fredag 22 oktober 2010
tisdag 19 oktober 2010
Kyrkornas kris öppnar för islamisering
I debatten om kristendomens särställning i skolan hörs ofta röster som betonar vikten av en religiös identitet. Denna identitet ska inte oväntat förmedlas genom skolans religionsundervisning.
Den sekulära identiteten underkänns naturligtvis, då den ger inte den identitet som religionstillhörigheten ger. Förvisso. En religiös identitet ger ett komplex av idéer att förhålla sig till, som den sekulära av lätt insedda skäl slipper hantera.
Bristen på en religiös identitet anses, analogt resonemanget om brist på kulturell identitet = kulturellt vakuum, ge till resultat ett religiöst vakuum. Enligt vissa debattörer som hävdar denna idé skulle detta tillstånd i förlängningen leda till existentiell ångest, rotlöshet och självmordsbenägenhet. Man kan också få höra vulgärargumentet i stil med: "alla tror ju på något och då är det bättre att eleverna fostras till kristna". Underförstått "hellre det än muslimer".
Så hur är det egentligen? Leder sekulariteten, som en bred väg, in i en islamisering av det svenska samhället? Eller är det tron på en gud som öppnar för ett sökande? Det är inte sällan man i just debatten om skolans kyrkobesök, hör troende muslimer säga att "det är bättre att tro på Gud än att nödvändigtvis tillhöra rätt religion" (det senare skulle så att säga vara lättare att komma tillrätta med).
Ett intressant debattinlägg i ämnet kommer från juristen Hans G Eriksson i tidningen Dagen. Den är läsvärd:
"Nästa steg i den ofrånkomliga utvecklingen ("förnyelsen") är en ökad öppenhet för den överlevnadspotential som ligger i den ekumeniska munsbiten främmande religioner. Det varnas för en islamisering av samhället. Min övertygelse är att det börjar med en islamisering av kristenheten.
Smaka på orden! "Nödvändigheten" lär också i det fallet betvinga varje ansats till klarsyn. Från samma längtan via gemensam tro till samma Gud. Organisationsteorin är till skillnad från tron förutsägbar. Vi kan alltså redan nu slå fast att kristenheten obönhörligen går mot en islamisering."
På samma tema:
Tre Claphammare debatterar Elisabeth Gerles bok "Farlig förenkling? på tidningen Dagen
Tidning Broderskap byter namn till "Tro & Politik" och introducerar två ledare - en kristen och en muslimsk. Tidningen behöver "inte bry sig om vilken sorts tro det handlar om" skriver Elisabet Sandberg i Kyrkans tidning. Nähä...?
Prästen Annika Borg på Newsmill
Dagen: Koranen i gudstjänst väcker heta känslor
Kyrkans Tidning: Församling i Umeå anställer muslim
Tidigare i bloggen Camilla Grepe:
Taskiga vibbar
Skolan bygger Maginot-linje mot islam
.
Den sekulära identiteten underkänns naturligtvis, då den ger inte den identitet som religionstillhörigheten ger. Förvisso. En religiös identitet ger ett komplex av idéer att förhålla sig till, som den sekulära av lätt insedda skäl slipper hantera.
Bristen på en religiös identitet anses, analogt resonemanget om brist på kulturell identitet = kulturellt vakuum, ge till resultat ett religiöst vakuum. Enligt vissa debattörer som hävdar denna idé skulle detta tillstånd i förlängningen leda till existentiell ångest, rotlöshet och självmordsbenägenhet. Man kan också få höra vulgärargumentet i stil med: "alla tror ju på något och då är det bättre att eleverna fostras till kristna". Underförstått "hellre det än muslimer".
Så hur är det egentligen? Leder sekulariteten, som en bred väg, in i en islamisering av det svenska samhället? Eller är det tron på en gud som öppnar för ett sökande? Det är inte sällan man i just debatten om skolans kyrkobesök, hör troende muslimer säga att "det är bättre att tro på Gud än att nödvändigtvis tillhöra rätt religion" (det senare skulle så att säga vara lättare att komma tillrätta med).
Ett intressant debattinlägg i ämnet kommer från juristen Hans G Eriksson i tidningen Dagen. Den är läsvärd:
"Nästa steg i den ofrånkomliga utvecklingen ("förnyelsen") är en ökad öppenhet för den överlevnadspotential som ligger i den ekumeniska munsbiten främmande religioner. Det varnas för en islamisering av samhället. Min övertygelse är att det börjar med en islamisering av kristenheten.
Smaka på orden! "Nödvändigheten" lär också i det fallet betvinga varje ansats till klarsyn. Från samma längtan via gemensam tro till samma Gud. Organisationsteorin är till skillnad från tron förutsägbar. Vi kan alltså redan nu slå fast att kristenheten obönhörligen går mot en islamisering."
På samma tema:
Tre Claphammare debatterar Elisabeth Gerles bok "Farlig förenkling? på tidningen Dagen
Tidning Broderskap byter namn till "Tro & Politik" och introducerar två ledare - en kristen och en muslimsk. Tidningen behöver "inte bry sig om vilken sorts tro det handlar om" skriver Elisabet Sandberg i Kyrkans tidning. Nähä...?
Prästen Annika Borg på Newsmill
Dagen: Koranen i gudstjänst väcker heta känslor
Kyrkans Tidning: Församling i Umeå anställer muslim
Tidigare i bloggen Camilla Grepe:
Taskiga vibbar
Skolan bygger Maginot-linje mot islam
.
fredag 15 oktober 2010
Sacredéus skiter verkligen inte i traditionerna!
Lennart Sacredéus lovordar Björklunds hantering av Skolverkets "tjänstemannaprodukt" i en insändare i tidningen Dagen.
(Vi får hoppas att han har samma förståelse för politiska bevekelsegrunder inom skolpolitiken, nästa gång oppositionen leder landet).
Nåväl, Sacredéus konstaterar:
"Att känna till sitt eget landskaps, lands och världsdel kulturella och andliga traditioner är en förutsättning för att kunna förstå och respektera andra länders och kontinenters identiteter och tankesätt. " Ja, för all del, försöka duger.
Men vem har sagt att det skulle vara så himla lätt? För några år sedan deltog kristdemokraten Lennart Sacredéus i en debatt i Almedalen. Han påstod där på fullaste allvar att midsommar är en kristen högtid, med hänvisning till Johannes Döparens dag. Detta skulle manifesteras i midsommarstångens form av ett kristet kors enligt honom.
Jag passade på att beskriva hur midsommarstångens tvärbalk i vissa landskap visserligen halkat ner ett snäpp så att den, från att ha varit en överligganda balk, med tiden kom att bilda ett kors. Men jag glömmer aldrig hans min, när jag bad honom förklara varför det kristna korset pryddes av en fornnordisk fruktbarhetsfallos symboliska testiklar?
Inte heller kunde han förklara seden att pynta ett romerskt tortyrredskap med blommor och blad, för att sen skutta runt detsamma och leka ”små grodorna”?
Men till Lennart Sacredéus försvar måste medges att han föreföll hålla med mig om att midsommar nog inte borde symboliseras med avrättningsmetoder överhuvudtaget – i synnerhet som Johannes Döparen faktiskt blev halshuggen.
SvD om att Kd överväger att byta namn. Lycka till. Alltid lurar det någon....
.
(Vi får hoppas att han har samma förståelse för politiska bevekelsegrunder inom skolpolitiken, nästa gång oppositionen leder landet).
Nåväl, Sacredéus konstaterar:
"Att känna till sitt eget landskaps, lands och världsdel kulturella och andliga traditioner är en förutsättning för att kunna förstå och respektera andra länders och kontinenters identiteter och tankesätt. " Ja, för all del, försöka duger.
Men vem har sagt att det skulle vara så himla lätt? För några år sedan deltog kristdemokraten Lennart Sacredéus i en debatt i Almedalen. Han påstod där på fullaste allvar att midsommar är en kristen högtid, med hänvisning till Johannes Döparens dag. Detta skulle manifesteras i midsommarstångens form av ett kristet kors enligt honom.
Jag passade på att beskriva hur midsommarstångens tvärbalk i vissa landskap visserligen halkat ner ett snäpp så att den, från att ha varit en överligganda balk, med tiden kom att bilda ett kors. Men jag glömmer aldrig hans min, när jag bad honom förklara varför det kristna korset pryddes av en fornnordisk fruktbarhetsfallos symboliska testiklar?
Inte heller kunde han förklara seden att pynta ett romerskt tortyrredskap med blommor och blad, för att sen skutta runt detsamma och leka ”små grodorna”?
Men till Lennart Sacredéus försvar måste medges att han föreföll hålla med mig om att midsommar nog inte borde symboliseras med avrättningsmetoder överhuvudtaget – i synnerhet som Johannes Döparen faktiskt blev halshuggen.
SvD om att Kd överväger att byta namn. Lycka till. Alltid lurar det någon....
.
torsdag 14 oktober 2010
Björklund avslöjad
Idag får vi en viktig pusselbit i det politiska spelet om kristendomens särställning i skolan. Det är Jonas Svensson,docent i religionsvetenskap och en av deltagarna i den arbetsgrupp som tog fram Skolverkets förslag på kursplan för religionsundervisningen, som har en replik på SvD Brännpunkt:
.../ I fall efter fall där kristendomen i förslaget ingick i uppräkningar tillsammans med andra religioner har samma förändring gjorts. Det är inte en förändring i sak. Skolverkets förslag säger inget om fördelningen i undervisningstid mellan de olika religionerna, och – märk väl – det gör inte heller Björklunds omformulering.
Vad den senare implicit säger är däremot att kristendomen inte ska jämföras med andra religioner, att den till sin natur är annorlunda. Vi har alltså fått en läroplan som tydligt markerar inte det som Fjelkner efterlyser – kristendomens särställning vad gäller inflytandet på svensk historia och kulturarv – utan istället dess särart i förhållande till andra religioner.
En sådan värdering bygger inte på vetenskap och beprövad erfarenhet utan är ett i grunden religiöst ställningstagande. Detta rimmar mycket illa med kravet på att skolans undervisning ska vara icke-konfessionell.
Läs hela artikeln!
Jonas Svensson berättar mer på Smp
Kristianstadsbladet
.../ I fall efter fall där kristendomen i förslaget ingick i uppräkningar tillsammans med andra religioner har samma förändring gjorts. Det är inte en förändring i sak. Skolverkets förslag säger inget om fördelningen i undervisningstid mellan de olika religionerna, och – märk väl – det gör inte heller Björklunds omformulering.
Vad den senare implicit säger är däremot att kristendomen inte ska jämföras med andra religioner, att den till sin natur är annorlunda. Vi har alltså fått en läroplan som tydligt markerar inte det som Fjelkner efterlyser – kristendomens särställning vad gäller inflytandet på svensk historia och kulturarv – utan istället dess särart i förhållande till andra religioner.
En sådan värdering bygger inte på vetenskap och beprövad erfarenhet utan är ett i grunden religiöst ställningstagande. Detta rimmar mycket illa med kravet på att skolans undervisning ska vara icke-konfessionell.
Läs hela artikeln!
Jonas Svensson berättar mer på Smp
Kristianstadsbladet
måndag 11 oktober 2010
Vill Björklund återinföra kristen fostran i skolan?
På måndagen presenterades den nya läroplanen för grundskolan. Regeringens beslut innebär en viktig förändring jämfört med Skolverkets förslag - kristendomen får behålla sin särställning. I Skolverkets förslag skulle de fem världsreligionerna behandlas lika. Utbildningsminister Jan Björklund citeras i SvD:
Vi behåller den ordning som finns i dag. Kristendomen är en del av vårt kulturarv, som påverkat vårt land så otroligt mycket mer än andra religioner, säger Björklund och drar paralleller till att eleverna läser mer om Sveriges historia än andra länders, mer om svenska landskap än andra länders geografi. Det är inte möjligt att göra samma djupgående studier av alla religioner.
Det är intressant att se hur Björklund drar paralleller mellan religion och Sveriges landskap och geografi. För sitt inre öga ser man hur kristendomen har malt fram och erroderat folksjälen, likt inlandsisens isräfflor i det fennoskandiska urbergsskölden. Och på samma sätt som landet rest sig ur havet, befriad från isens tyngd, har också folket rest sig efter ett årtusende av religiöst förtryck för att idag kunna leva i ett sekulärt samhälle med religionsfrihet.
Men Björklunds jämförelse svajar betänkligt, i beaktande av att staten och berggrunden aldrig kommer att gå skilda vägar på det sätt som staten och kyrkan har gjort. Kristendomens särställning saknar därför av lätt insedda skäl sin motsvarighet inom naturgeografin. Däremot kan man hoppas att religionslärarna använder den extra lektionstiden till att förklara för eleverna hur religiösa idéer förmår att rista spår i hjärnbarken på den påverkbara människan.
Sedan kan det synas egendomligt, att kristendomens stora betydelse för landet inte ska behandlas inom kursplanerna för historia och samhällskunskap istället? Det skulle onekligen ge ämnet relevans. Nu riskerar väl kristendomen tvärtom att buntas ihop med religiösa myter och sagor från andra religioner och värderas därefter?
Så hur blir det nu? Björklund har bestämt att det ska vara mer lektionstid för kristendom än för övriga religioner. Därför ska det bli intressant att se hur denna lektionstid kommer att disponeras. För om kristendomen har haft ett så stort inflytande som det sägs, så bör detta inflytande vara föremål för kritiska studier. Man kan annars anfäktas av misstanken att Sveriges utbildningsminister anser att just kristendomen bör få fortsätta att påverka landet och att detta bäst sker genom en kristen fostran i skolan?
Den här texten ligger nu även på Newsmill. Det skulle vara kul om fler vill delta där med kommentarer!
SvD
SVT
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Sydsvenskan
SMP
Vi behåller den ordning som finns i dag. Kristendomen är en del av vårt kulturarv, som påverkat vårt land så otroligt mycket mer än andra religioner, säger Björklund och drar paralleller till att eleverna läser mer om Sveriges historia än andra länders, mer om svenska landskap än andra länders geografi. Det är inte möjligt att göra samma djupgående studier av alla religioner.
Det är intressant att se hur Björklund drar paralleller mellan religion och Sveriges landskap och geografi. För sitt inre öga ser man hur kristendomen har malt fram och erroderat folksjälen, likt inlandsisens isräfflor i det fennoskandiska urbergsskölden. Och på samma sätt som landet rest sig ur havet, befriad från isens tyngd, har också folket rest sig efter ett årtusende av religiöst förtryck för att idag kunna leva i ett sekulärt samhälle med religionsfrihet.
Men Björklunds jämförelse svajar betänkligt, i beaktande av att staten och berggrunden aldrig kommer att gå skilda vägar på det sätt som staten och kyrkan har gjort. Kristendomens särställning saknar därför av lätt insedda skäl sin motsvarighet inom naturgeografin. Däremot kan man hoppas att religionslärarna använder den extra lektionstiden till att förklara för eleverna hur religiösa idéer förmår att rista spår i hjärnbarken på den påverkbara människan.
Sedan kan det synas egendomligt, att kristendomens stora betydelse för landet inte ska behandlas inom kursplanerna för historia och samhällskunskap istället? Det skulle onekligen ge ämnet relevans. Nu riskerar väl kristendomen tvärtom att buntas ihop med religiösa myter och sagor från andra religioner och värderas därefter?
Så hur blir det nu? Björklund har bestämt att det ska vara mer lektionstid för kristendom än för övriga religioner. Därför ska det bli intressant att se hur denna lektionstid kommer att disponeras. För om kristendomen har haft ett så stort inflytande som det sägs, så bör detta inflytande vara föremål för kritiska studier. Man kan annars anfäktas av misstanken att Sveriges utbildningsminister anser att just kristendomen bör få fortsätta att påverka landet och att detta bäst sker genom en kristen fostran i skolan?
Den här texten ligger nu även på Newsmill. Det skulle vara kul om fler vill delta där med kommentarer!
SvD
SVT
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Sydsvenskan
SMP
tisdag 5 oktober 2010
Biskop Brunnes ord jagade SD ur Storkyrkan
Vi som i år bevistade gudstjänsten vid riksmötets öppnande fick fin underhållning som belöning för besväret. Efter en segdragen inledning med den numera obligatoriska mixen av religiösa företrädare, kom så turen till Eva Brunnes predikan*. Och ser man på, hon hade inte kommit långt i texten förrän det hördes ett oroväckande buller från läktaren snett bakom oss. Inom ett ögonblick hade så en flock uppretade sverigedemokrater stormat ner i sidogången mot kyrkporten. Det gick ett stilla sus genom församlingen och Brunne fick sedan en mycket lång applåd.
Kanske insåg SD i samma stund, att den fädernas kyrka de drömt om, nu definitivt tillhör historien? Det lär bli svårt att vrida klockan tillbaka. Så hur ska det då gå med partiprogrammets krav på obligatoriska skolavslutningar i kyrkan när kyrkan nu gör på detta viset? Tänk om kyrkan, uppmuntrad av framgången, till råga på allt slår in på Eva Brunnes väg i valet av predikoämne??
SD gjorde en grandios fadäs som inte lyckades besinna sig. Svenska kyrkan å andra sidan gratuleras till dagens PR-kupp. Sverigedemokraterna har hängt kyrkan i hasorna som envetna kardborrar och det behövdes antagligen en markering av det här slaget för att visa SD att kyrkan betackar sig för supporten.
Extremister är alltid lite jobbiga att ha och göra med. För tre år sedan sammanföll riksmötets öppnande med ett uppmärksammat seminarium i Berwaldhallen. Det var Lars Vilks, Ex-muslimerna och vi i Stockholmshumanisterna som höll seminarium om yttrandefriheten. Skillnaden var väl att den kvällens odygdspåsar valde att först mot slutet kräva att få komma in och ge sin syn på saken och utslunga sin fatwa över oss andra. Tågordningen var så att säga den omvända mot dagens tillställning. Som förargelse- väckande företeelse kan det däremot kvitta lika, om det handlar om biskopar eller rondellhundar. Inga jämförelser i övrigt.
Dagen
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagens Nyheter
Expressen
Expressen
Sydsvenskan
Helsingborgs Dagblad
Newsmill
............................................................................
*
Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.
Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?
Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.
Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.
När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.
Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.
Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.
Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.
Eva Brunne
biskop Stockholms stift
© Copyright Svenska kyrkan 2010
Kanske insåg SD i samma stund, att den fädernas kyrka de drömt om, nu definitivt tillhör historien? Det lär bli svårt att vrida klockan tillbaka. Så hur ska det då gå med partiprogrammets krav på obligatoriska skolavslutningar i kyrkan när kyrkan nu gör på detta viset? Tänk om kyrkan, uppmuntrad av framgången, till råga på allt slår in på Eva Brunnes väg i valet av predikoämne??
SD gjorde en grandios fadäs som inte lyckades besinna sig. Svenska kyrkan å andra sidan gratuleras till dagens PR-kupp. Sverigedemokraterna har hängt kyrkan i hasorna som envetna kardborrar och det behövdes antagligen en markering av det här slaget för att visa SD att kyrkan betackar sig för supporten.
Extremister är alltid lite jobbiga att ha och göra med. För tre år sedan sammanföll riksmötets öppnande med ett uppmärksammat seminarium i Berwaldhallen. Det var Lars Vilks, Ex-muslimerna och vi i Stockholmshumanisterna som höll seminarium om yttrandefriheten. Skillnaden var väl att den kvällens odygdspåsar valde att först mot slutet kräva att få komma in och ge sin syn på saken och utslunga sin fatwa över oss andra. Tågordningen var så att säga den omvända mot dagens tillställning. Som förargelse- väckande företeelse kan det däremot kvitta lika, om det handlar om biskopar eller rondellhundar. Inga jämförelser i övrigt.
Dagen
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagens Nyheter
Expressen
Expressen
Sydsvenskan
Helsingborgs Dagblad
Newsmill
............................................................................
*
Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.
Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?
Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.
Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.
När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.
Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.
Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.
Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.
Eva Brunne
biskop Stockholms stift
© Copyright Svenska kyrkan 2010
Den intelligenta designens egen överstepräst
Den som vill börja dagen med något riktigt roligt kan förslagsvis läsa Anders Gärdeborns debattartikel i Dagen.
Smakprov:
"Man kan till och med använda matematiken till att visa att skillnaden mellan den mänskliga hjärnan och en dator är principiell och inte bara kvantitativ".
Eller varför inte den här insiktsfulla kommentaren:
"Eftersom människor kan uppfatta Gud olika, ibland till och med motsägande, ska skolan därför inte bara lära ut uppfattningar om Gud utan även missuppfattningar om Gud. Det är inte självklart att detta är bra för eleverna, speciellt med tanke på att den icke-konfessionella skolan förbjuds att erbjuda vägledning om vilken gudsbild som är den rätta, eller ens den mest trovärdiga".
Nu får Humanisterna och ateister se upp, för nu har Gärdeborn suttit och tänkt igen. Huga!
Smakprov:
"Man kan till och med använda matematiken till att visa att skillnaden mellan den mänskliga hjärnan och en dator är principiell och inte bara kvantitativ".
Eller varför inte den här insiktsfulla kommentaren:
"Eftersom människor kan uppfatta Gud olika, ibland till och med motsägande, ska skolan därför inte bara lära ut uppfattningar om Gud utan även missuppfattningar om Gud. Det är inte självklart att detta är bra för eleverna, speciellt med tanke på att den icke-konfessionella skolan förbjuds att erbjuda vägledning om vilken gudsbild som är den rätta, eller ens den mest trovärdiga".
Nu får Humanisterna och ateister se upp, för nu har Gärdeborn suttit och tänkt igen. Huga!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
