan gick skilda vägar år 2000. Det är hög tid att den insikten även når talmannen och riksdagsdirektören. Eller som någon sa: Vi har fattat ett beslut, men inte dess innebörd. När talmannen och riksdagsdirektören inbjuder till gudstjänst, så undrar man vem som givit dem uppdraget att agera ombud för ett trossamfund? Och varför trycks en inbjudan till gudstjänst och gudstjänstprogram i riksdagstryckeriet?

Agerar riksdagen i ett konstitutionellt vakuum i kölvattnet på kyrka-statseparationen? Ja, det verkar faktiskt så. Riksdagens utredningstjänst bekräftar att traditionen med riksdagsgudstjänster är oreglerad, vilket aktualiserar behovet av en konstitutionsdomstol. Grundlagsutredningen har anledning att titta närmare på det.

Av talmannen krävs att han är politiskt neutral i riksdagen. Han ska också vara religiöst neutral. Inte heller riksdagsdirektören får utsätta riksdagen för politisk eller religiös påverkan. Det är en kränkning av de politiskt valda ledamöternas integritet, att de ska behöva ta ställning till om de vill delta i en gudstjänst - eller avstå.

En lojalitetskonflikt uppstår för statsminister, regering och riksdagsledamöter eftersom kungafamiljen närvarar i Storkyrkan. Det är den enda familj i Sverige som inte har religionsfrihet.
I bodelningen mellan staten och kyrkan fick kyrkan behålla kungen och makten över hans trostillhörighet. Kyrkan utnyttjar detta. I väntan på att även kungafamiljen får religionsfrihet, bör riksdagen känna sig fri att hålla riksmötets öppnande sekulärt.

Kyrkan agerar politiskt korrekt, men det spelar ingen roll hur många imamer, rabbiner, katoliker eller missionsförbundare man än bjuder in att medverka i gudstjänsten. Det leder ändå bara till ett oundvikligt gränsdragningsproblem. Vilka trossamfund ska i framtiden passera nålsögat? Det finns 74 fristående trossamfund, så var drar man gränsen och på vilka kriterier? När kommer turen till Scientologerna och Svenska Asatrosamfundet?

Riksdagens lojalitetsförklaring i Storkyrkan är passé. I en tid när religiösa krafter gör sig gällande, är det fel väg att försvara sig med traditioner. Sverigedemokraterna surfar på en främlingsfientlighet där religion spelar en betydande roll. Det bästa försvaret mot dessa krafter är ett sekulärt och religionsneutralt samhälle.

Det är först när vi kan skicka våra barn till samma skolor och våra riksdagsledamöter till riksmötets öppnande - utan att någon av dem ska behöva göra våld på sin livsåskådning - som vi har nått det målet.


Göran Rydland och Camilla Grepe

Texten är publicerad i Sydsvenskan 2008

DN
SvD
SvD

Nytt nummer av Bright

Snart kommer ett nytt nummer av Bright.
Passa på att prenumerera. Läs mer på
www.brightmagasin.se

Sideriska siktet har ställt mitt horoskop

Jag noterar med ogrumlad förtjusning att bloggen Sideriska siktet har bevärdigat mig ett alldeles eget horoskop! Läs och begrunda - om du orkar och inte har något bättre att ägna dig åt - men några smakprov kan vi väl ändå kosta på oss?

"Det räcker med att nämna biologen Richard Dawkins som en medlem av engelska "Brights" för att man ska förstå det intellektuella haveriet. Hans antireligiösa böcker är nu så sönderkritiserade att han borde ha önskat att han inte gav sig in på ett område han inte behärskade. "

"Tidningsredaktören Camilla Grepes horoskop indikerar redan vid första påseendet att hon åtminstone är en kvicktänkt individ - här ses storkorset i just ljushuvudets kvalitet, Sattva guna. Men bloggen har redan tidigare konstaterat att man inte naivt eller bokstavligt kan likställa den sattviska kvaliteten med moralisk godhet eller extraordinär insikt eller ens en människa som tar parti för det goda."

"Det vill alltså synas som om Grepes tidningsprojekt redan från början hamnat lite snett, och stick i stäv med den store rörelsens riktning som, vilket även, dem som granskar folks beteende- mönster, pekar mot religionernas storskaliga återkomst.
Grepes storkors i Sattva guna tycks ha satsat på den förlorande hästen, och hennes "ljus" är det falska ljus som den religiösa utsagan brukar tillskriva Djävulen när han kommer och låtsas representera ljus och upplysning. Samtidigt finns stor intellektuell kapacitet i horoskopet, om än inte intelligens enligt den klassiska definitionen."

"Månens natur är nämligen att reflektera, processa och assimilera - inte att stå och mässa stereotypa klichéer från det ateistiska prästskapet, vilket uppenbarligen är vad Grepe känner sig kallad till. Låt oss spåra turerna i horoskopet som föranleder mig att frånkänna henne en egen röst."

Jag behöver inte själv kommentera Sideriska siktets astrologa talanger, för det gör Sam Sundberg SvD Kultur så förbaskat bra.

Intervjuad i Expressen

Den som vill veta min åsikt om skolavslutningar i kyrkan kan med fördel läsa Expressen  idag.

Nytt inlägg på Newsmill

En gammal tradig debatt har fått liv igen. Lika punktlig som älgjakten, myggplågan och attentaten mot Gävlebocken. Mitt (nygamla) bidrag kan du även läsa på Newmill under rubriken:


"Skolavslutningar hör inte hemma där kunskap föraktas."

Så var det dags igen. Den blomstertid nu kommer, sommarlovet hägrar och det är en ljuvlig evighet mellan nu och höstens skolstart. Och lika säkert som blomningen av hägg och syren tar debatten om skolavslutningar i kyrkan fart igen. Naturligtvis ska varken konfessionella eller religiösa inslag få förekomma på skolavslutningen. Det är uppseendeväckande att detta inte är självklart för fler.

Det är tydligt att kyrkan här har sina sympatisörer. Låt vara att det i många fall snarare handlar om att med religiösa traditioner markera motstånd mot islam och invandrare, än ett eget religiöst praktiserande. När det kommer till svenskhetens bevarande är blomsterbekransade barn och psalmsång tacksamma objekt för praktiserad nationalism. Eller handlar det bara om att några sura ateister försöker förstöra en gammal mysig och fin tradition?

Nu har skolledare runt om i landet förstått att skolan inte ska ha aktiviteter med obligatorisk närvaro i religiösa lokaler. Genast hörs ett välbekant ramaskri om tradition, kultur och allmän mysighet. "Ställer man inte upp kan man åka hem". Svensken är förvisso ett flockdjur, men denna oreflekterade konformism att påtvinga andra sina traditioner är tröttsam. För visst är skolavslutningen en tradition värd att fira, men varför just i en kyrka? Och ska verkligen den icke-konfessionella skolan vara bärare av traditioner som utövas i kyrkor?

Det enda rimliga svaret på den frågan är: Nej. Naturligtvis ska varken konfessionella eller religiösa inslag få förekomma på skolavslutningen. Det är uppseendeväckande att detta inte är självklart för fler. Av det följer att inte heller religiösa företrädare ska få tala under skolavslutningen. De representerar religionen och har inte på skolavslutningen att göra. Religion och tradition tillhör den privata sfären och föräldrarnas ansvar. Traditioner är inte tvingande och de förändras över tiden. Det står varje människa fritt att skapa nya eller förkasta gamla.

Utbildningsminister Jan Björklund anser att religiösa traditioner är en del av vårt kulturella arv som måste få märkas i ett klassrum. Adventsljusstakar och påskägg, ja, visst. Men det går en viktig gräns vid kyrkporten: Vi är inte på ett tillfälligt studiebesök den här dagen utan firar skolårets slut och det är inte religiöst. Även mysfaktorn i kyrkan tål att diskuteras. Man ska nog vara av den rätta tron för att uppskatta ett firande i en lokal med ett lik hängande på väggen. En symbolisk kannibalism på likets blod och lekamen uppfyller knappast ens ett grundläggande krav på mysighet för oss icke-kristna.

Skolan är kunskapssamhällets viktigaste aktör. Man måste därför inse vad man gör när man förlägger skolavslutningen till kyrkan: Att man då oreflekterat och okommenterat legitimerar sedan länge vederlagda uppfattningar. Det må vara hur charmigt, gulligt och rart som helst, men det hjälps inte: Kyrkan levererar en mytologi. Skolavslutningen ska hållas i en lokal som symboliserar kunskap. En kyrka är raka motsatsen till detta. Den symboliserar snarare ett förakt för kunskap med sin uttalade tro på övernaturliga ting och sitt historiska motstånd mot kunskap och vetenskapens landvinningar. Hade Adam och Eva låtit bli kunskapens frukt hade mänskligheten fortfarande glassat runt i Paradiset.

Ibland ser man förslaget att frågan borde avgöras genom omröstning. Men det är en riktigt dålig idé. För då låter man en majoritet förtrycka en minoritet i en religiös fråga. Och det är lika fel tänkt som idén att kristna traditioner skulle utgöra ett skydd mot inflytande från islam. Som om försvaret gick likt en kulturell Maginot-linje över kyrkbacken vid skolavslutningen? Speciellt Sverigedemokrater omhuldar idén om skolavslutningar i kyrkor och vill att dessa ska bli lagstadgade. De förefaller att på fullt allvar tro att skolavslutningar i kyrkan är en effektiv metod att motverka islam och muslimsk folkmajoritet i landet. Man vägrar att acceptera metodens begränsningar, trots att alla tillgängliga fakta visar att skolavslutningar i kyrkan inte har någon som helst effekt på muslimers fertilitet.

Många svenskar verkar fortfarande vara märkligt okunniga om de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan. En av de största konstitutionella förändringarna på många år, verkar i praktiken ha gått det stora flertalet helt förbi. Det är en handfast lektion i samhällskunskap att förklara att någonting faktiskt har förändrats sedan den tid då vi hade en statlig skola och en statlig kyrka. Att förklara att den icke-konfessionella kommunala skolan inte längre har några band med det fristående trossamfundet Svenska kyrkan är en angelägen pedagogisk uppgift.

Skolavslutningen är bara en av flera olika aktiviteter där skolbarnen under läsåret bjuds in till kyrkan. Svenska kyrkans skolkyrkoarbete runt om i landets skolor har till syfte att rekrytera konfirmander och framtida medlemmar. Detta finns klart och tydligt redovisat i kyrkans egna dokument. Den som är intresserad kan med fördel göra en egen sökning på nätet. Begreppen skola och kyrka ger över en miljon träffar på Google. Detta vittnar om en intensiv aktivitet som vi inte alltid är medvetna om, men som avslöjar att barnen är en högintressant målgrupp i kyrkans värvningskampanjer.

Att fånga upp barn i skolan är rationellt för kyrkan och utbudet av aktiviteter är brett. Kyrkan vill att barnen ska känna att det är naturligt att vända sig dit och att de ska känna sig hemmastadda i miljön. Det är ett försök att socialisera eleverna in i religiösa sammanhang vilket föräldrarna ofta hålls oinformerade om. De skolor som bejakar detta och besvarar inviterna understödjer kyrkans kampanj bland barnen. Men man medverkar även aktivt till ett förhållande som på sikt kan komma att bli riktigt allvarligt: Att man vänjer sig vid att skolan har en religiös medaktör under skolåret och att man börjar uppfatta religiösa inslag i skolan som helt naturliga företeelser. Det ser vi redan nu i protesterna mot icke-religiösa skolavslutningar. Skolledarna måste axla det ansvar som andra inte inser hela vidden av: Att vi står inför en situation då olika aktiviteter och religiösa skoltraditioner, bildligt talat bänder upp skolporten även för andra samfund.

Den dagen man väljer att hålla en skolavslutning i kyrkan, för att en lokal majoritet av elever och föräldrar vill det, blir steget inte långt innan ett motsvarande krav kommer om ett avslutningsfirande i en moské. Vi har många skolor där elever från en muslimsk tradition är i majoritet. Inte minst av den anledningen vilar ett tungt ansvar på Svenska kyrkan att hålla fingrarna borta från skolan och lämna den ifred. Med sin aggressiva marknadsföring öppnar man inte bara upp för kristendom, man öppnar upp för religion överhuvudtaget. Är vi verkligen intresserade av den utvecklingen? Nej knappast, och minst av allt i skolans värld.

I det sekulära samhället får man fritt välja sin livsåskådning och, inom lagens råmärken, uppfostra sina barn i de religioner och traditioner man själv vill föra vidare. Att kollektivansluta andras barn till aktiviteter i kyrkor är definitivt att gå för långt. Jag tror att jag och Jan Björklund är överens om att tolerans och respekt mot varandras kulturella identiteter utvecklas bäst när barnen går i samma skolor. Men detta kräver att skolan står fri från religiösa traditioner för att vara ett trovärdigt alternativ. Det som sker idag är att skolan och kyrkan sätter argument i händerna på dem som vill driva religiösa friskolor. Detta leder till alienation och segregation.

Att Sverige idag är ett land utan statskyrka innebär att traditioner inom det allmänna, som tidigare varit knutna till kyrkan, måste förändras. Vissa saker måste vi kunna släppa greppet om så att inte heliga traditioner blir - heliga. Det gäller skolavslutningar i kyrkan, rättegångsgudstjänster och gudstjänster vid riksmötets öppnande. Den enskildes grundlagsstadgade religionsfrihet ska däremot värnas. Den är viktig. Den innebär såväl frihet till religion, som frihet från religion. Detta enkla faktum kan vara värt att påminna om, även i denna ljuva sommartid.

...........................

Blogge kommenterar här och och här och är lika välformulerad som vanligt.

Det bloggas förbaskat dåligt hos Camilla Grepe nu för tiden

Det är inte bara så att vi befinner oss mellan hägg och syren och att trädgården lockar mer än bloggen. Dessutom ägnar jag numera min mesta skrivande tid åt den nystartade tidningen Bright. Jag hoppas att du prenumererar! Den är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse. Nästa nummer planeras utkomma i slutet av juni. Läs mer på www.brightmagasin.se

Är skolevangelisation skolevangelisation enligt Skolinspektionen?

I veckan som gick har man kunnat ta del av subtil humor, förmedlad av Kyrkans Tidning och Helsingborgs Dagblad:

"Stiftelsen för skolevangelisation Klippans Gymnasium" får ett bidrag på 50.000 kr för att avlöna en skolpastor för tjänst på skolan. Nu ska Skolinspektionen undersöka om den aktuelle pastorn ägnar sig åt - skolevangelisation.

Detta förnekas å det bestämdaste av bland annat skolevangelisten själv. Men, vi ska inte fördjupa oss i hur företrädare för Klippans gymnasium och dess skolevangelister hanterar det åttonde budet, utan nöjer oss med att  konstatera att det finns en överhängande risk att Skolinspektionen felaktigt låter sig övertygas om att en skolevangelist inte alls ägnar sig åt just skolevangelisation. Därför har vi gått till källorna för att se vad de aktuella skolpastorerna har sin ideologiska hemvist och hur uppdraget är formulerat:


Vad är ELU?

"Runt 1900 gick det fram en ungdomsväckelse i Sverige. Det finns många historier om hur unga människor gick miltals för att få samlas till väckelsemöten. Snart kom behovet av en gemensam organisation, och för att samla ungdomarna i södra Sverige bildade man 1905 Kristliga ungdomsförbundet i Sydsverige. Nu har drygt 100 år passerat, och idag heter vi ELU, Evangelisk Luthersk Mission – Ungdom. Men visionen är den samma som för 100 år sedan: att samla unga människor kring Jesus!

ELU vill stå på evangelisk-luthersk grund och är en lågkyrklig rörelse där de flesta medlemmar har sin församlingstillhörighet i Svenska kyrkan.

Vad vill ELU?
ELU är en ungdomsorganisation som på ett ärligt och trovärdigt sätt vill sprida evangeliet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag.
Ungdomar söker, liksom man gjort i alla tider. De söker efter mening i sina liv, vilken väg de ska välja, vilken utbildning de ska gå, vem de ska dela livet med, osv. När man är ung ställs mycket på sin spets och man brottas med sin självkänsla och identitet. Det är därför ELU vill finnas. För att ge stöd och vägledning och visa på Jesus som meningen med livet. Det är också under denna period i livet som flest människor kommer till tro på Jesus.

ELU vill sprida det underbara budskapet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag. Vi arbetar mycket med skolevangelisation och vill stödja kristna ungdomar i deras vardag och leda dem till en kristen gemenskap. Vi ordnar läger och utbildar unga kristna ledare till tjänst i Guds rike. Genom olika media vill vi hjälpa unga människor att fördjupas i Bibeln och den kristna tron.

ELU har sitt ursprung i en ungdomsväckelse i början av 1900-talet, och det är vår bön och vision att väckelsen ska få fortstätta bland ungdomar i Sverige i dag. Vi ser att det sker och vi vill med stor tacksamhet jobba vidare för det – i Guds kraft och till hans ära. Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus (2 Tim. 2:1).

Vi vill kalla unga människor till gemenskap med Jesus, utrusta dem för ett kristet liv och sända dem till tjänst för andra. Verksamhetsområdet är i dag till stora delar begränsat till södra Sverige, men vår önskan är att ELU ska bli rikstäckande och nå ungdomar i hela landet med Guds ord.

Vad gör ELU?
ELU ansvarar för:

• skolevangelisation och vill stödja arbetet i föreningarnas ungdomsgrupper
• ungdomssekreterare och ungdomsledare som arbetar på skolor och i föreningar
• ungdomsläger som anordnas under terminen eller på sommaren som uppföljning av konfirmandträffar – eller läger av mera ’äventyrskaraktär’
• ledarutbildningen Asken, som vill forma kristna ledare som har sin grund och sina rötter i Gud och hans levande Ord – samtidigt som de runt sig skapar en växtmiljö där andra får komma till och mogna som ledare
• tidningen Insidan, som vill hjälpa unga människor att fördjupas i Bibeln och den kristna tron
• bibelläsningsplanen Accent som en hjälp i den dagliga bibelläsningen. Ordet accent betyder betoning – vi vill betona hur viktigt det är att regelbundet läsa Bibeln."

Dagen 
Humanistbloggen 
Lindenfors blogg 
Helsingborgs Dagblad