Camilla Grepe

Kristdemokraterna vid skiljevägen

2012-01-28T11:45:00.014+01:00

I skrivande stund är det några timmar kvar innan vi vet vem som kommer att leda KD. Blir det Göran Hägglund eller kommer partiets extra riksting att välja Mats Odell? Den senare har en debattartikel på SvD Brännpunkt idag.

Så vad vill Mats Odell? Sammanfattningsvis lite mer av allt. Framför allt lite mer av det som gör att man ibland har så svårt att skilja mellan anhängare av KD och SD. Eller om man så vill: Lite mera drag under galoscherna.
"Vi måste också få tillbaka stoltheten över vår värdegrund, över vårt ursprung. Vi ska stärka gemenskapen med, och hämta inspiration och erfarenhet från vår stora kristdemokratiska familj utöver Europa och världen."
Kroken är agnad, nu återstår att se hur många som sväljer betet.

Så vad har då vi att hoppas på, vi som inte ingår i den kristna gemenskapen eftersom vi anser att världen är naturlig, eller för all del, som faller utanför normen för den av KD godkända kärnfamiljen?
Odell ger svar:
"Detta ger också enskilda större frihet att ta ansvar för sina liv. Svenskarna behöver mindre – inte mer – av politisk styrning i sina liv."
Det låter bra men det mesta tyder på motsatsen när KD har ett finger med i syltburken.

I kölvattnen på den senaste tidens debatt om de meningslösa tvångssteriliseringarna, kyrkliga skolavslutningar och oviljan att underlätta för organdonation är KD inte mycket att lita på för den som vill styra över det mest privata i sitt eget liv. Mycket riktigt levererar Odell sin brasklapp så vi ska veta vad som gäller:
"Samtidigt ska vi slå vakt om att staten är stark när det behövs." Vilket alltså är när KD tycker att det behövs.

Han ser inte heller hur han säger emot sig själv i samma debattartikel. Förklara gärna hur man i ena stunden kan bekymra sig om "materialism och ekonomism" för att kort därpå berätta om "näringslivet som ska ha bättre tillväxtförutsättningar för att klara jobben i en allt hårdare global konkurrens vilket är en förutsättning för vår gemensamma välfärd."

Men Odell bjuder också på lite ofrivillig humor. Själv gillar jag det här: "I ett samhälle som präglas av och där den nya ideologin pragmatism breder ut sig som en präriebrand bland partierna behövs ett starkt värdebaserat parti som ett ankare i samhällsdebatten." Själv brukar jag beskriva KD som Alliansens intellektuella släpankare, så vi verkar ju vara inne på samma linje där, Odell och jag.

Att vara religiös i en naturlig värld innebär alltid en kognitiv dissonans. Att sedan överföra denna tro till politik är ett vågstycke. Valet av partiledare i KD handlar ytterst om, ifall partiet ska vara ett parti med en kristdemokratiskt ideologi eller ett kristet parti. Skillnaden är faktiskt större än det verkar.

Dagen

Tvångssteriliseringar räddar Göran Hägglunds partiledarskap

2012-01-12T13:19:00.027+01:00

Göran Hägglund har drivit igenom att tvångssterilisering vid könsbyte ska bli kvar. Detta trots att det finns en bred majoritet i riksdagen för att lagen ska ändras. SvD rapporterar och citerar några ledamöter i socialutskottet.

Anders Andersson (KD): ”Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på”.

Barbro Westerholm (FP): ”Det här kan man leva med. Det är ett bra steg framåt, där det tidigare har varit helt låst. Ibland tar det tid att komma i mål, men det är bättre än att det tar tvärstopp, säger hon. Jag är inte jurist och har svårt att se var problematiken ligger. Utredningsdirektiven är inte klara ännu.”

Kenneth Johansson (C): ”För mig är det viktigast att det pågår ett arbete och att socialminister Göran Hägglund inte sagt definitivt nej. Jag känner mig trygg med att det kommer att komma ett förslag”.

Det går att läsa mellan raderna och fundera över om detta avslöjar en taktisk manöver i syfte att rädda kvar Hägglund som partiledare i KD? Partiet kommer alltid att vara ett intellektuellt släpankare för Alliansen, då de driver frågor med hänvisning till religiösa argument, men för den övriga alliansen torde en ny KD-ledare ur den mer hårdföra och uttalat konfessionella Livets Ord-falangen vara en mardröm.

En partiledare som den skensekuläre Göran Hägglund är nödvändig för att man med "Kamrat fyra procent" ska kunna öka väljarstödet till Alliansens förmån. Men om det tricket ska lyckas måste KD fortsätta att framstå som ett domesticerat parti som kan köras över vid lämpliga tillfällen. För det ändamålet är Göran Hägglund fortfarande den lämpligaste kandidaten för partiledarskapet.

Låt oss därför anta att det beslut som nu kommit i frågan om steriliseringskravet, är en samförståndslösning i väntan på Kristdemokraternas extra partikongress. När den passerat och Hägglund räddats kvar som partiledare, ska frågan tas upp på nytt. En inte alltför avancerad gissning är att KD även denna gång körs över, på samma sätt som i äktenskapsfrågan. Kristdemokraterna kommer alltid att fungera som Alliansens nyttiga idioter, med uppgift att bli överkörda i sina hjärtefrågor.

Tillägg 120113:
Ämnet var alltför lockande för att Lennart "Helig Gud" Sacrédeus skulle kunna låta bli att lufta sin okunskap på SvD Brännpunkt.

Hanna Söderström svarar Lennart Sacrédeus på Svd Brännpunkt

DN
DN
DN
Sydsvenskan
Miljöpartiet
Aftonbladet
Dagen
Dagen

Göran Hägglund kör över oss

2012-01-06T14:41:00.012+01:00

Aftonbladet 110106

Religionsfriheten 60 år idag

2012-01-01T17:47:00.001+01:00

I Sverige genomfördes fullständig religionsfrihet med villkorslös rätt att utträda ur Svenska kyrkan den första januari 1952. Ett jubileum värt att uppmärksamma.

En uniform med religiösa symboler är inte uniform

2011-12-17T16:29:00.065+01:00

Substantiv och adjektiv var aldrig min starka sida när jag gick i skolan. Ändå kan jag med ryggmärgen bemästra skillnaden. Hur angenämt vore det inte om också våra politiker kunde inse skillnaden?
I radioprogrammet Människor och tro i P1 fick jag tillfälle att debattera med integrationsminister Erik Ullenhag. Redaktionen kontaktade mig i egenskap av chefredaktör för det religionskritiska debattmagasinet Bright. Det hade man inte behövt göra.

Det uttalade motståndet mot regeländringen i Rikspolisstyrelsens uniformsreglemente är äldre än så och reaktioner återfinns bland Ullenhags partikamrater redan 2003. Det var under den dåvarande justitieministern Thomas Bodströms tid som Rikspolisstyrelsen, uppmanad av DO Katri Linna, började diskutera slöja, kippa och turban för att locka fler invandrare till polisyrket.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. En första invändning kom från Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om polisens uniformer (Fråga 2002/03:1288):

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att det ska bli tillåtet för poliser att i sitt arbete bära vissa etniska och religiösa kläder till exempel huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet.

Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.

Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på. Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.

Vad avser justitieministern att göra för att polisen i Sverige även i fortsättningen ska bära en enhetlig uniform?

Den 25 augusti 2003 svarade justitieminister Thomas Bodström:

/…/Rikspolisstyrelsen (RPS) arbetar aktivt för att andelen poliser med utländsk bakgrund ska öka. En del i detta handlar om att se över och anpassa rekryteringsförfarandet så att sökande med invandrarbakgrund inte diskrimineras. RPS har också inlett ett arbete med att se över arbetsmiljö och arbetsrättsliga bestämmelser för att utröna om det inom dessa områden kan finnas diskriminerande inslag. I detta sammanhang diskuteras även polisens uniform och om reglerna kring bärandet av denna på något sätt kan innebära ett hinder för människor med viss religiös tillhörighet att söka sig till polisyrket. För närvarande finns dock inget förslag som går ut på att polisens uniform ska förändras.

Det dröjde inte heller länge innan den första motionen lades. Motion 2003/4:Ju465 polisväsendet:

"...Inom polisen förs sedan en tid en diskussion om etniska och religiösa inslag i uniformen, t.ex. huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet. Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.

Stockholm den 7 oktober 2003

Johan Pehrson (fp)

Torkild Strandberg (fp)

Karin Granbom (fp)

Helena Bargholtz (fp)

Sverker Thorén (fp)

Cecilia Wigström (fp)”

Även moderater kom att blanda sig i frågan.
Motion 2003/04:Ju259 Polisuniformer:

”Diskrimineringsombudsmannen, DO, har i ett förslag framfört att poliser skall tillåtas bära turban, slöja eller annan religiös huvudbonad till sin uniform.

Enligt min uppfattning är polisuniformen en enhetlig klädsel som representerar något annat än sin bärare. Den representerar ordningsmakten i Sverige och så måste det även fortsättningsvis vara. Vi bör inte ändra på principen att polisen skall representera den neutrala och objektiva statsmakten. Om polispersonalen i stället i fortsättningen skall representera sig själva som individer har hela principen med rättsväsende och myndighetsutövning fallit. Om religiösa huvudbonader skulle tillåtas som uniform ser jag inget hinder mot av polisen också skall få bära sitt favoritlags keps, mössa eller halsduk.

För att inse konsekvenserna av DO:s förslag vill jag ge följande exempel. Vilken huvudbonad skulle polisen som undersökte moskébranden i Malmö ha haft – turban, slöja eller kalott? Är det okej att poliser som bevakar fotbollsmatcher bär kepsar från sina favoritlag? Eller är det inte så att den neutrala polismössan är att föredra i alla sammanhang?

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)”

Den 19 februari 2004 kan man läsa i
Justitieutskottets betänkande 2003/04:JuU15 Polisfrågor:

"I Justitiedepartementet pågår ett arbete som skall resultera i en handlingsplan för att bl.a. förbättra mångfalden inom polisen. Handlingsplanens fokus skall ligga på bl.a. vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas inom polisen för att underlätta rekryteringen av personer med utomeuropeisk bakgrund eller människor med i övrigt annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk samt även i övrigt vidga rekryteringen från ett bredare urval av befolkningen".

Justitieutskottets betänkande föreslog med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete att riksdagen skulle avslå samtliga motioner.

Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp) reserverar sig i Justitieutskottets betänkande:

"Vid allmänhetens möte med polisen ger uniformen en tydlig signal att polismannen är en myndighetsperson, en representant för samhället. Alla skall kunna vara övertygande om att få samma bemötande av samtliga poliser. Man skall inte bilda sig en uppfattning om en polisman på t.ex. religiösa eller etniska grunder. Mot bakgrund bl.a. härav är det angeläget att bibehålla kravet på en enhetlig polisuniform."

Den 1 mars 2006 beslutade Rikspolisstyrelsen att ändra polisens övergripande mångfaldsplan. I planen slås nu fast att

"Rikspolisstyrelsen ser positivt på att en medarbetare, i enlighet med sin religiösa uppfattning, bär turban, kippa eller huvudduk i tjänsten."

Dåvarande diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna välkomnade beslutet.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens uniformer 4 kap. 12 § lyder:

"Religiös huvudbonad i form av huvudduk, kippa eller turban får bäras till uniform. Huvudbonaden ska vara blå eller svart"

EPILOG

Vi kan se hur Erik Ullenhag idag bejakar ett förhållande som hans partikamrater reserverade sig emot när Justitieutskottet valde att avslå deras motioner i frågan, under en socialdemokratiskt dominerad regering. Beslut om religiösa symboler i polisens uniform kom sedan att beslutas av Rikspolisstyrelsen, utan ytterligare behandling i Riksdagen.

Vad är det som hänt efter att förslaget först fördes på tal av Rikspolisstyrelsen 2002 och dåvarande justitieminister Thomas Bodström 2003 uttalar att det inte fanns något förslag som gick ut på att förändra polisens uniform? Ändå fanns en uttalad vilja från DO och RPS att få en poliskår som bättre svarade mot den etniska profilen i riket i stort.

Jag vill hävda att man var på god väg att nå det målet för flera år sedan, redan innan vi fick den första polisstudenten med religiös symbol i uniformen. Det finns alltså anledning att dra slutsatsen att just religiösa symboler i uniformen, inte på något sätt varit avgörande för att nå målet om etniskt mångfald i poliskåren.

”Av alla sökande har en fjärdedel invandrarbakgrund [även nordbor inkluderade] till skillnad från landets 17–18 procent.”

Återstår då frågan varför denna regeländring i uniformskravet fortfarande finns kvar? Kanske är det så enkelt som att man behöver den lätt igenkännliga symbolen för att den demonstrerar en förment mångfald. När det stora flertalet i landet under senare år, de facto, börjat bli färgblinda för etnicitet och hudfärg, är religiösa symboler tacksamma att ta till för att demonstrera en politisk korrekthet i handling. Är det så enkelt som att det behövs ett starkare visuellt stimuli för att identifiera en invandrare idag?

I radioprogrammet Människor och tro berättas även om hur motsvarande fråga hanteras i England. Här vill jag verkligen uppmana till läsning av Dilsa Demirbag-Stens och Per Bauhns utmärkta bok "Till frihetens försvar". De visar på paradoxen att muslimska invandrare i Frankrike - trots landets betydligt striktare tillämpning av religionsfriheten - upplever en större acceptans, i och gentemot, samhället än vad som är fallet bland motsvarande grupp i England.

Kanske beror detta det enkla faktum på, att en muslim idag kan vara en sekulariserad muslim utan tro, men att öppenhet om detta är förenat med dödshot. Så varför då berätta att man lämnat religionen? De visar också att samhällets stöd till religiösa företrädare, oftare är ett stöd på bekostnad av de människor som vill slippa religionen överhuvudtaget, istället för att tillerkänna människor frihet som individer.

Tllägg 2011-12-19

Expressen

Ullenhag i DN om invandrarhatet
Notis om detta i SvD
Skånskan.se
GP
Dagen
Dagbladet
Newsmill
Newsmill
SvD

Svenska kyrkans agenda

2011-12-16T22:21:00.001+01:00

En lurig liten präst i Täby gör ett försök att klappa mig medhårs i Kyrkans Tidning. Dock avslöjar han själv den kyrkans agenda jag nämnde i SVT Debatt. Jag uppskattar när kyrkans folk är uppriktiga med sin strategi:

"Jag tror att vi måste vänja oss vid att tänka "undervisning" och inte "gudstjänst" när vi möter skolan. Det senare är en rest av enhetssamhället, det förstnämnda alltmer angeläget i en tid när kristen bildning inte längre förmedlas i familjen."

Eller som en församlingspedagog säger på annat ställe i tidningen:

"Antalet konfirmander har också minskat så för att de ska bli fler behöver vi en tidigare kontakt..."

Vilket alltså var exakt det jag försökte säga till Jonas Eek i SVT Debatt. Jag anar att han inte var fullt så oinformerad om sakernas tillstånd som han försökte göra gällande.

Och här kan man finna ännu mer...

Krokodiltårar i adventstider

2011-12-15T23:41:00.005+01:00

Ibland undrar man hur det står till? När Marianne Andréas, frikyrkosamordnare i Sveriges kristna råd går ut på Dagen Debatt flödar krokodiltårarna:

"Det känns sorgesamt. Ska stora värden i människors liv som tro, bön, andakt, och välsignelse inte får talas om eller upplevas under den nioåriga obligatoriska skolgången? Vill man som förälder att barnen ska få uppleva ett julspel, en påskvandring, en skolavslutning i kyrkan måste man välja bort den kommunala skolan och söka sig till en friskola."

Ibland undrar jag om kristenhetens representanter driver med oss, eller om man verkligen tror på det man skriver? Hur kan det vara så svårt att se att svaret stavas frivillighet och att vissa saker kanske inte ska överlämnas åt skolan överhuvudtaget?

Nej visst, nej. Kristna barn får gå i kyrkan med föräldrarna, den här gången gäller det ju att få dit alla ovilliga ateisters ungar. Missionsbefallningen är det allestädes närvarande klipulvret i brallan. Nu också hos Marianne. Tänkte inte på det.

Vi är faktiskt nollåttor i den här delen av landet!!

2011-12-13T19:04:00.002+01:00

Inte nog med att man skulle genomlida att länsbokstaven i registreringsskylten på bilen försvann – nu ska vi drabbas av detta! Då det för mig är en fin gammal tradition att vara en "jävla nollåtta" ser jag det här som en utstuderad och illasinnad attack mot min identitet och mitt urgamla kulturarv. Efter denna attack mot det genuint svenska är vi som rön för vinden, utlämnade åt konsumism och tomhet i en kall värld.

DN
Aftonbladet
GP

SVT

Same procedure as last year

2011-12-07T21:02:00.013+01:00

Vi vet hur det är: Två år på raken och en ny tradition är född – säkert som amen i kyrkan. Vad vore den stundande julen om vi inte fick en riktigt hetsig och uppslitande debatt om skolavslutningar i kyrkan? Vad vore julen om vi inte fick uppleva spänningen inför att Gävlebocken åter står i ljusan låga?

Kan vi ens föreställa oss ett Sverige utan någon av dessa oundgängliga begivenheter? Själv är jag med och debatterar skolavslutningarna i SVT Debatt och Eftersnack på torsdag. Bocken har brunnit upp. Skit i traditionerna - vårda meta-traditionerna.

Tillägg 13 dec 2011
Nu går Göran Hägglund ut i debatten och föreslår en ändring av skollagen i syfte att skolorna ska ges större frihet att fira sina högtider i kyrkan. Det är alltid lika oroväckande att se politiker i regeringsposition, som inte inser kravet på att all lagstiftning ska prövas mot grundlagen. Hägglunds förslag stupar redan på RF 2:2. Det borde han insett själv, innan han gick ut och gjorde sig till åtlöje i pressen.Nu plockar han istället upp en punkt i SD:s partiprogram och gör det till sitt eget.

Dagen: Hägglund vill lagstifta om skolavslutningar i kyrkan
DN
SvD
Dagen
Newsmill

Debatten med Dan Bernspång fortsätter

2011-12-06T14:15:00.001+01:00

Dan Bernspång har haft vänligheten att svara på mitt inlägg:

"Hej Camilla och tack för din reaktion.

Först vill jag bara säga att jag tycker att det är trist att man inte kan kommentera på Svenska Kyrkans bloggportal. Jag tror att det handlar om att man inte riktigt har resurser att hantera kommentarerna. Men på min egen blogg kan man kommentera som du har märkt. Jag kommer självklart göra din kommentar publik även där. Nu till kommentaren som jag har till ditt svar."

Hej Dan!

Som präst är dudjupt inne i en tanketradition som de flesta av oss varken delar eller har ensrudimentär kunskap om. Som präst vet du också att inte ens din egen kyrka ärenig om vad som ska vara dess lära. Där ryms allt mellan bokstavstroende och desom ser Bibeln som symbolik och poesi att tolkas fritt vid varje tid. Gör mandet riktigt lätt för sig så ansluter man till KG Hammars ”Gud är en relation”och är nöjd med det. Må dä. Kanske hänvisar man till ”Den gyllene regeln”, menglömmer att berätta att Konfucius hann före med 500 år. I båda fallen gynnsammabeteenden som även evolutionsbiologer har en hel del att berätta om.

Du slirar en del ilogiken i din argumentation kring skolan och kyrkan. Dessutom visar du vidflera tillfällen att du inte förstår skillnaden på undervisning OM religion ochundervisning I religion. Låt mig visa på några exempel:

”Om man på allvarvill gå in i framtiden och på allvar vill ha ett öppet samhälle, så tror jagatt man måste veta vilka traditioner och vilket tankegods som har påverkatgenerationer före oss.”

Ett ämne förteoretiska studier i religionskunskap, historia och idéhistoria. Naturligtvismycket intressant att studera med en erfaren och kritisk blick, men nu handlardet om mycket unga människor. Varför ska små barn ta aktiv del i och firahögtider inom dessa traditioner och tankegods? ”Nu gör vi så här för att visahur man gjorde förr” kan lätt tolkas och övergå till att bli: ”Nu gör vi såhär, för det är så man ska göra”. Vi är fortfarande i skolan, och lär oss förlivet, eller hur? Ett återkommande firande av advent i kyrkan syftar till attbarnen ska lära sig att "det är så det ska gå till."

”Om inte annat föratt kunna förstå att andra människor kan komma till andra slutsatser utifrånsina traditioner. Om detta sedan skall ske genom att besöka en kyrka eller intekan man fundera på.”

Nej, här blir detriktigt fel. Mina konstiga idéer är inte på något sätt till hjälp när jag skaförstå mig på andras konstiga idéer. Dessutom har jag ju lärt mig i skolan attdet är så här man ska göra, eller hur? Om det går lika bra på annat sätt, såkanske vi ska lära oss de konstigheterna också, när vi ändå håller på? Och hurhanterar vi människor som kommer till Sverige utan några konstiga idéer,traditioner eller tankegods överhuvudtaget?

”För min egen del,som präst, är det faktiskt inte viktigt alls att skolavslutningar,adventssamlingar mm sker i kyrkan. Jag tror inte att det har någon särskiltpositiv effekt för oss som kyrka. ”

Rätt. Kyrkan fåruppmärksamhet på sig. Resultatet blir att fler kommer till skott och går ur ängår in.

”Men när detgäller förståelsen kring oss som medborgare i Sverige och vår historia så trorjag att det är viktigt.”

Här slirar dettill ordentligt. Jag kan inte tolka dig på annat sätt än att det innebär att viska ha religiösa traditioner i skolan? Jag förstår att du som präst tycker attvi ska fortsätta med det, det hör liksom till din profession att tycka så.Fine. Men den som håller med dig kan gå till kyrkan på egen hand. Använd inteskolan som ombud att skicka dit mina barn mot min vilja!

”Men jag trorockså att det är viktigt att barn får göra studiebesök och se hur det faktisktgår till i olika delar av samhället. Det gäller kyrkan, arbetsplatser,fackföreningar mm.”

Var fick dustudiebesök ifrån? Jag har aldrig opponerat mot studiebesök. Skolavslutningaroch adventsfirande i kyrkan är INTE studiebesök. Det är ett aktivt deltagande iett årligen återkommande firande. Kan vi vara överens om det? Eller ska viutveckla konceptet och låta ungarna göra "studiebesök" i ettdemonstrationståg på första maj, för att få uppleva socialdemokratin inifrån isamhällskunskapen?

”Jag tror att detär viktigt att man inte bara läser om olika företeelser i samhället, utan attman som barn också får möjlighet att se hur det fungerar i olika sammanhang,även där man i vanliga fall inte är.”

Du menar alltså i analogi med föregåendekommentar att barnen ska se ”hur det fungerar” ett antal gånger om året påplats i kyrkan? Tränar vi en färdighet, eller ska vi utgå ifrån att ungarna ärtrögfattade och behöver årligen återkommande repetitioner av just det häravsnittet i läroplanen?

”Personligen harjag i och för sig hellre studiebesök från klasser som kommer än enadventssamling. Men jag antar att lärare mm inte har tid.”

Fråga dem.

”Självklart skallskolan vara icke-konfessionell. Men det betyder väl rimligen också att barnenskall få kännedom om religioner? Eller innebär det att man har frihet till attinte veta, men ingen frihet till att veta? Ett studiebesök är då bra, enligt mig,för då kan man se med egna ögon.”

Har du hört talasom ämnet ”Religionskunskap”? Man börjar i småklasserna och har man riktig turså har man ämnet ända upp i gymnasiet. På vissa linjer, t ex teknisk linje,anses det så viktigt att man har religion men inte historia på schemat.Dessutom gör du ett litet tankeskutt här, för hur var det nu igen? Studiebesökär bra för att se med egna ögon och få kännedom om religion? Menskolavslutningar är inga studiebesök och ska ju inte handla om religion? Hur tänktedu nu?

”Sedan är det ettstörre problem för oss som kristna med skolavslutningar, än vad det är enmöjlighet. Om skolverket så tydligt dikterar vad vi får säga, så kanske detskadar kyrkan mer än gynnar henne? Men det är min teori.”

Rätt igen. Kyrkanfår uppmärksamhet på sig. Resultatet blir att fler kommer till skott och går urän går in.

”Sedan tror jagfaktiskt att det för många är en hjälp att möta människor med andra traditionerän de egna, om man känner till sina egna. Men det är självklart så att det integäller alla.”

Jag förstår interiktigt vad du försöker säga här? Jag lägger mig inte i vad folk har förtraditioner så länge jag slipper bli en del av dem mot min vilja. Det enda somintresserar mig är att ingen ägnar sig åt traditionsutövning i strid med lagen.Jag åberopar RF 2:2 för att slippa delta i religiös sammankomst i tempel ochförväntar mig respekt för mitt ställningstagande. Jag förväntar mig också, medstöd i grundlag och Europakonventionen, att ingen person någonsin ska behövahamna i en situation där han eller hon tvingas ge sin livsåskådning tillkänna,direkt eller indirekt.

”När det sedangäller din uppfattning om att jag är imbecill som tror att man behöver en egenbas för att förstå andra, så väljer jag att inte kommentera huruvida jag ärimbecill eller inte för att vi inte delar åsikt.”

Problemet med dittresonemang är att den bas du talar om, per definition är en bas marinerad i enreligiös begreppsvärld. Varför skulle den fungera bättre i mötet med andra? Detär imbecillt att vägra inse att en majoritet av infödda svenskar och invandrarehar en sekulär livsåskådning. En civiliserad person ska kunna möta vem somhelst utan att behöva redogöra för respektive persons eventuella religiösapreferenser. Den harang du upprepar som ett mantra, dök upp i debatten förmånga år sedan. Jag vet inte varifrån det kommer ursprungligen, men den blirinte mera sann för att det upprepas. Den är bara ett uselt och lättgenomskådatargument för att fösa in allmogen i en religiös kontext som många av oss harvalt att lämna.

”Jag kan bara sägaatt en stor del av mitt hjärtas engagemang ligger i en fotbollsklubb. Minavänner säger att det har gått från intresse till att bli en passion. Jag följerdetta lag i med och motgång. Jag känner en tillhörighet med människor över helavärlden, som delar denna passion för “mitt” lag. (Som för övrigt är Tottenhamfrån London). Men det gör inte att jag hatar supportrar från andra lag.Tvärtom!

Eftersom jag självär oerhört inbiten supporter förstår jag att andra kan vara lika inbitnagällande “sitt” lag. Och dessutom känner jag stor respekt för dem, och för demsom inte delar vår passion för fotbollen. Detta gäller deflesta fans som jag träffar, oavsett lag. Vi känner en samhörighet kringfotbollen och kan därför mötas och förstå varandra bättre. Att ta enskildavåldsbenägna individer som exempel tror jag blir lite fel.”

Religionskrigeller fotbollshuliganism kvittar lika för mig, bara jag slipper vara med ochbetala notan för ordningsmaktens insatser när folk hotar att riva stan och slåihjäl varandra.

”Men återigen,tack för din kommentar. Spännande med andras åsikter och tankar.”

Det är det,absolut, tack själv!

"DanBernspång, kyrkoherde i Backa församling, Göteborg"

Camilla Grepe,frilansskribent i Täby

Öppet svar till Dan Bernspång

2011-12-05T23:09:00.001+01:00

Prästen Dan Bernspång i Backa församling i Göteborg bloggar på Svenska kyrkans hemsida.Tyvärr kan man inte svara där så jag gör det här istället som ett öppet svar ien intressant debatt. Jag anser att hans argument inte håller vid en närmaregranskning. Här nedan kommenterar jag hans text.

”Visst är det märkligt?

Den kommentaren möttes jag av häromdagen i samband med enadventssamling i Backa kyrka. Jag frågade honom då vad han tyckte var märkligt.Hans svar var delat i flera delar. Det han tyckte var märkligt var att detfanns en sådan diskussion gällande skolavslutningar och adventssamlingar ikyrkan. Vi som arbetar i kyrkan vet att i samband med jul, påsk vet att detalltid blir en diskussion i media kring det lämpliga eller olämpliga iskolaktiviteter i kyrkan. Mannen som kom fram till mig tyckte att det var märkligtatt denna diskussion kommer upp, och han hade två (2) huvudskäl till detta. Delstyckte han att det varit en tradition i Sverige sedan lång tid tillbaka, delsså sade han så här. ”Hur många har genom åren blivit omvända till kristendomenpå en skolavslutning?”

För att börja med traditionsargumentet: Det håller inte. Attåberopa en tradition är vanskligt. Dels kan traditionens innehåll strida motlagen. Dels får en tradition aldrig vara tvingande för någon som föredrar attstå utanför. Traditioner är per definition frivilliga.

Den andra kommentaren är intressant. Skulle traditionen varaifrågasatt, enbart genom hur många som till äventyrs ”omvändes”? Nej, knappast.En tradition kan ifrågasättas just bara för att den står i konflikt med dinlivsåskådning eller för att den på något sätt tvingar dig att ge dinlivsåskådning tillkänna. Tackar du nej till att delta, har du avslöjat något omdig själv som du inte ska behöva göra. Du har ingen som helst anledning attbehöva infinna dig på en religiös sammankomst i ett religiöst tempel överhuvudtaget. Detta gäller även omyndiga barn och vad de gör inom ramen förskolundervisningen.

”Jag tycker att denna man verkligen sätter fingret påsvårigheten med denna diskussion.”

Det får stå för Dan Bernspång att han anser att diskussioneninnehåller svårigheter. För den som vet hur lagtexten är skriven är fråganenkel. Skolan ska vara icke-konfessionell. Det betyder att den inte ska ageraombud för ett trossamfund.

”Som jag ser det är det främst en tradition att vi i Sverigefirar skolavslutningar mm i kyrkan.”

Det finns inga ”vi”. Några skolor gör det, andra gör detinte och har aldrig gjort det. Många skolor har dessutom startat en ”tradition”med skolavslutningar i kyrkan i relativt modern tid.

”Jag tror inte att det är en rekryteringsbas för kristentro, men jag är övertygad om att det är viktigt för ett samhälle att integlömma bort sina egna rötter och sin egen historia.”

Vad gäller skolavslutningarnas roll som ”rekryteringsbas förkristen tro” så har Dan Bernspång säkert helt rätt. Det är svårt att omvändafolk till tro. Däremot är det ett faktum att Svenska kyrkan vill att barn skasocialiseras in i en tradition där kyrkan upplevs som en naturlig del avsamhället och där det känns självklart att stanna kvar som betalande medlem.Det var länge sedan kyrkan ägnade tid åt allmogens eventuella tro. Idag är detkyrkoavgiften som är det väsentliga. Betala och Svenska kyrkan är nöjd, ingenkommer att kräva något mer av dig.

"Tittar man var som helst i vårt land så kan man se kyrktorn,det är en del av vår historia och det är en del av vilka vi är.”

Om detta kan man bara säga: Det är en del av vår historiaoch det var en del av vilka vi var. Nu har vi religionsfrihet. En unik frihetsom ger oss rätten att slippa leva och praktisera den religiösa delen av vårtkulturarv.

”Detta behöver nya generationer också få veta, annars bliren stor del av vår kultur och det vi är en gåta för dem som växer upp nu.”

Helt rätt! Men denna kunskap ska förmedlas genom saklig,objektiv och opartisk religionsundervisning. Men detta betyder inte på någotsätt att vi ska tvingas att praktisera religionen eller kulturarvet, utan detgår lika bra att studera det med distans och en objektiv och kritisk blick.

”De som säger att vi skall vara helt sekulära behöverfundera på varför de har ledigt just på söndagar, varför vi har just jul- ochpåsklov och inte t.ex. ramadanlov. Vi firar Advent och Jul, säger även de sominte är kristna. Varför gör vi det? Svaret är att många av de traditioner som vianser vara sekulära i själva verket är kristna från början.”

Ja, det är ett faktum att vissa är lediga på söndagar. Om viinte som jag och många andra har rullande schema och jobba alla dagar i veckan.För till stor glädje för alla de som behöver samhällets tjänster alla dagar iveckan, är vi inte längre hotade med dödsstraff för att vi arbetar på sabbaten.Jullovet är en bra ledighet mellan två terminer, men påsklovet skulle faktiskt kunnaskrotas i sin nuvarande form. Höstlovet är nytt för oss äldre, så vad firar vidå? Potatislov kallades det i det gamla bondesamhället, där barnensarbetsinsats var viktig i hushållet.

Adventsfirandet är snart en angelägenhet enbart förgullighetsoptimerande fröknar i förskolan och lågstadiet. Handen på hjärtat,men hur många tänder sina fyra ljus idag? En snabb koll i valfritt fönstervittnar snarare om den sjuarmade och elektrifierade Menorahns genombrott i de svenska hemmen.

”Så även om de flesta idag inte tänker på varför vi firar,så tror jag ändå att det är viktigt att veta vad det kommer ifrån. Denna syndelas även av skolverket som betonar att skolan också skall förmedlatraditioner, så det är inte bara en ”kyrklig” uppfattning.”

Julens rötter går mycket längre tillbaka i historien än Jesufödelse. Hört talas om midvinterblot? Visst ska skolan ”förmedla traditioner” –eller snarare kunskap om dem - men attskolan skulle ha till uppgift att fostra barnen in en specifikt kristentradition är att läsa skollagen med väl optimistiska mentala glasögon.

”Man kan naturligtvis fundera på varför det är viktigt attvi inte glömmer vår historia och våra traditioner. Som jag ser det behöver vikänna till oss själva för att kunna välkomna andra. Om vi har föreställningenatt vi inte har någon historia som det är värt att värna, så kommer vi inteheller kunna välkomna människor som har sina traditioner och sina värderingar.”

Det här argumentet har vi mött många gånger under senare år.Det är mycket intressant och värt en egen analys. Vad är det egentligen mansäger? Jo, genom att själv grotta ner sig i en kristen tankevärld skulle viförmodas ha större möjlighet att förstå oss på invandrare med en annan religiöstankevärld. Hela resonemanget är häpnadsväckande imbecillt. Det är ungefär likalogiskt som att antyda att enbart en inpiskad AIK:are har förutsättningar attframgångsrikt välkomna en motsvarande inpiskad Djurgårdare. Tillåt migbetvivla.

Tvärtom är min erfarenhet att jag som sekulariserad svenskhar i stort sett hela min världsbild gemensam med vilken sekulariserad personsom helst från valfri del av världen. Dagligen arbetar jag med människor medrötter i flera världsdelar – och kan man tänka – det går alldeles utmärkt. Vihar helt enkelt inga religiösa fixa idéer att hantera. Vi har en gemensamvärdegrund i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – och vi är heltövertygade om att världen är naturlig. Flera av oss har dessutom det gemensamtatt vi kämpar mot religiöst tvång. Några har lämnat sin religion under hot omdödsstraff. Själv är jag privilegierad att ha kunnat lämna religionen med stödi grundlagen. Det är jag stolt över.

Dan Bernspång avslutar
”En förutsättning för ett öppet ochrespekterande samhälle är att vi värnar våra traditioner och vår tro.”

Jag avslutar:

Alla är fria att värna sinaegna traditioner och sin egen tro. Det är det fina i kråksången i ett sekulärtland med religionsfrihet. Värna dina traditioner, men lämna mina barn utanför.Deras traditioner är enbart en fråga för vår familj. Använd inte skolan somombud för att pådyvla MINA barn DINA traditioner.

”Med detta vill jag önska er alla en härlig adventstid.”

Med detta vill jag önska er alla en härlig midvinterblot.Värna dina egna traditioner. Värna din lagstadgade rätt att välja detraditioner och den livsåskådning du önskar. Vårda denna frihet ömt, ty förr ändu anar kan friheten tas ifrån dig.

”Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling”

Camilla Grepe, frilansskribent i Täby

Dan Bernspångs blogg

Demagogernas julafton

2011-12-04T19:25:00.001+01:00

Varför ska skolan inte ta med våra barn på adventsgudstjänst i kyrkan? Egentligen är det mycket enkelt. Den allmänna skolan ska vara icke-konfessionell. Vi har en lagstadgad rätt att slippa delta i religiösa sammankomster mot vår vilja. Vi behöver inte ens förklara varför vi inte vill delta.

Flera fall i Europadomstolen ger oss anledning att anta, att även vi - om frågan togs upp till prövning - skulle vara skyddade mot att behöva avslöja något om vår livsåskådning. Vi ska inte behöva ställas inför valet att avslöja någonting alls om våra eventuella religiösa preferenser. Något som alltså sker i samma stund som vi tackar nej till att delta i en sammankomst i en kyrka med skolan.

I GP kan man läsa en krönika av Johanna Andersson om skolans adventsgudstjänster. På Newsmill kan man läsa en debattartikel i samma ämne av Karl-Gustel Wärnberg. Båda texterna har gemensamt att de avslöjar en djup okunskap hos respektive skribenter om tillämpliga lagar och regelverk. Eller så kanske man inte ens vill ta det till sig?

Kristdemokraterna har tagit del, men ej förstått

2011-11-25T09:59:00.013+01:00

I ett pressmeddelande från Stockholm stadshus luftar KD sin irritation över konsekvensen av en icke-konfessionell skola i en stat utan statskyrka. En välvillig tolkning är att KD tagit del av, men ej förstått lagens innebörd. En mindre välvillig - men troligare - tolkning är att de faktiskt inte vill:

"I Sverige spelar de kristna högtiderna en odiskutabelt viktig roll för vårt kulturarv och vårt sätt att leva idag. Jag tror att det är ytterst få elever som upplever det kränkande att ta del av julens budskap i en kyrka. Tvärtom tycker nog de allra flesta att detta är en mysig och vacker tradition. Om en präst någon gång skulle uppmana barnen att knäppa sina händer för att be en bön om rättvisa och fred på jorden kanske barnen kan stå ut även med det. I generationer har svenska elever firat högtider i olika kyrkor. Den som är trygg i sitt eget kulturarv, är också öppen att möta andra kulturer och traditioner"

Den kristdemokratiska självgodheten går armkrok med en inbilsk idé om det religiösa kulturarvets tvingande obligatorium. Men vad KD vägrar inse, är att när ett land har nått den nivå av demokratisk utveckling att religionsfrihet råder, ska valet att delta ligga hos individen. Det är oroande att ett parti i regeringsställning har så svårt att besinna sitt ansvar. Tvärtom tillåter man sig att offra grundläggande frihetsprinciper i sin strävan att fösa in den ovilliga allmogens minderåriga barn i templen.

Religionsfrihet är lika lite som demokrati en gång för all given, utan måste vårdas och värnas av varje ny generation. I en värld stadd i snabb omvälvning har vi anledning att nogsamt värna våra friheter för framtiden. Eller för att att travestera sista meningen i pressmeddelandet: Den som är blind för sitt eget religiösa tvång, är också öppen att underkasta sig andra kulturer och religioner.

SvD
Patrik Lindenfors gör ett försök att utbilda Hägglund om tidpunkten för Jesus födelsedag
Newsmill
Dagen
Dagen
DN
KD:s ledarkris
Smp
Mer om KD
Dagen om KD
SvD om KD
Dagen om den politiska kartan
Dagen om adventsfirandet
Newsmill

Konvertiter

2011-11-21T12:31:00.001+01:00

Lena Anderssons krönika i DN är högintressant för oss som stundom ställer frågan: "Och voffo gör di på dette viset?" Lena själv föreslår att vi just nu kan se en ny religion födas. Det är mycket möjligt. Vi kan också vända blicken mot utövarna själva och se att ingenting egentligen förändrats: Vissa människor förefaller födda med behov av underkastelse, späkning och ledning.

Riktigt spännande blir det att få ta del av vad de lite mera - låt oss kalla dem konventionskristna - har för syn på saken. Kanske är den förkättrade sekulariseringen ett oskyldigt offer för de religiösas upprördhet, när problemet snarare är en okontrollerad mängd av konvertiter?

Kyrkan har anledning att fundera över vilket barn som åkte ut med badvattnet, när den övergick till att bli en harmlös, trevlig, gullig och rar feelgoodkunsult för tjugohundratalets kollektivanslutna medlemskader. Hutlöst dyr för den som enbart söker festlig inramning till livets sporadiska ceremonier. Urvattnad för den som söker katarsis. Eller för att citera en gammal Kårspexreplik: Varför Friskis & Svettis när det finns Piskis & Pettis?

En skadskjuten skvader

2011-10-12T09:14:00.000+02:00

Till dagen mest halvtänkta debattartikel, måste nog utses denna i SvD. Smaka på den här: "Etablera en gemensam statskassa som kan finansiera hela eurozonen, samt säkerställa att medlemsstaterna iakttar statsfinansiell disciplin." Det är just det där med statsfinansiell disciplin som intresserar mig. Det statsfinansiella bekostar som bekant den gemensamma välfärden. En gemensam statskassan torde alltså få sin motsvarighet i en gemensam välfärdspolitik. Frågan är då vad vi i Sverige missade när vi ställde oss utanför euron. Att få gå i pension vid 55?

Favorit i repris: En gudstjänst för mycket

2011-09-15T08:38:00.007+02:00

I en tid när inte ens skolbarn tvingas att fira skolavslutning i kyrkan, undrar vi när Sveriges riksdagsledamöter får motsvarande frihet vid riksmötets öppnande?

Tidigare års kallelse till gudstjänst i Storkyrkan är numera ändrad till en inbjudan. Ett steg i rätt riktning. För det finns anledning att påminna om regeringsformens inledande skrivning: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. En riksdagsledamot har valts till ett politiskt förtroendeuppdrag som representant i en lagstiftande församling. Riksdagen bör därför stå emot de krafter som hävdar att: All makt utgår från Gud. Speciellt då kyrkans första budord strider mot religionsfriheten.

Staten och Svenska kyrkan gick skilda vägar år 2000. Det är hög tid att den insikten även når talmannen och riksdagsdirektören. Eller som någon sa: Vi har fattat ett beslut, men inte dess innebörd. När talmannen och riksdagsdirektören inbjuder till gudstjänst, så undrar man vem som givit dem uppdraget att agera ombud för ett trossamfund? Och varför trycks en inbjudan till gudstjänst och gudstjänstprogram i riksdagstryckeriet?

Agerar riksdagen i ett konstitutionellt vakuum i kölvattnet på kyrka-statseparationen? Ja, det verkar faktiskt så. Riksdagens utredningstjänst bekräftar att traditionen med riksdagsgudstjänster är oreglerad, vilket aktualiserar behovet av en konstitutionsdomstol. Grundlagsutredningen har anledning att titta närmare på det.

Av talmannen krävs att han är politiskt neutral i riksdagen. Han ska också vara religiöst neutral. Inte heller riksdagsdirektören får utsätta riksdagen för politisk eller religiös påverkan. Det är en kränkning av de politiskt valda ledamöternas integritet, att de ska behöva ta ställning till om de vill delta i en gudstjänst - eller avstå.

En lojalitetskonflikt uppstår för statsminister, regering och riksdagsledamöter eftersom kungafamiljen närvarar i Storkyrkan. Det är den enda familj i Sverige som inte har religionsfrihet.
I bodelningen mellan staten och kyrkan fick kyrkan behålla kungen och makten över hans trostillhörighet. Kyrkan utnyttjar detta. I väntan på att även kungafamiljen får religionsfrihet, bör riksdagen känna sig fri att hålla riksmötets öppnande sekulärt.

Kyrkan agerar politiskt korrekt, men det spelar ingen roll hur många imamer, rabbiner, katoliker eller missionsförbundare man än bjuder in att medverka i gudstjänsten. Det leder ändå bara till ett oundvikligt gränsdragningsproblem. Vilka trossamfund ska i framtiden passera nålsögat? Det finns 74 fristående trossamfund, så var drar man gränsen och på vilka kriterier? När kommer turen till Scientologerna och Svenska Asatrosamfundet?

Riksdagens lojalitetsförklaring i Storkyrkan är passé. I en tid när religiösa krafter gör sig gällande, är det fel väg att försvara sig med traditioner. Sverigedemokraterna surfar på en främlingsfientlighet där religion spelar en betydande roll. Det bästa försvaret mot dessa krafter är ett sekulärt och religionsneutralt samhälle.

Det är först när vi kan skicka våra barn till samma skolor och våra riksdagsledamöter till riksmötets öppnande - utan att någon av dem ska behöva göra våld på sin livsåskådning - som vi har nått det målet.

Göran Rydland och Camilla Grepe

Texten är publicerad i Sydsvenskan 2008

DN
SvD
SvD

Nytt nummer av Bright

2011-07-08T00:15:00.000+02:00

Snart kommer ett nytt nummer av Bright.
Passa på att prenumerera. Läs mer på
www.brightmagasin.se

Sideriska siktet har ställt mitt horoskop

2011-06-13T12:21:00.020+02:00

Jag noterar med ogrumlad förtjusning att bloggen Sideriska siktet har bevärdigat mig ett alldeles eget horoskop! Läs och begrunda - om du orkar och inte har något bättre att ägna dig åt - men några smakprov kan vi väl ändå kosta på oss?

"Det räcker med att nämna biologen Richard Dawkins som en medlem av engelska "Brights" för att man ska förstå det intellektuella haveriet. Hans antireligiösa böcker är nu så sönderkritiserade att han borde ha önskat att han inte gav sig in på ett område han inte behärskade. "

"Tidningsredaktören Camilla Grepes horoskop indikerar redan vid första påseendet att hon åtminstone är en kvicktänkt individ - här ses storkorset i just ljushuvudets kvalitet, Sattva guna. Men bloggen har redan tidigare konstaterat att man inte naivt eller bokstavligt kan likställa den sattviska kvaliteten med moralisk godhet eller extraordinär insikt eller ens en människa som tar parti för det goda."

"Det vill alltså synas som om Grepes tidningsprojekt redan från början hamnat lite snett, och stick i stäv med den store rörelsens riktning som, vilket även, dem som granskar folks beteende- mönster, pekar mot religionernas storskaliga återkomst.
Grepes storkors i Sattva guna tycks ha satsat på den förlorande hästen, och hennes "ljus" är det falska ljus som den religiösa utsagan brukar tillskriva Djävulen när han kommer och låtsas representera ljus och upplysning. Samtidigt finns stor intellektuell kapacitet i horoskopet, om än inte intelligens enligt den klassiska definitionen."

"Månens natur är nämligen att reflektera, processa och assimilera - inte att stå och mässa stereotypa klichéer från det ateistiska prästskapet, vilket uppenbarligen är vad Grepe känner sig kallad till. Låt oss spåra turerna i horoskopet som föranleder mig att frånkänna henne en egen röst."

Jag behöver inte själv kommentera Sideriska siktets astrologa talanger, för det gör Sam Sundberg SvD Kultur så förbaskat bra.

Intervjuad i Expressen

2011-06-12T18:18:00.002+02:00

Den som vill veta min åsikt om skolavslutningar i kyrkan kan med fördel läsa Expressen idag.

Nytt inlägg på Newsmill

2011-06-02T19:05:00.004+02:00

En gammal tradig debatt har fått liv igen. Lika punktlig som älgjakten, myggplågan och attentaten mot Gävlebocken.
Mitt (nygamla) bidrag kan du läsa här.
Blogge kommenterar här och och här och är lika välformulerad som vanligt.

Det bloggas förbaskat dåligt hos Camilla Grepe nu för tiden

2011-05-30T20:32:00.001+02:00

Det är inte bara så att vi befinner oss mellan hägg och syren och att trädgården lockar mer än bloggen. Dessutom ägnar jag numera min mesta skrivande tid åt den nystartade tidningen Bright. Jag hoppas att du prenumererar! Den är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse. Nästa nummer planeras utkomma i slutet av juni. Läs mer på www.brightmagasin.se

Är skolevangelisation skolevangelisation enligt Skolinspektionen?

2011-04-06T10:20:00.016+02:00

I veckan som gick har man kunnat ta del av subtil humor, förmedlad av Kyrkans Tidning och Helsingborgs Dagblad:

"Stiftelsen för skolevangelisation Klippans Gymnasium" får ett bidrag på 50.000 kr för att avlöna en skolpastor för tjänst på skolan. Nu ska Skolinspektionen undersöka om den aktuelle pastorn ägnar sig åt - skolevangelisation.

Detta förnekas å det bestämdaste av bland annat skolevangelisten själv. Men, vi ska inte fördjupa oss i hur företrädare för Klippans gymnasium och dess skolevangelister hanterar det åttonde budet, utan nöjer oss med att konstatera att det finns en överhängande risk att Skolinspektionen felaktigt låter sig övertygas om att en skolevangelist inte alls ägnar sig åt just skolevangelisation. Därför har vi gått till källorna för att se vad de aktuella skolpastorerna har sin ideologiska hemvist och hur uppdraget är formulerat:

Vad är ELU?

"Runt 1900 gick det fram en ungdomsväckelse i Sverige. Det finns många historier om hur unga människor gick miltals för att få samlas till väckelsemöten. Snart kom behovet av en gemensam organisation, och för att samla ungdomarna i södra Sverige bildade man 1905 Kristliga ungdomsförbundet i Sydsverige. Nu har drygt 100 år passerat, och idag heter vi ELU, Evangelisk Luthersk Mission – Ungdom. Men visionen är den samma som för 100 år sedan: att samla unga människor kring Jesus!

ELU vill stå på evangelisk-luthersk grund och är en lågkyrklig rörelse där de flesta medlemmar har sin församlingstillhörighet i Svenska kyrkan.

Vad vill ELU?
ELU är en ungdomsorganisation som på ett ärligt och trovärdigt sätt vill sprida evangeliet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag.
Ungdomar söker, liksom man gjort i alla tider. De söker efter mening i sina liv, vilken väg de ska välja, vilken utbildning de ska gå, vem de ska dela livet med, osv. När man är ung ställs mycket på sin spets och man brottas med sin självkänsla och identitet. Det är därför ELU vill finnas. För att ge stöd och vägledning och visa på Jesus som meningen med livet. Det är också under denna period i livet som flest människor kommer till tro på Jesus.

ELU vill sprida det underbara budskapet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag. Vi arbetar mycket med skolevangelisation och vill stödja kristna ungdomar i deras vardag och leda dem till en kristen gemenskap. Vi ordnar läger och utbildar unga kristna ledare till tjänst i Guds rike. Genom olika media vill vi hjälpa unga människor att fördjupas i Bibeln och den kristna tron.

ELU har sitt ursprung i en ungdomsväckelse i början av 1900-talet, och det är vår bön och vision att väckelsen ska få fortstätta bland ungdomar i Sverige i dag. Vi ser att det sker och vi vill med stor tacksamhet jobba vidare för det – i Guds kraft och till hans ära. Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus (2 Tim. 2:1).

Vi vill kalla unga människor till gemenskap med Jesus, utrusta dem för ett kristet liv och sända dem till tjänst för andra. Verksamhetsområdet är i dag till stora delar begränsat till södra Sverige, men vår önskan är att ELU ska bli rikstäckande och nå ungdomar i hela landet med Guds ord.

Vad gör ELU?
ELU ansvarar för:

skolevangelisation och vill stödja arbetet i föreningarnas ungdomsgrupper
ungdomssekreterare och ungdomsledare som arbetar på skolor och i föreningar
ungdomsläger som anordnas under terminen eller på sommaren som uppföljning av konfirmandträffar – eller läger av mera ’äventyrskaraktär’
ledarutbildningen Asken, som vill forma kristna ledare som har sin grund och sina rötter i Gud och hans levande Ord – samtidigt som de runt sig skapar en växtmiljö där andra får komma till och mogna som ledare
tidningen Insidan, som vill hjälpa unga människor att fördjupas i Bibeln och den kristna tron
bibelläsningsplanen Accent som en hjälp i den dagliga bibelläsningen. Ordet accent betyder betoning – vi vill betona hur viktigt det är att regelbundet läsa Bibeln."

Dagen
Humanistbloggen
Lindenfors blogg
Helsingborgs Dagblad

En ny tidning mot religion och vidskepelse

2011-04-04T20:32:00.005+02:00

Bright är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse
Prenumerera genom att sätta in 150 kr (4 nr) på
Pg 593068-0 eller Bg 737-3061
Glöm inte att ange namn och adress
Kontakta oss på mail:
prenumeration@brightmagasin.se
redaktion@brightmagasin.se

I första numret av Bright kan du läsa om:

HBT . Ateism . Vidskepelse . Riddarskolan . Rondellhunden . Katolska kyrkan . Anekdotbevisning . Krucifix i klassrum . Litteratur . Rättegångsgudstjänster . En kvinnokonferens i Kairo

Egyptens hotade kulturarv . Religionskritiska pionjärer . Kyrkans grepp över skolan . Skapelsetroende NO-lärare . Kulturrelativism inom RFSU . Kåserier och essäer samt om en hel del annat…

Religiös sanning á la carte

2011-03-30T17:58:00.005+02:00

Norska Kristelig Folkepartis vice ordförande Aud Kvalbein slår larm i tidningen Vårt Land: Livskunskapsämnet RLE, som har ersatt det ursprungliga kristendomsämnet, anser hon ger trosförvirrade elever som tror på "alla fem av gudarna."

Hon beskriver hur det i dagens norska skolor finns många som inte vet vad kristendom är, det härskar en religiös förvirring eftersom "skolan inte kan säga att något är sant." För att illustrera faran med detta berättar hon:
"Jag hörde nyligen om en liten pojke som blev tillfrågad om han trodde på Gud. Ja, sa han, jag tror på alla fem".

Lösningen på detta säger hon sig finna i den finska skolan som erbjuder en anpassad religionsundervisning som svarar mot elevernas föräldrars tro. Helt oavsett merarbetet för varje skola, ger detta onekligen en intressant inblick i hur en religiös politiker anser att begreppet "sant" bör hanteras.

Rolig kommentarsdebatt på Kyrkans Tidning

2011-03-29T19:28:00.001+02:00

Jag kan inte låta bli att tipsa om den uppseendeväckande roliga kommentarsdebatt som pågår på Kyrkans tidning med anledning av att en präst tyckt till i debattspalten Är det all time high i kommentarer för KT?

Disputation i sängkammaren

2011-02-17T00:25:00.000+01:00

Det är notiser som den här som gör att jag undrar om inte Svenska kyrkan håller på att bli katolsk igen? Intresset för folks sexliv har de i alla fall gemensamt.

Birro - ädelpekoralets okrönte mästare

2011-02-16T11:47:00.006+01:00

Så mycket mer behöver egentligen inte tilläggas om Marcus Birro, än att han är en pålitlig leverantör när det gäller. Men frågan är om han inte idag svingade sig till oanade höjder i ädelpekoralets förlovade värld. Han avslutar sin snyftare om religionens elaka häcklare med ett djupsinnigt konstaterande:
"Mysteriet står kvar, även om du inte bryr dig om att lösa det."
Låt mig för enkelhetens skull konstatera att det största mysteriet är han vägra se yttringarna som en högst naturlig konsekvens av att vi inte längre bränns på bål för våra åsikter.

Expressen
Dagen
Dagen
Dagen
Vilks.net: Tårfyllt
Patrik Lindenfors blogg om Birro

Folkbildning

2011-02-13T07:55:00.002+01:00

Missa inte Lena Anderssons krönika i Dagens Nyheter

"Det som behövs är att ta nästa steg och bryta upp kategorierna. När man begripit det avskyvärda i orientalism, rasism och sexism duger det inte att göra allt likadant fast åt andra hållet. Det som återstår är att behandla människor som principiella jämlikar. Det innebär att kvinnoförtryck inte är acceptabelt någonstans vem som än utövar det; att man försöker förstå dess mekanismer och vill göra något åt dem även till priset av att tradition och teologi förändras; att islam och muslimer är en del av Sverige, vilket medför att extra artighet och försiktighet i det offentliga samtalet upphör, då det är ett uttryck för distans och främlingskap."

.

Skymning över Sotenäs kommun

2011-02-10T10:40:00.025+01:00

Om framtidens historiker någon gång ska forska i upprinnelsen till den nyteokratiska eran i Sveriges tjugohundratalshistoria, så har de anledning att notera en till synes obetydlig händelse i en avlägsen landsortskommuns utbildningsnämnd.
I ett protokoll från ett arbetsutskott kan man läsa ett märkligt förslag: Nämnden föreslås att ”ge förvaltningschefen i uppdrag att för tidsperioden 2011-2015 boka och planera för jul- och vårterminsavslutningar i kyrkan”.

Det kan synas vara en obetydlig fråga, men förslaget innebär faktiskt att Regeringsformens paragraf om religionsfrihet skall tillåtas att sättas ur spel genom ett politiskt beslut i en kommunal nämnd. Eller i klartext: Politiker förväntas besluta att omyndiga elever under obligatorisk skoltid ska bevista ett religiöst tempel.

”Skolavslutning i kyrkan är en starkt förankrad tradition för eleverna på Sotenässkolan. Vi markerar nu vad som ska gälla för den här mandatperioden”, säger Susanne Aronsson (M),

ordförande i arbetsutskottet i en kommentar till tidningen Bohusläningen.

Ett kinesiskt ordspråk säger: ”även i den minsta spegelskärva kan man se färgen på himlen”. Betraktar man Sotenäs kan man ana hur en teokratisk skymning åter börjar sänka sig över det sekulära landet i norr, som avskaffat statskyrkan och som berömmer sig för sin religionsfrihet. I ett begynnande halvdunkel tillåter sig nu politiker att ge direktiv för kommuninnevånarnas religiösa praktik.

Händelsen i Sotenäs kan naturligtvis förbli den lilla parentes av inskränkthet och dumhet som den rätteligen bör benämnas. Men den kan också bli det tidens tecken, som visar hur politiska och sociala motsättningar ges konstgjord andning genom förment religiös tillhörighet. För människan är märklig. Vi blickar bakåt på en historia som på alla sätt kan beskrivas som dynamisk och omvälvande, men tillåter oss att betrakta vårt nu som ett statiskt tillstånd som, med små justeringar, förväntas bestå för evig tid, som vore vi en gång för alla vaccinerade mot förändring och förtryck. Det är vi inte. Det finns anledning att hålla med Christopher Hitchens: ”Religionen förgiftar allt”

Källa:

Sammanträdesprotokoll 2011-01-27

§§ 1-8 UNAU § 01 Dnr UN 2010/069

Kyrkans ungdomsledare flyttar in i Sotenässkolan

Tillägg 2011-02-12
Uppsalas biskop Ragnas Persenius har tidigare gjort ett uttalande i Dagens Nyheter men med ett något märkligt tillägg:

"Och genom kompletterande erbjudanden till förskola och skola kan barn och ungdomar ges möjlighet att i församlingen verkligen lära känna kyrkans tro och liv inifrån. Då kan de få personlig erfarenhet av kristen tro i församlingen."

Frågan är bara om detta verkligen är skolans uppgift? En rimligare formulering vore: "genom ett erbjudande till barnets familj" För kyrkan förväntas väl ändå inte ta skolan till hjälp i syfte att värva utanför de egna leden?
Det är för övrigt lite lurigt gjort av Ragnar att inleda och avsluta på det sätt han gör. Kanske hoppas han att vi inte ska orka läsa ända till slutet? (DN 2007-01-11).

Dagen

Dagen

En blogg som tycker att jag är dum

.

Pest eller kolera

2011-02-01T18:11:00.004+01:00

Dilsa Demirbag Sten skriver idag i Expressen Kultur om händelseutvecklingen i Egypten. Artikeln har rubriken Aska och eld. I likhet med många andra artiklar och blogginlägg de senaste dagarna skulle den lika väl kunna ha rubriken Pest eller kolera. Att Dilsa nu får epitetet "diktaturkramare" kommer hon att överleva. Desto märkligare att så många andra aldrig verkar klara av att hålla fler än två alternativ i huvudet samtidigt. Att politiska preferenser inte per automatik ska kopplas till folkvald islamism eller sekulär diktatur (oavsett färg) utan att sekulär demokrati fortfarande kan vara ett alternativ att sträva efter. Till den senares odiskutabla fördelar hör att den oftare än de andra, har en bättre prognos att bestå som just "folkvald".

Humanistbloggen

Dags att ta fram hårtorken igen?

2011-01-31T17:52:00.005+01:00

Den växande kritiken mot katolska kyrkan i Belgien har fått döpta att kräva notering i kyrkböckerna om avdop och utträde.
En som inte gillade tanken på avdop är domprosten Åke Bonnier. Den gången handlade det om Unga Humanister Västs pigga tilltag på Bokmässan 2009 att med hårtork praktisera symbolisk avdöpning. Formerna för ceremonin kommer säkert att variera, men vi kan konstatera att kärnfrågan nu fått förnyad aktualitet.

Camilla Grepe: Åke Bonnier till storms mot hårtork

Dagen
Dagen
POSK har inte fattat galoppen...

Annonskrig mellan SANS och Svenska Journalen

2011-01-27T19:10:00.006+01:00

Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör på tidningen Dagen kommenterar tidningen SANS misslyckade försök att annonsera i Läkarmissionens tidning Svenska Journalen.

Elisabeth Sandlund har för en gång skull helt rätt i sak, men missar poängen. Detta försök att annonsera (med förväntad refusering från Svenska Journalens sida) är med största sannolikhet en del av SANS marknadsföringsstrategi i syfte att nå medial uppmärksamhet för en nystartad tidning. Vilket nu alltså lyckades med benäget bistånd av Sandlund själv.

Inte ens SANS redaktion torde tro sig om att värva läsare bland Svenska Journalens prenumeranter. Däremot är säkert Alphakurserna med flera, mer än välkomna att annonsera i SANS. Det är, om inte annat, svårt att föreställa sig ett effektivare och mera säkert slutförvar av kristna annonspengar.

Humanistbloggen

Förutsägbart och korkat från Brunne och Klein

2011-01-25T13:03:00.021+01:00

Inom loppet av några timmar får vi oss till livs två S-märkta prästers lika samsynta som förväntade kommentar till religions- kritik. Eva Brunne avslutar sin debatt med Åkesson (SD) i Engelbrektskyrkan med följande ord: ” Välj inte det sämsta hos de andra och jämför det med det bästa hos dig själv”.

Lika vackert sagt som cyniskt resonerat: Hur tänker de som passerade Drottninggatan när det smällde? De trettiofem som kom i vägen för självmordsbombaren i Moskva tänker inte alls, för de är döda, men resten lär ha ont. Möjligtvis tillåter sig de ha synpunkter på det sämsta inom islam, även om detta icke torde vara sanktionerat av biskop Brunne. Vänd andra kinden till, din sprängskadade islamofob.

Några timmar senare står så Helle Klein i Godmorron Sverige och förfasar sig över att den nya tidskriften SANS ”spelar främlingsfientliga krafter i händerna”. Som vanligt är det inte religionens fel någonting, överhuvudtaget någonsin. Nä, hur skulle det vara det för ännu en representant för just religion? Återstår att hänvisa till det behändiga begreppet ”kulturell tradition”. De senare underförstått "patriarkalt". Vad trons folk vägrar inse är att religion och den kulturella traditionen förhåller sig till varandra som härdare och bas i ett tvåkomponentslim. Blanda för att uppnå ett specifikt syfte och det blir jävligt svårt att skilja det ena från det andra.

Vi behöver som vanligt inte gå längre än till vårt eget samhälle för att se hur korten blandas bort i syfte att flytta fokus från kärnfrågan. Endast ett fåtal erkänner idag att skolavslutningarna sker i kyrkan av religiösa skäl. Nej, idag ska vi dit med hänvisning till kultur och tradition. Men i kyrkorummet blir den kulturella traditionen av lätt insedda skäl även en fråga om religion. Den som toppar med paradargumentet att "så har vi alltid gjort" ska kanske ta det försiktigt i debatten med de som hävdar individens frihet. Den principen bör gälla även om inga övriga jämförelser tillåter sig göras mellan sharialagens bestraffning av våldtagna kvinnor och en svensk skolavslutning med bön och välsignelse.

Dagen
SvD
Dagens Nyheter
SvD
.

Sommarvärme på Grönland i november

2011-01-05T11:48:00.013+01:00

Jag har 60 cm snö i min trädgård. I likhet med många andra undrar jag vad som pågår. En vanlig kommentar är att "det där med global uppvärmning kan vi glömma efter den här vintern". Tänk om det vore så lätt. Några år på Naturgeografen på Stockholms universitet lärde mig att det nog trots allt krävs lite mer än en flukt genom köksfönstret på det svenska vädret, för att kunna säga något vettigt om det globala klimatet. Men skiter det sig totalt så flyttar jag gärna till Grönland. Den 27 november hade Narsarsuaq + 16,8 grader, vilket var ca en grad varmare än när jag var där sommaren - 81.

SMHI:s klimatdata

Det pågår för övrigt en en intressant debatt på Newsmill efter att Vetenskap och Folkbildning, VoF, utsett Stockholmsinitiativet till årets förvillare. Utmärkelsen har man fått, inte för sin ståndpunkt, utan för sina debattmetoder.

Mer intressant läsning i ämnet på bloggen Piprök
Noll koll här däremot...

Vilks blogg hackad igen

2010-12-30T18:03:00.006+01:00

Lars Vilks blogg har hackats igen och nu gnälls det om hans livvaktsskydd. Jag håller helt med i hans egen kommentar:

"De klagande gnällspiken drar runt på den gamla versen om att ”det var onödigt”, att jag har ställt till det så att människoliv riskeras. Att yttrandefrihet inte skall missbrukas. Till detta säger jag som jag redan har sagt många gånger: I en demokrati skall det inte vara något problem att föra fram kritik mot en religion och inte minst av missbruket av religion. Under inga omständigheter skall en sådan kritik stoppas på grund av att terrorister grymtar fram sina dödshot eller kommer med bomber. Börjar man visa undfallenhet och tillmötesgå deras önskningar, då styrs demokratin utifrån och av oönskade krafter. Man skall inte vika en tum, en demokrati måste stå upp för att det inte lönar sig att lägga press på det parlamentariska systemet."

.

William Petzäll och SDU skjuter sig i foten

2010-12-23T16:08:00.031+01:00

Sverigedemokratisk Ungdom, SDU har verkligen lyckats få till det. Partiet lämnade som bekant asatron och Ultima Thule till förmån för ökenreligionen och Fädernas Kyrka vid samma tidpunkt som de motvilligt plockade av sig de bruna skjortorna. Som varande en utifrån betraktare, kan man naturligtvis fnissa åt dessa förvirrade konvertiter, men frågan är om inte det här pressmeddelandet utgör ett svårslaget all time high i den nya folksporten att krama kyrkan vid fel tillfälle och av fel anledning:

"Efter att skolorna tagit jullov har det som många tidigare år rapporterats om skolor som väljer att bryta sina traditionsenliga skolavslutningar i kyrkan.

Sverigedemokratisk Ungdom väljer nu att reagera. Genom internetkampanjer kommer SDU i dagarna att uppmana elever att redan vid terminsstart ta sig in i elevråden och inleda dialog med sina skolor i syfte att förebygga att samma sak inte upprepar sig inför sommaren eller nästkommande jul.

William Petzäll, förbundsordförande SDU tillika riksdagsledamot, kommer även under den allmänna motionstiden i riksdagen motionera om en ändring av skolverkets direktiv beträffande skolavslutningar i kyrkan med förhoppning om att inte fler barn och ungdomar i fortsättningen berövas sin rätt till delar av sitt eget kulturarv."
Pressmeddelandet är underbart roligt i sin subtila aningslöshet. SDU och riksdagsledamoten William Petzäll har ju lyckats med konststycket att göra frågan fullständigt omöjlig. Jag har faktiskt svårt att tänka mig ett effektivare sätt att få övriga politiker, skolledare och kyrkoherdar att omedelbart släppa debatten om skolavslutningar i kyrkan. Fortsätter det så här så kan man som sekulär sätta sig på åskådarplats och låta SDU sköta grovgörat.

På sätt och vis kan jag ändå förstå och sympatisera med folks förtjusning i traditioner. Jag är själv en varm anhängare av att allt som är kul ska upphöjas till vana. Men att tvingas anamma andras traditioner brukar vara ungefär lika inspirerande som att ärva nedgångna skor, så varför inte hellre satsa på nya?

Något som jag verkligen tycker borde ha förutsättningar att bli en fin gammal tradition är att präster i kyrkan vid väl valda tillfällen ska läsa Eva Brunnes predikan från Riksmötets öppnande. Att se sverigedemokrater rassla ut genom kyrkporten skulle bli ännu ett omistligt inslag i den äktsvenska folkloren, fullt i klass med Ferdinands doftande på blommorna under korkeken och eldandet av Gävlebocken. För naturligtvis ska vi värna om det som är stämningsfullt och och upplyftande för folksjälen.
Dagen

Dagen

Skyll dig själv om du läser det här

2010-12-21T23:10:00.037+01:00

Tidningen Dagen refererar en rapport från den i Wien baserade organisationen "Observatory on Intolerance and Discrimination against Christians". Organisationen har kartlagt kristnas situation i Europa:

"Slutsatsen är att kristna diskrimineras i många av Europas länder. Framför allt är det yttrandefriheten och religionsfriheten som sitter trångt".

Så är det säkert. Bland annat fick en gatupredikant inte stå och hetsa mot homosexuella i ett gathörn i England, vilket alltså är uttryck för diskriminering av kristna, typ. Inte heller fick en spansk domare bryta mot spansk lag till förmån för gamla testamentets uppfattning i den aktuella frågan. Ännu mera diskriminering av kristna, typ. Och så rullar det på.

Förstår man saken rätt så är alla invändningar mot sann bibeltro diskriminering - inte bara när den står i strid med den sekulära lagen i det aktuella landet. Herregud, media tillåter sig ju dessutom att ha åsikter om de kristna idéerna. Smaka på den här där krokodiltårarna står som fontäner:

"Rapporten riktar också udden mot en många gånger negativ och stereotyp beskrivning i medier av kristna. Kritik framförs mot den form av politisk korrekthet som driver på "den allmänna opinionens diktatur" och gör kristna ståndpunkter och perspektiv mer eller mindre omöjliga i det offentliga samtalet."

Det är inte utan att man förstår varför det var ett sånt himla spektakel kring det där tuggandet på kunskapens frukt i Paradiset. Visserligen dröjde det till för hundra år sedan innan folk i allmänhet var läskunniga i nämnvärd omfattning, men i gengäld hade de flesta bara en Bibel att roa sig med (Hesekiel icke att förglömma), så någon opposition mot idéerna var väl inte att vänta.

Men sen bar det utför i lika snabb takt som kunskapen ökade, bokhyllorna fylldes, husförhören upphörde och religionsfriheten infördes. Loppet var så att säga kört för de kristna idéerna hos en förkrossande majoritet av allmogen. Visserligen blev det aldrig någon massflykt från Svenska kyrkan, men det var nog snarare tack vara socialdemokratisk kyrkopolitik än på grund av något annat. Dessutom hade kyrkan redan inlett sin egen sekulariseringsprocess. Idag är fullt ut bibeltroende präster ungefär lika vanligen förekommande som helgfria söndagar mellan 11:30 och halv tolv.

Under några minnesvärda år i mitten av förra seklet satte Hedenius fart på debatten, men sen blev det några år av välbehövlig andhämtning för statskyrkans förkunnare. Harmlöst, trevligt, gulligt och rart rullade det på under ett antal år innan religionsdebatten ånyo tog fart en bit in på det nya seklet. Man må träta om vad som var hönan och ägget i det som skedde, men det som brukar kallas "religionens återkomst" kom högst påtagligt att sammanfalla i tiden med en uttalad religionskritik.

Det uppfattades inte längre som nödvändigt att upprätthålla den artighet man tidigare blivit uppfostrad i. Under en lång tid hade religiös tro bemötts med samma hänsynsfullhet som uppseendeväckande men ofrivilliga handikapp och fysiska men. Elementär hyfs och artighet krävde att detta skulle ignoreras och betraktas som om det inte fanns. Som barn blev man tillsagd att inte stirra eller fråga. Idag kan man se hur detta synsätt lever kvar i diskrimineringslagen där egenskaper och ställningstaganden frejdigt får samsas om DO:s omsorg och uppmärksamhet. Tillträde till det gemensamma ska bevakas både för den som inte kan och för den som inte vill. Dock med reservation för att det senare enbart gäller för de som inte vill enligt etablerade mönster. Pastafarianer göre sig således icke besvär.

Konsekvensen av att religion i allmänhet - och kristendom i synnerhet - har börjat debatteras har oundvikligen lett till att många tittat närmare på de bärande idéerna i själva ideologin. Man finner då ett tempel med en avrättad människa hängande på en vägg under vilken tillbedjarna en gång i veckan äter och dricker offrets symboliska kött och blod. Övriga detaljer icke att förglömma. När man kommit så här långt i analysen av tron, inser man att det var ett förnuftigt beslut att lämna gemenskapen.

Om man har barn i skolan kommer man ändå att på ett handfast sätt tvingas konfronteras med den lära man valt att lämna. (Och aningslöst förväntat sig att bli respekterad för). Vill man inte ha telningen på gudstjänster med dagiset får man vabba. När man stannar hemma kommer troende och knackar på ens dörr. Bara för att nämna några exempel på hur religionen fortsätter att högst ofrivilligt påverka ens vardag.

Så det kanske inte är så konstigt att "den allmänna opinionens diktatur" börjar göra sin röst hörd. Jobbigt, jobbigt. Men du: Glöm inte att jag varnade dig. Det här är min blogg, och du har själv valt att läsa ända hit. ;-)

Dagen
Dagen
SvD

Läsvärda bloggar:
På slak lina: "Det var något med en bjälke i ögat"
Humanistbloggen: "En kavaj blev för trång"
Helds HBT-Nyheter

Prästens krav stoppar julavslutningen i Träslövs kyrka

2010-12-20T08:59:00.013+01:00

Så har till sist det fantastiska skett att en präst kräver att få göra det en präst har till uppgift att göra. Be och välsigna. Så vad händer? Jo, en skolrektor inser att det där med kyrka och präst nog är att betrakta som något religiöst ändå och därmed i strid med kravet på en icke-konfessionell skola. Nej inte religiöst i sig, för präster och kyrkor anses normalt inte vara det minsta religiösa i skolsammanhang, men om prästen läser en bön och välsignar så blir de genast religiösa företeelser. Hänger ni med?

Händelsen ställer frågan om skolkyrkor och skolpräster på sin spets: Kan skolan verkligen kontrollera att inte skolprästerna vandrar runt i korridorer och uppehållsrum och ber och välsignar i lönndom när andan faller på? Skolkyrkan och dess skolpräst kan ju faktiskt under dessa betingelser bli ett religiöst inslag i skolans vardag, vilket de alltså inte är, så länge prästen inte gör det prästen har till uppgift att göra.

Är det inte rent av ett uttryck för magiskt tänkande att endast bön och välsignelse gör religionen religiös? Vilken betydelse ligger i att barnen hör bönen och välsignelsen? Är det där problemet ligger borde man kunna fortsätta med sitt kyrkliga firande, om man talade om för barnen att "nu kommer en bön och en välsignelse så nu kan ni som inte vill bli delaktiga i det religiösa hålla för öronen." Varför ens bråka om religionsfrihet - det finns ju öronproppar?

(ironivarning)

.

Tidningen Dagens eget orakel har talat

2010-12-14T11:34:00.010+01:00

Av lätt insedda skäl skulle det inte dröja länge innan omständigheterna kring självmordsbombaren på Drottninggatan skulle sätta fart på religionsdebatten. Som alltid då man rör sig inom detta spektra av mänsklighetens påfund, kommer de troendes egna förklaringsmodeller mer att likna retoriska piruetter över nattgammal is, än vara de handfasta verktyg för förståelse som vi faktiskt behöver. Men det som blev Elisabeth Sandlunds, opinionsredaktör på tidningen Dagen, behändiga slutsats får nog ändå klassificeras som en "Favorit i repris":

"Den 28-årige muslim som dog av sin egen sprängladdning på Bryggargatan i lördags lär själv ha hävdat att han blivit alltmer "religiös". Där hade han lika mycket fel som de medier som nu okritiskt sprider den bilden. Med sann religion har våldsdåd inget att göra. "

Känslan är snabbare än minnet och det tar några sekunder innan jag kan placera när jag har hört detta förut. Men så minns jag en tid då alla misshagliga uttryck för kommunismen behändigt bortförklarades med - att det inte var "sann" kommunism.

Även DN:s Lena Andersson ser likheterna

SvD

.

Högt spel i sänghalmen

2010-12-10T01:13:00.008+01:00

Enligt uppgift ska den kristna broderskaparen och socialdemo-
kraten Anna Ardin vara en av kvinnorna som anklagat Julian Assange för våldtäkt. Av den anledningen kan det vara intressant att se vad AA skrev på sin blogg för några månader sedan.

Medier om Assange och Wikileaks:
SvD
DN

Snart kommer nästa Nya Fritänkaren/Botulf-bladet

2010-12-09T22:49:00.009+01:00

Just nu lägger jag sista handen vid nästa nummer av Nya Fritänkaren/Botulf-bladet. Det är alltid samma härliga känsla att närma sig en fullbordad Pdf, maila över till Gunnar Ståldal och invänta pappersutgåvans ankomst i brevlådan. Tillsammans med Ingwar Åhman-Eklund och flera andra trogna och pålitliga medarbetare ämnar vi nu lägga ribban ännu lite högre. Vi har snart tillräckligt många prenumeranter för att ha möjlighet att trycka i färg och med ett större sidantal.

För den som inte känner till de olika tidningarna kan jag berätta att Botulf-bladet sedan många år är föreningen HEF:s organ. HEF är den 1999 avknoppade Västeråsavdelningen av Humanisterna.
I samband med att man blev en självständig förening tog man namnet Human-Etiska Föreningen, HEF. Nya Fritänkaren var under många år Humanisterna Stockholms egen tidning. Den avvecklades för några år sedan, men har nu återuppstått genom ett redaktionellt samarbete med Botulf-bladet.

Nu efterlyser vi fler medarbetare till vårt tidningsprojekt! Vill du skriva , rita, fotografera eller bidra på annat sätt, så hoppas vi att du hör av dig till mig: camilla.grepe@telia.com eller till Gunnar Ståldal: gunnar.staldal@comhem.se. Alla som anser att ett sekulärt Sverige är en viktig förutsättning för en verklig demokrati, har anledning att engagera sig i samhällsdebatten. Vår ambition är att tidningen ska bli en röst i den debatten.

Årets aktiva utträden ur Svenska kyrkan

2010-12-08T16:10:00.007+01:00

Årets aktiva utträden ur Svenska kyrkan blev 58.148 personer*

*/Svenska kyrkans analysenhet

Dagen
Dagen

Barnaga del av kristen etik

2010-11-29T12:42:00.002+01:00

Dagens lästips måste bli kommentarsfältet till artikeln om barnaga i tidningen Dagen. Den är högintressant inte minst med tanke på den debatt som Kaliber har startat kring ämnet "Livskunskap" i skolan.

Det var kristdemokrater som (under hot?) tvingade fram skrivningen om en kristen etik i läroplanen -94. En formulering som kom att fungera som bräckjärn när kyrkor och samfund skulle börja sitt intåg i skolans värld.

Första terroristhotet på svenska mot Lars Vilks

2010-11-27T11:33:00.006+01:00

Påven tillåter kondomer

2010-11-22T09:24:00.017+01:00

Påven ger nu upp sitt hårdnackade motstånd mot bruket av kondomer. Benedictus XVI säger att detta är acceptabelt "i vissa fall, där syftet är att minska risken för infektion".
Påven uppges ha svängt i frågan efter att han tagit djupt intryck av denna instruktionsfilm för applicering av kondomer.

Påven lär dock, enligt vad bloggen erfar, behålla ett styvnackat motstånd mot stånd med kondom.

Dagen
SvD
SvD
SvD
.

Behöver du lite exorcism?

2010-11-20T13:13:00.035+01:00

Alla kan vi mellan varven råka ut för krasslighet i själen. Så bra att det då finns psykologer och en modern och ofta väl fungerande psykiatri till hands för att hjälpa oss. Men om en grundlig utredning av läkare och psykologer utesluter att det ligger fysisk eller psykisk sjukdom bakom symptomen, så kan det faktiskt vara så enkelt som att vi är besatta och då hjälper bara vanlig hederlig exorcism.

Så utifrån vilka kriterier diagnostiseras åkomman? Jo, genom att vi uppvisar en våldsam reaktion vid kontakt med vigvatten eller andra heliga ting, plötslig får förmåga att tala språk vi bevisligen inte kunnat lära oss, eller får extrem styrka. Detta är angeläget att känna till, för så kan man naturligtvis inte ha det.

Men hjälpen är inte långt bort. Som vanligt är det Katolska kyrkan som vet vad som är bäst för oss alla. Terapin som erbjuds, det vill säga själva exorcismen, "hålls enskilt, och omfattar bestänkning med vigvatten, psalmer, högläsning ur Evangeliet, handpåläggning och läsande av bönen Fader Vår. Viss anpassning görs med hänvisning till situationen". Därefter är man pigg och kry igen!

Sån himla tur att kyrkan därför insett sitt ansvar och nu utbildar fler exorcister. Frågan är om mänskligheten överhuvudtaget skulle klara sig utan denna kyrkas genuint inkännande omsorger om våra själsliv? Det enda som överträffar Katolska kyrkans intresse för våra själsliv skulle då möjligen vara dess intresse för våra underliv.

Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
SvD
.

Svenska kyrkans teologi

2010-11-11T16:36:00.005+01:00

Ibland dyker det upp debattörer som säger konstiga saker om Svenska kyrkan. Som till exempel att den skulle ägna sig åt underhållning, snarare än frågor med tydlig koppling till biblisk livstolkning och trons fördjupning. Märkligt.

.

Nyateist!

2010-11-11T16:13:00.011+01:00

Äntligen fick jag en förklaring av innebörden i det roliga uttrycket "nyateist". Jag såg det för första gången i Elisabet Gerles bok "Farlig förenkling" för några veckor sedan. Hon gav ingen definition, men ställer säkert upp på den här.

Källa
.

En försåtlig kristen manual

2010-11-04T13:07:00.006+01:00

Kristendomsämnet hade ursprungligen till uppgift att fostra goda kristna. Det var därför naturligt att detta påbörjades redan i småklasserna. Utvecklingen mot dagens mer religionsvetenskapliga ämne har gått stegvis. Dock är det märkligt att man behållit tidpunkten då ämnet introduceras. Varför ifrågasätts inte oftare att detta fortfarande sker på lågstadiet?

Övriga religioner behandlas inte förrän i mellanstadiet. Innan dess är det fortfarande traderandet av den kristna kulturens sagor, de bibliska historierna, som gäller. Så långt stämmer det att undervisningen ska anpassas till "kristendomens historiska särställning i Sverige".

Vad som inte uppmärksammats är att religionsämnet numera utvecklats till en försåtlig manual för en kristen, "normal", identitet. I dag fylls skolböckerna med beskrivningar av typen: "Så går det till vid en vigsel" och "Så går det till vid en begravning". De borgerliga alternativen nämns naturligtvis inte. Varför? Vänd på frågan så är svaret givet: Varför skulle man utbilda elever i kristna ritualer på den tid då alla ändå var medlemmar i kyrkan?

I stället för debatten som följde på Björklunds utspel, skulle det vara intressant att studera vilka syften som döljer sig bakom den fortsatt tidiga introduktionen i kombination med det skenbart harmlösa innehållet i dagens religionskunskap. Då först kan man se hur ämnet fortfarande utnyttjas i kristendomens tjänst. Inte för att fostra eleverna i hur ska vara - utan för hur det bör vara.

Publicerad i Västerbottens-Kuriren 4/11 som svar på insändare i 29/10

Dagen

Storm över det oregerliga idéhavet?

2010-11-02T21:34:00.039+01:00

Jag anser att världen är naturlig. Jag är också helt övertygad om att de livsformer som existerar, finns för att förutsättningen fanns för att de skulle uppstå. Jag upphör heller aldrig att förvånas över hur provocerande den uppfattningen kan vara för många människor.

Det finns inga spår av mig i religionsdebatten före hösten 2006.
Det var då min sjuårige son kom hem från skolan och sa:
- Mamma, idag har vi lärt oss att Gud skapade världen!
Från den dagen blev jag uppmärksammad på "det oregerliga idéhavet" och de ogenerade försök som gjordes från skolans sida
för att dra ner honom i denna tankesörja av bristande logik i en uråldrig tradition av övernaturlighet och magiskt tänkande.

Under de här fyra åren har jag försökt att förstå. Inte varför så många människor vill ha en religiös tro som snuttefilt och tröst - varför inte? Jag är den första att gratulera om det fungerar.
Nej, jag har försökt att förstå hur man med den intellektuella hedern i behåll kan försvara sin världsbild?

Jag har också funderat över den oerhörda finkänslighet som präglar den samlade kristenheten när det kommer till att inbördes diskutera vetenskapens roll och Bibelns sanningsanspråk.
Just därför känns det som en milstolpe att ta del av en aktuell insändardebatt i tidningen Dagen. Den börjar med att Örebroprästen Björn Helgesson dissar kreationisten Anders Gärdeborn:

"Det reflexmässiga försvar många av oss kristna håller upp i mötet med nutida tänkande och forskning är onödigt. Vi behöver inte fuska med fakta. Jag vill i stället ta emot var ny vetenskaplig kunskap med nyfiken öppenhet. Aldrig att jag vill säga nej och huka mig bakom bibelcitat. "

Naturligtvis får han inte stå oemotsagd någon längre stund, för Henrik Åström från Överhörnäs ryter till:

"Mirakler är självklara, Gud ingriper handgripligen, en människa kan ges andliga insikter eller syner, Gud kan skapa art efter art i ett ögonblick. Enligt denna "verklighet" ges Bibeln en högre sanningshalt än vetenskapliga teorier som inte kan bevisas. Dessutom kan det materiella inte beskriva en människas sinne eller Guds egenskaper. Naturalismen är otillräcklig när "verkligheten" ska beskrivas. Därför är det otroligt att en präst inte stöder de som belyser intelligent design-teorin och de som kritiserar den mycket motsägelsefulla och osannolika evolutionsteorin som bygger på den teologiska omöjligheten "naturligt urval"."

Det här har jag verkligen sett fram emot. Må debatten sprida sig i media likt ringar på vattnet . I debatter med bibeltroende har jag ofta undrat, om de själva verkligen tror att vetenskapen skulle ha till syfte att överbevisa deras heliga skrift? I debatter med svenskkyrkliga slentriankristna, har jag lika ofta ofta undrat hur mycket skrik, så lite ull kan vara värd?

Och så till sist ett blogginlägg som bara måste läsas... gör det!
.

Skillnaden mellan Jesus och en Zombie

2010-11-01T18:10:00.015+01:00

I dessa Halloweentider när kyrkan vill att traditionen påkristnas kan det vara anledning att notera att det trots allt finns grundläggande skillnader att ta hänsyn till:

By the way: Kött eller godis...?

Dagen
Dagen
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Vårt Land

Elisabeth Gerles bok vittnar om Svenska kyrkans kris

2010-10-28T21:04:00.020+02:00

För några år sedan myntade författaren och religionskritikern Lena Andersson uttrycket "Det oregerliga idéhavet":

"Men så når den religiöse kanten och dyker ner i ett helt annat tankesystem än han nyss befann sig i, och väljer att simma runt i ett oregerligt idéhav där ingen brist på logik är för stor, ingen orimlighet för skriande. Tvärtom, ju mindre allt hänger ihop logiskt desto mer visar det på Guds "ofattbara storhet"."

Den här hösten har etikforskaren vid Svenska kyrkans forskningsenhet och adjungerade professorn i etik, Elisabeth Gerle, tagit simborgarmärke i detta oregerliga idéhav.

Gerle gör detta med sin bok "Farlig förenkling - Religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna."
Jag hade hoppats på något rejält att bita i, men boken visar sig bestå av en salig mix av referenser och påståenden. Texten saknar flyt och halvtänkta tankar sveps i dimridåer. Slutsatser dras som refererar till - ingenting. Den är slarvigt korrekturläst med stavfel, felaktiga årtal och referenser under fel rubrik.

Och så inte minst denna skrattretande fadäs att tillskriva Humanisternas ordförande en artikel med titeln "Sverigedemokraterna och Humanisterna går hand i hand"? En professor i etik borde nog vara lite varsammare om sitt rykte än att låta en sådan sak slinka igenom korret. Har Gerle skrivit boken för att stärka sina aktier inför det stundande biskopsvalet i Visby stift? Det skulle åtminstone förklara brådskan. Ämnet däremot öppnar för spekulation om underliggande - kanske omedvetna - motiv.

I sin presentation av boken skriver Gerle: "Våra ord är en spegel av det samhälle vi lever i, de skapar också framtidens samhälle". Detta menar hon är viktigt att analysera. Efter att ha läst boken infinner sig en misstanke att detta använts som förevändning för något annat, men det görs ändå en hyfsad ansats att titta närmare på respektive organisations vokabulär. Hos SD hittar Gerle ord som folk, folkkyrka, kultur, fosterland, fosterlandskärlek och kristen. Ord som ska föra tankarna till ett homogent folk och ett ideal i opposition mot det mångkulturella. Föga överraskande, alltså.

Hos Humanisterna finner hon ord som humanism, pluralism, mångkulturellt, mänskliga rättigheter, jämställdhet, icke-diskriminering, ateism, icke-teism. Men nu blir det lite spännande: Även dessa skulle alltså vara ord som Gerle menar "bidrar till förenklade fiendebilder som bidrar till att skapa en bild av det svenska och av det normala som utesluter både religiös och kulturell mångfald"?

Hur som helst är det Humanisterna Gerle vill ha med sig in i gemenskapen: "Här finns alltså ett stort gemensamt intresse som gör att kristna och sekulära humanister kan förenas med judiska och muslimska företrädare för mänskliga rättigheter och demokrati. Den stora frågan är om Humanisternas sätt att driva sina argument underlättar för sådana breda allianser att värna mänskliga rättigheter och demokrati eller inte." Alliansen är önskvärd, även om Humanisternas "sätt" ifrågasätts: Goda demokrater, men utan vett att bete sig med den önskvärda artighet och finess som förväntas i religiösa sammanhang?

Gerle lutar sig ofta mot den tyske filosofen Jürgen Habermas: I den postsekulära tiden ska religionen hävda sig i en alltmer sekulär omgivning. De religiösa samfunden ska fortbestå och få samhällets erkännande för sitt bidrag till reproduktionen av önskvärda motiv och attityder. Troende och icke-troende ska gemensamt uppfatta samhällets sekularisering som en komplementär läroprocess. Kyrkan ska kort sagt återupprättas genom den nytta den gör och därmed garanteras fortleva i framtiden.

Det är här jag börjar undra om det finns andra skäl än vad Gerle själv framfört, för att skriva sin bok? Gerle skriver:

" .../från vitt skilda utgångspunkter kan man finna argument som i sin renodling synliggör sätt att tänka och tala som kan ha icke önskvärda effekter för ett framtida samhälle."

Gör ett tankeexperiment och byt ut några ord: ".../ icke önskvärda effekter för en framtida kyrka."

Är det så enkelt som att Gerle ber för sin sjuka mor? För när biskop Eva Brunnes ord jagar SD ur Storkyrkan, samtidigt som utbildningsminister Jan Björklund sätter psalmsång på schemat, kommer frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan att ställas på sin spets för många.

Svenska kyrkan torde med vånda åse hur just SD gläds över kyrkans roll som nationellt identitetsskapande symbol. Ty med sådana vänner behöver kyrkan inga fiender. En svårsmält insikt borde dessutom vara det faktum, att den grupp SD adresserar med stor sannolikhet kommer att utgöra de sista entusiasterna. Utöver att många medlemmar de närmaste åren kommer att begrava sig ur kyrkan och allt färre döpas in i den, kommer ett stort antal att gå ur på egna ben.

Här är Humanisterna i hög grad aktiva och åsamkar ekonomisk skada som ifrågasätter om det inte finns bättre användning för tusenlapparna man sparar vid ett utträde? Faran för kyrkan ligger i att det är bland de yngre, välutbildade och icke-troende, som det finns risk för stora medlemsras. Samma grupp har insett att demokrati och mänskliga rättigheter inte heller nödvändigtvis måste sponsras via kyrkoskatten.

Kanske är det svaret på varför Gerle fann det mödan värt att skriva en hel bok för att med långsökta samband koppla ihop Humanisterna med Sverigedemokraterna? Var det bara ett desperat försök att leda bort uppmärksamheten från en kyrka i kris? I så fall har Gerle misslyckats.

Recension i SvD
Publicerad på Newsmill
Elisabeth Gerle i DN 11sept
En som skriver om krisen
Dagen
Dagen
Dagen
Lena Andersson i DN
En förklaring till krisen hittar man här
Svenska kyrkans dödgrävare
SvD
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagen
:

Gudstjänst för nallebjörnar och dagisbarn i Mora församling

2010-10-28T09:43:00.011+02:00

På den internationella teddybjörnsdagen, 27 oktober, ordnade Hans Lundin, präst i Mora församling, en särskild nallegudstjänst i kyrkan.

Gudstjänsten riktade sig till förskolebarn från Våmhus. Alla barn skulle också ha med sig ett eget gosedjur. Hans Lundin anser att "man kan likna nallebjörnen vid kyrkan - nallen representerar trygghet, tröst, vänskap och lite bus, precis som kyrkan."

Jo, visst kan man se likheter. Jag kommer helt osökt att tänka på en nalle som jag vid det här laget klarat mig utan i många år. Den var till slut tämligen skitig, trasig och enögd. Petade man på den rasslade det dessutom ut sågspån ur huvudet.

Vad Malin Jonason reagerade på

2010-10-25T16:36:00.006+02:00

Nedanstående inlägg publicerades av Gunnar Lundh på Facebook. Malin Jonason valde att svara Gunnar Lundh på SvD Brännpunkt. För oss som deltar aktivt i religionsdebatten är det intressant att följa diskussionen och se vilka argument som åberopades.
Kommentarsfältet står öppet för den som vill bidra i debatten.

Om att vara ärlig och säga vad man verkligen tycker eller att anpassa sig till det debattmässigt acceptabla i samhället …
av Gunnar Lundh kl. den 3 oktober 2010 kl. 22:04

… eller hur tydligt får man uttrycka sig?

Till Malin och andra som störs över klarspråk och som hyllar den ogrundande acceptansen.

Cioran, tjeckisk filosof: ”Om våra medmänniskor kunde göras medvetna om våra åsikter om dem, skulle kärlek, vänskap och tillgivenhet för alltid raderas ur ordböckerna”. Och om vi hade modet att möta tvivlen vi stilla när om oss själva, skulle ingen av oss yttra ett ”jag” utan skam.

Hur mycket kan vi uttrycka utan att vi avlutar sociala vänskaper och nätverk?

Detta är ett gigantiskt vardagsproblem i dialogen människor emellan. Vid ett tillfälle var jag på en offentlig debatt där professor Torbjörn Tännsjö medverkade. Han sa ungefär att ”… jag känner ett förakt för religiösa människor för den religiösa ståndpunkt dom har intagit …” (det är inte möjligt att kontrollera för mig hur ordagrannt detta är utan min återgivning är från ett något sargat minne och skall endast ses som ett otympligt försök att återge Tännsjö, det väckte dock stor uppmärksamhet och fler än jag kan säkert citera det).

Jag reagerade omedelbart på vad han sa - och jag reagerade inte positivt. Tyckte att det var ett rejält, tufft ordval. Men allteftersom jag funderade på det hela, insåg jag att han sa verkligen vad han tyckte. Det tyder i stället på en uppriktighet och ärlighet, som borde bemötas med respekt. Och egentligen tycker jag, om inte likadant, så något åt det hållet. Och inte bara jag. ”Mellan skål och vägg” får man numera ofta höra liknande formuleringar, som Tännsjös.

Numera! För det har nämligen skett en MYCKET tydlig förändring i attityden i samhället gentemot religionerna. Jag började engagera mig de sista åren av 80-talet i Human-Etiska Förbundet (numera ”Humanisterna”), eftersom detta var en ”klubb” för religionskritiska men också för individer som stödde humanismen som livssyn. Det passade mig som handsken, i egenskap av ateist. Då blev den som hävdade ateistiska argument, sedd lite som en udda person, nästan en kuf. ”Varför ägna sig åt kristendomskritik”? ”Lite kristendom har väl aldrig skadat …”-mentaliteten rådde. Detta förhållande var vardagsmat, åtminstone fram till bombningarna av Twin Towers i New York.

Därefter har det hänt något. Sedan ovanstående händelse möter jag ofta, inte bara övertygade ateister, utan också de som tidigare har varit t.o.m. indifferenta (dvs. icke intresserade ens av frågan) som säger: ”Jag var på en begravning/ett dop/ett bröllop och prästen sa … fy tusan vad mycket skit han pratade …” osv. Det har skett en för mig tydlig attitydförändring.

Och det har säkert Humanisterna bidragit till. Men också händelserna i vår omvärld, som med hög säkerhet verkat som en väckarklocka.

Nu till det viktigaste: Det finns inget positivt med religioner, överhuvudtaget!

De är samtliga en bluff, de är depressiva, har aldrig bidragit med något progressivt. De måste alla, speciellt kristendomen, följa med det sekulära samhället och de ligger alltid ett eller flera hundra år efter i utvecklingen. En numera avliden vän och exeget (”bibelkunnig”) men också stark ateist brukade hävda att ”utan kristendomen hade vi varit på månen på 1200-talet”. Ett lustigt men inte desto mindre troligt uttalande som syftar på att markera kristenhetens vetenskapsfientlighet genom århundraden. Det är inte tack vare religionerna vi haft en stark, mänsklig utveckling - det är trots religionerna.

Alltmer börjar många kristna samfund likna allmänmänskliga kulturklubbar. Det är inte så viktigt med gudstroendet längre. Man kan ju - vilket är uppenbart - inte följa urkunderna; det ena påbudet efter det andra övergår till att bli liknelser, som skall ”ses i sitt historiska sammanhang”. Nu får företrädarna kämpa med vad de skall hävda offentligt i debatten; ”Jo, jungfrufödseln tror jag på, men inte att gå på vatten …” osv. Man kan ju inte heller hävda att människor som arbetar på vilodagen skall avrättas. Eller barn, som förtalar sina föräldrar, där gäller likaså avrättning.

Det blir helt absurt. Alltså används ”symbolik”, ”historiskt perspektiv” eller en annan favorit - ”du kan inte rycka ut det ur sitt sammanhang”. Att här börja lista den stora högen av negativa religionsklipp ur urkunderna, avstår jag från - denna "anteckning" är lång nog ändå.

En nödvändighet är att sätta sig in i religionskritikens struktur. Är man inte van att hantera de olika momenten och begreppen, finns inte möjligheten att förstå mitt och mångas resonemang.

Var drar man gränsen? Får man vara nazist, gå omkring i naziuniform, göra hitleriansk hälsning och hata andra folkgrupper? Om man säger att ”jag är liberal-nazi”, dvs. jag tror på att bygga suveräna motorvägar, socialt arbete och ge många jobb, jag tror på nationalstaten … men jag tror inte på …” - skall denna, senare person accepteras? Har han eller hon verkligen förstått och uppfattat vad nazismen står för?

De flesta religiösa följer inte föreskrifterna i sina urkunder (t.ex. Bibeln och Koranen). Totalt ”bokstavstroende” finns inte. Alla kompromissar. Men visst, enskilda grupper närmar sig det totala. De breda massorna av religiösa, lever ett helt annat liv - lyckligtvis! Det är gott om vänliga personer i t.ex. kristna frikyrkor, många försöker göra gott mot andra. Denna situation är jag helt medveten om. Men där är inte problemet. Det är oförmågan att ta konsekvenserna av att religionerna som helhet är strikt negativa.

Slutligen - det är ytterligare en viktig faktor: Man skall aldrig vara tolerant mot intolerans. Där går gränsen. Det är den som FÖRST är intolerant som sätter agendan.

Jag kan inte acceptera att man inte tar en kvinna i hand. Jag kan inte acceptera täckande dukar på huvudet på det ena könet men inte det andra. Inte heller kan jag acceptera att katolska kyrkan har manliga präster men inga kvinnliga (de kommer naturligtvis att ha det förr eller senare, det tar bara några hundra eller tusen år att komma till skott). Jag kan inte acceptera kondomförbud, sexuellt skuldbeläggande, avstående från vetenskapliga framsteg pga av intoleranta religiösa läror, som har sin urkund i patriarkaliska grupper i ett kringvarandrande, primitivt ökenfolk för tusentals år sedan. Bibeln och Koranen innehåller tjockt med uppmaningar att döda oliktänkande, det är inte enstaka misstag i lärorna utan satt i system. Värst är faktiskt Bibeln. Där vimlar av hemskheter som är helt omöjliga att bortse ifrån. Dödsstraffen står som spön i backen. Någon räknade dödsstraffet stening i Bibeln och kom fram till 13 tillfällen, då är det endast marginellt jämfört med det fullständiga antalet.

Skall det totalt toleranta samhället råda, upphör alla lagar och regler att gälla. Därför är alla människor, i något sammanhang, villiga att sätta ner foten. Det är ENDAST en fråga om var man drar gränsen.

Religioner, som bygger på religiösa urkunder där jag och/eller stora delar av mänskligheten, skall avrättas/skickas till helvetet osv., avvisar jag fullständigt. Det finns inget förmildrande. Oförmågan att inse detta, är inget jag beundrar, inte heller kommer jag att dölja detta faktum.

Gunnar Lundh

SvD
SvD

Gå ur Svenska kyrkan

2010-10-23T22:26:00.008+02:00

Tillhör du alla dem som anser att kyrkan gör så himla mycket gott?? Nu har du en strålande möjlighet att öka verkningsgraden på välgörenheten, då du slipper finansiera lönen för 23.000 anställda i organisationen. Alltså: Spara tusenlappar redan det första året - lägg rubbet i kollekten!!

Maila mig och få kyrkans egen utträdesblankett i original, i äkta Pdf: Erbjudandet gäller endast denna vecka, då beskattningen räknas för medlemskap per den 1/11. Använd blanketten själv, eller maila vidare till vänner och bekanta.

camilla.grepe(at)telia.com

(PS: Eftersom jag hävdar att det är viktigt att vara saklig, allsidig och opartisk, ska du nu få information om hur man lämnat förbundet Humanisterna: Ge fan i att betala medlemssavgiften. Betydligt enklare, eller hur?)

Tidningen Dagen har noterat ett st (1) avhoppad humanist som gjort avbön i SvD. Halleluja....

Dagen

De 33 borde tacka människan - inte gud

2010-10-22T07:26:00.002+02:00

Det här är en särdeles bra krönika som fler borde läsa.

Kyrkornas kris öppnar för islamisering

2010-10-19T10:34:00.043+02:00

I debatten om kristendomens särställning i skolan hörs ofta röster som betonar vikten av en religiös identitet. Denna identitet ska inte oväntat förmedlas genom skolans religionsundervisning.
Den sekulära identiteten underkänns naturligtvis, då den ger inte den identitet som religionstillhörigheten ger. Förvisso. En religiös identitet ger ett komplex av idéer att förhålla sig till, som den sekulära av lätt insedda skäl slipper hantera.

Bristen på en religiös identitet anses, analogt resonemanget om brist på kulturell identitet = kulturellt vakuum, ge till resultat ett religiöst vakuum. Enligt vissa debattörer som hävdar denna idé skulle detta tillstånd i förlängningen leda till existentiell ångest, rotlöshet och självmordsbenägenhet. Man kan också få höra vulgärargumentet i stil med: "alla tror ju på något och då är det bättre att eleverna fostras till kristna". Underförstått "hellre det än muslimer".

Så hur är det egentligen? Leder sekulariteten, som en bred väg, in i en islamisering av det svenska samhället? Eller är det tron på en gud som öppnar för ett sökande? Det är inte sällan man i just debatten om skolans kyrkobesök, hör troende muslimer säga att "det är bättre att tro på Gud än att nödvändigtvis tillhöra rätt religion" (det senare skulle så att säga vara lättare att komma tillrätta med).

Ett intressant debattinlägg i ämnet kommer från juristen Hans G Eriksson i tidningen Dagen. Den är läsvärd:

"Nästa steg i den ofrånkomliga utvecklingen ("förnyelsen") är en ökad öppenhet för den överlevnadspotential som ligger i den ekumeniska munsbiten främmande religioner. Det varnas för en islamisering av samhället. Min övertygelse är att det börjar med en islamisering av kristenheten.

Smaka på orden! "Nödvändigheten" lär också i det fallet betvinga varje ansats till klarsyn. Från samma längtan via gemensam tro till samma Gud. Organisationsteorin är till skillnad från tron förutsägbar. Vi kan alltså redan nu slå fast att kristenheten obönhörligen går mot en islamisering."

På samma tema:

Tre Claphammare debatterar Elisabeth Gerles bok "Farlig förenkling? på tidningen Dagen

Tidning Broderskap byter namn till "Tro & Politik" och introducerar två ledare - en kristen och en muslimsk. Tidningen behöver "inte bry sig om vilken sorts tro det handlar om" skriver Elisabet Sandberg i Kyrkans tidning. Nähä...?

Prästen Annika Borg på Newsmill
Dagen: Koranen i gudstjänst väcker heta känslor

Kyrkans Tidning: Församling i Umeå anställer muslim

Tidigare i bloggen Camilla Grepe:
Taskiga vibbar
Skolan bygger Maginot-linje mot islam
.

Sacredéus skiter verkligen inte i traditionerna!

2010-10-15T09:10:00.016+02:00

Lennart Sacredéus lovordar Björklunds hantering av Skolverkets "tjänstemannaprodukt" i en insändare i tidningen Dagen.
(Vi får hoppas att han har samma förståelse för politiska bevekelsegrunder inom skolpolitiken, nästa gång oppositionen leder landet).

Nåväl, Sacredéus konstaterar:
"Att känna till sitt eget landskaps, lands och världsdel kulturella och andliga traditioner är en förutsättning för att kunna förstå och respektera andra länders och kontinenters identiteter och tankesätt. " Ja, för all del, försöka duger.

Men vem har sagt att det skulle vara så himla lätt? För några år sedan deltog kristdemokraten Lennart Sacredéus i en debatt i Almedalen. Han påstod där på fullaste allvar att midsommar är en kristen högtid, med hänvisning till Johannes Döparens dag. Detta skulle manifesteras i midsommarstångens form av ett kristet kors enligt honom.

Jag passade på att beskriva hur midsommarstångens tvärbalk i vissa landskap visserligen halkat ner ett snäpp så att den, från att ha varit en överligganda balk, med tiden kom att bilda ett kors. Men jag glömmer aldrig hans min, när jag bad honom förklara varför det kristna korset pryddes av en fornnordisk fruktbarhetsfallos symboliska testiklar?

Inte heller kunde han förklara seden att pynta ett romerskt tortyrredskap med blommor och blad, för att sen skutta runt detsamma och leka ”små grodorna”?

Men till Lennart Sacredéus försvar måste medges att han föreföll hålla med mig om att midsommar nog inte borde symboliseras med avrättningsmetoder överhuvudtaget – i synnerhet som Johannes Döparen faktiskt blev halshuggen.

SvD om att Kd överväger att byta namn. Lycka till. Alltid lurar det någon....
.

Björklund avslöjad

2010-10-14T10:28:00.008+02:00

Idag får vi en viktig pusselbit i det politiska spelet om kristendomens särställning i skolan. Det är Jonas Svensson,docent i religionsvetenskap och en av deltagarna i den arbetsgrupp som tog fram Skolverkets förslag på kursplan för religionsundervisningen, som har en replik på SvD Brännpunkt:

.../ I fall efter fall där kristendomen i förslaget ingick i uppräkningar tillsammans med andra religioner har samma förändring gjorts. Det är inte en förändring i sak. Skolverkets förslag säger inget om fördelningen i undervisningstid mellan de olika religionerna, och – märk väl – det gör inte heller Björklunds omformulering.

Vad den senare implicit säger är däremot att kristendomen inte ska jämföras med andra religioner, att den till sin natur är annorlunda. Vi har alltså fått en läroplan som tydligt markerar inte det som Fjelkner efterlyser – kristendomens särställning vad gäller inflytandet på svensk historia och kulturarv – utan istället dess särart i förhållande till andra religioner.

En sådan värdering bygger inte på vetenskap och beprövad erfarenhet utan är ett i grunden religiöst ställningstagande. Detta rimmar mycket illa med kravet på att skolans undervisning ska vara icke-konfessionell.

Läs hela artikeln!
Jonas Svensson berättar mer på Smp

Kristianstadsbladet

Vill Björklund återinföra kristen fostran i skolan?

2010-10-11T18:05:00.016+02:00

På måndagen presenterades den nya läroplanen för grundskolan. Regeringens beslut innebär en viktig förändring jämfört med Skolverkets förslag - kristendomen får behålla sin särställning. I Skolverkets förslag skulle de fem världsreligionerna behandlas lika. Utbildningsminister Jan Björklund citeras i SvD:

Vi behåller den ordning som finns i dag. Kristendomen är en del av vårt kulturarv, som påverkat vårt land så otroligt mycket mer än andra religioner, säger Björklund och drar paralleller till att eleverna läser mer om Sveriges historia än andra länders, mer om svenska landskap än andra länders geografi. Det är inte möjligt att göra samma djupgående studier av alla religioner.

Det är intressant att se hur Björklund drar paralleller mellan religion och Sveriges landskap och geografi. För sitt inre öga ser man hur kristendomen har malt fram och erroderat folksjälen, likt inlandsisens isräfflor i det fennoskandiska urbergsskölden. Och på samma sätt som landet rest sig ur havet, befriad från isens tyngd, har också folket rest sig efter ett årtusende av religiöst förtryck för att idag kunna leva i ett sekulärt samhälle med religionsfrihet.

Men Björklunds jämförelse svajar betänkligt, i beaktande av att staten och berggrunden aldrig kommer att gå skilda vägar på det sätt som staten och kyrkan har gjort. Kristendomens särställning saknar därför av lätt insedda skäl sin motsvarighet inom naturgeografin. Däremot kan man hoppas att religionslärarna använder den extra lektionstiden till att förklara för eleverna hur religiösa idéer förmår att rista spår i hjärnbarken på den påverkbara människan.

Sedan kan det synas egendomligt, att kristendomens stora betydelse för landet inte ska behandlas inom kursplanerna för historia och samhällskunskap istället? Det skulle onekligen ge ämnet relevans. Nu riskerar väl kristendomen tvärtom att buntas ihop med religiösa myter och sagor från andra religioner och värderas därefter?

Så hur blir det nu? Björklund har bestämt att det ska vara mer lektionstid för kristendom än för övriga religioner. Därför ska det bli intressant att se hur denna lektionstid kommer att disponeras. För om kristendomen har haft ett så stort inflytande som det sägs, så bör detta inflytande vara föremål för kritiska studier. Man kan annars anfäktas av misstanken att Sveriges utbildningsminister anser att just kristendomen bör få fortsätta att påverka landet och att detta bäst sker genom en kristen fostran i skolan?

Den här texten ligger nu även på Newsmill. Det skulle vara kul om fler vill delta där med kommentarer!

SvD
SVT
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Sydsvenskan
SMP

Biskop Brunnes ord jagade SD ur Storkyrkan

2010-10-05T18:43:00.027+02:00

Vi som i år bevistade gudstjänsten vid riksmötets öppnande fick fin underhållning som belöning för besväret. Efter en segdragen inledning med den numera obligatoriska mixen av religiösa företrädare, kom så turen till Eva Brunnes predikan*. Och ser man på, hon hade inte kommit långt i texten förrän det hördes ett oroväckande buller från läktaren snett bakom oss. Inom ett ögonblick hade så en flock uppretade sverigedemokrater stormat ner i sidogången mot kyrkporten. Det gick ett stilla sus genom församlingen och Brunne fick sedan en mycket lång applåd.

Kanske insåg SD i samma stund, att den fädernas kyrka de drömt om, nu definitivt tillhör historien? Det lär bli svårt att vrida klockan tillbaka. Så hur ska det då gå med partiprogrammets krav på obligatoriska skolavslutningar i kyrkan när kyrkan nu gör på detta viset? Tänk om kyrkan, uppmuntrad av framgången, till råga på allt slår in på Eva Brunnes väg i valet av predikoämne??

SD gjorde en grandios fadäs som inte lyckades besinna sig. Svenska kyrkan å andra sidan gratuleras till dagens PR-kupp. Sverigedemokraterna har hängt kyrkan i hasorna som envetna kardborrar och det behövdes antagligen en markering av det här slaget för att visa SD att kyrkan betackar sig för supporten.

Extremister är alltid lite jobbiga att ha och göra med. För tre år sedan sammanföll riksmötets öppnande med ett uppmärksammat seminarium i Berwaldhallen. Det var Lars Vilks, Ex-muslimerna och vi i Stockholmshumanisterna som höll seminarium om yttrandefriheten. Skillnaden var väl att den kvällens odygdspåsar valde att först mot slutet kräva att få komma in och ge sin syn på saken och utslunga sin fatwa över oss andra. Tågordningen var så att säga den omvända mot dagens tillställning. Som förargelse- väckande företeelse kan det däremot kvitta lika, om det handlar om biskopar eller rondellhundar. Inga jämförelser i övrigt.

Dagen
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagens Nyheter
Expressen
Expressen
Sydsvenskan
Helsingborgs Dagblad
Newsmill
............................................................................
*

Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.

Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?

Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.

Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.

När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.

Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.

Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.

Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.

Eva Brunne
biskop Stockholms stift

© Copyright Svenska kyrkan 2010

Den intelligenta designens egen överstepräst

2010-10-05T09:23:00.004+02:00

Den som vill börja dagen med något riktigt roligt kan förslagsvis läsa Anders Gärdeborns debattartikel i Dagen.

Smakprov:
"Man kan till och med använda matematiken till att visa att skillnaden mellan den mänskliga hjärnan och en dator är principiell och inte bara kvantitativ".

Eller varför inte den här insiktsfulla kommentaren:
"Eftersom människor kan uppfatta Gud olika, ibland till och med motsägande, ska skolan därför inte bara lära ut uppfattningar om Gud utan även missuppfattningar om Gud. Det är inte självklart att detta är bra för eleverna, speciellt med tanke på att den icke-konfessionella skolan förbjuds att erbjuda vägledning om vilken gudsbild som är den rätta, eller ens den mest trovärdiga".

Nu får Humanisterna och ateister se upp, för nu har Gärdeborn suttit och tänkt igen. Huga!

Ett välkommet pris för välkomna ungar

2010-10-04T23:42:00.021+02:00

Några miljoner föräldranyllen torde idag ha spruckit upp i ett samfällt leende, när det tillkännagavs att IVF-teknikens skapare, Robert Edwards, tilldelats nobelpriset i medicin.

En gång i tiden var det sambon och jag som ville föröka oss och uppfylla jorden. Men så upptäckte vi att den egna förmågan inte räckte till. Vi insåg snart att vi behövde handfast hjälp i avelsarbetet. Visserligen hördes upprörda röster i debatten som hävdade att läkarna "lekte Gud med den mänskliga fortplantningen", men vi ville verkligen ha barn, så vi gick till Sophiahemmets IVF-mottagning. Och minsann, kunde man inte redan i sjukhusets entré läsa devisen: ”Allt till Guds ära”.

Lätta om hjärtat efter det beskedet, stegade vi in på mottagningen. Där blev jag med tiden bebådad med två vackra söner, (Oh, vad jag älskar dem!) Låt vara att de är “oäkta barn”, ogifta som vi är, men de tillkom med den allra största kärlek och genom garanterat obefläckad avlelse. Att väldigt många människor var inblandade och med kärleksfull omsorg hjälpte oss på vägen, har faktiskt aldrig bekymrat oss, tvärt om.

Men alla instämmer inte i hyllningskören denna dag: "Valet är helt oacceptabelt", låter ledaren för pontifikatets akademi för liv meddela. Man borde inte bryr sig om Vatikanens preferenser en sån här dag. Men är reaktionen inte rent av lite konstig? Jag menar, var det inte Katolska kyrkans folk som var så förtjusta i barn...??

SvD
SvD
SvD
SvD
Dagen
Allehanda
Dagens Nyheter

.

Elisabeth Gerles forskningsanka

2010-09-17T09:09:00.023+02:00

Igår fick jag hem Elisabeth Gerles bok ”Farlig förenkling – religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna”. Jag roade mig med att läsa referenserna. Till min förvåning upptäckte jag att artiklar från Aftonbladet/Helle Klein, Nationalencyklopedin och Seglora smedja insorterats under artiklar från Humanisternas ordförande. Klantigt, men jag antar att det helt enkelt rörde sig om brådska och slarvig korrekturläsning.

Men värre skulle det bli. Nämnde ordförande publicerade den 25 oktober 2009 en artikel på sin blogg (och på Newsmill), som Gerle påstår har titeln "Sverigedemokraterna och Humanisterna går hand i hand". Hur kan en adjungerad professor i etik tillåta sig att inte dubbelkolla vad hon tillskriver sin meningsmotståndare? Hur står det till med den egna etiken när man gör missar av det här slaget? Och varför i herrans namn ringde inte varningsklockan hos Gerle, om hon nu fått för sig att det var så titeln löd?

För övrigt är det intressant att notera att Gerle ansett sig behöva 485 noter och 185 referenser, för att leda i bevis ett påstående hon inte kunna ge ett enda konkret exempel på. Men mer är kanske inte att begära när en religiös ska försöka göra forskning av sin tro? Kvack, kvack!

DN Debatt

Tittut herr socialminister

2010-09-16T20:58:00.012+02:00

Jakten på svar från socialministern går vidare! Följ den rafflande fortsättningen på Uffe Wickbergs hittills tröstlösa försök att få herr socialminister att besvara hans angelägna fråga. Gömmer sig herr socialminister? Blev det för jobbigt att besvara frågan?
Klicka här

Protestmarsch mot påven

2010-09-15T09:44:00.011+02:00

Det tar sig... Nu planeras en protestmarsch mot påven under hans besök i England kommande helg.
Tidigare bloggposter om påven och katolska kyrkan:
Diverse: Katolicism
Personlig favorit: CatholicGoogle

Dagen
Dagen
Dagen
SvD
Dagen

Min fråga till Göran Hägglund

2010-09-14T18:48:00.024+02:00

.
Den här frågan skulle även jag vilja få svar på från Göran Hägglund.
(Om länken inte fungerar: www.minfråga.se)

I debatten blir vi fritänkare, human-etiker och humanister ofta kritiserade för att vi vill att religionen ska tillhöra den privata sfären. Idag har vi ett parti i Alliansen där många tvärtom anser att deras guds vilja ska ha ett reellt inflytande över politiska beslut.
Av den anledningen känns det relevant att fråga socialministern om homosexualitet är en synd?
Tacksam för svar, Göran Hägglund.

DN
SvD
"Är vår socialminister emotionellt störd?"
.

Elisabeth Gerle tar simborgarmärke i det oregerliga idéhavet

2010-09-12T09:31:00.011+02:00

Rev. 10.10.30

Elisabeth Gerles bok vittnar om Svenska kyrkans kris

För några år sedan myntade författaren och religionskritikern Lena Andersson uttrycket "Det oregerliga idéhavet":

"Men så når den religiöse kanten och dyker ner i ett helt annat tankesystem än han nyss befann sig i, och väljer att simma runt i ett oregerligt idéhav där ingen brist på logik är för stor, ingen orimlighet för skriande. Tvärtom, ju mindre allt hänger ihop logiskt desto mer visar det på Guds "ofattbara storhet"."

Den här hösten har etikforskaren vid Svenska kyrkans forskningsenhet och adjungerade professorn i etik, Elisabeth Gerle, tagit simborgarmärke i detta oregerliga idéhav.

Gerle gör detta med sin bok "Farlig förenkling - Religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna."
Jag hade hoppats på något rejält att bita i, men boken visar sig bestå av en salig mix av referenser och påståenden. Texten saknar flyt och halvtänkta tankar sveps i dimridåer. Slutsatser dras som refererar till - ingenting. Den är slarvigt korrekturläst med stavfel, felaktiga årtal och referenser under fel rubrik.

Och så inte minst denna skrattretande fadäs att tillskriva Humanisternas ordförande en artikel med titeln "Sverigedemokraterna och Humanisterna går hand i hand"? En professor i etik borde nog vara lite varsammare om sitt rykte än att låta en sådan sak slinka igenom korret. Har Gerle skrivit boken för att stärka sina aktier inför det stundande biskopsvalet i Visby stift? Det skulle åtminstone förklara brådskan. Ämnet däremot öppnar för spekulation om underliggande - kanske omedvetna - motiv.

I sin presentation av boken skriver Gerle: "Våra ord är en spegel av det samhälle vi lever i, de skapar också framtidens samhälle". Detta menar hon är viktigt att analysera. Efter att ha läst boken infinner sig en misstanke att detta använts som förevändning för något annat, men det görs ändå en hyfsad ansats att titta närmare på respektive organisations vokabulär. Hos SD hittar Gerle ord som folk, folkkyrka, kultur, fosterland, fosterlandskärlek och kristen. Ord som ska föra tankarna till ett homogent folk och ett ideal i opposition mot det mångkulturella. Föga överraskande, alltså.

Hos Humanisterna finner hon ord som humanism, pluralism, mångkulturellt, mänskliga rättigheter, jämställdhet, icke-diskriminering, ateism, icke-teism. Men nu blir det lite spännande: Även dessa skulle alltså vara ord som Gerle menar "bidrar till förenklade fiendebilder som bidrar till att skapa en bild av det svenska och av det normala som utesluter både religiös och kulturell mångfald"?

Hur som helst är det Humanisterna Gerle vill ha med sig in i gemenskapen: "Här finns alltså ett stort gemensamt intresse som gör att kristna och sekulära humanister kan förenas med judiska och muslimska företrädare för mänskliga rättigheter och demokrati. Den stora frågan är om Humanisternas sätt att driva sina argument underlättar för sådana breda allianser att värna mänskliga rättigheter och demokrati eller inte." Alliansen är önskvärd, även om Humanisternas "sätt" ifrågasätts: Goda demokrater, men utan vett att bete sig med den önskvärda artighet och finess som förväntas i religiösa sammanhang?

Gerle lutar sig ofta mot den tyske filosofen Jürgen Habermas: I den postsekulära tiden ska religionen hävda sig i en alltmer sekulär omgivning. De religiösa samfunden ska fortbestå och få samhällets erkännande för sitt bidrag till reproduktionen av önskvärda motiv och attityder. Troende och icke-troende ska gemensamt uppfatta samhällets sekularisering som en komplementär läroprocess. Kyrkan ska kort sagt återupprättas genom den nytta den gör och därmed garanteras fortleva i framtiden.

Det är här jag börjar undra om det finns andra skäl än vad Gerle själv framfört, för att skriva sin bok? Gerle skriver:

" .../från vitt skilda utgångspunkter kan man finna argument som i sin renodling synliggör sätt att tänka och tala som kan ha icke önskvärda effekter för ett framtida samhälle."

Gör ett tankeexperiment och byt ut några ord: ".../ icke önskvärda effekter för en framtida kyrka."

Är det så enkelt som att Gerle ber för sin sjuka mor? För när biskop Eva Brunnes ord jagar SD ur Storkyrkan, samtidigt som utbildningsminister Jan Björklund sätter psalmsång på schemat, kommer frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan att ställas på sin spets för många.

Svenska kyrkan torde med vånda åse hur just SD gläds över kyrkans roll som nationellt identitetsskapande symbol. Ty med sådana vänner behöver kyrkan inga fiender. En svårsmält insikt borde dessutom vara det faktum, att den grupp SD adresserar med stor sannolikhet kommer att utgöra de sista entusiasterna. Utöver att många medlemmar de närmaste åren kommer att begrava sig ur kyrkan och allt färre döpas in i den, kommer ett stort antal att gå ur på egna ben.

Här är Humanisterna i hög grad aktiva och åsamkar ekonomisk skada som ifrågasätter om det inte finns bättre användning för tusenlapparna man sparar vid ett utträde? Faran för kyrkan ligger i att det är bland de yngre, välutbildade och icke-troende, som det finns risk för stora medlemsras. Samma grupp har insett att demokrati och mänskliga rättigheter inte heller nödvändigtvis måste sponsras via kyrkoskatten.

Kanske är det svaret på varför Gerle fann det mödan värt att skriva en hel bok för att med långsökta samband koppla ihop Humanisterna med Sverigedemokraterna? Var det bara ett desperat försök att leda bort uppmärksamheten från en kyrka i kris? I så fall har Gerle misslyckats.

Elisabeth Gerle medverkade i Debatt DN 11/9

Elisabeth Gerles forskningsanka
Dagens Nyheter
Dagen

.

Utan indoktrinering, ingen tro

2010-09-08T21:27:00.005+02:00

Det är lika avslöjande varje gång man får läsa dessa oförblommerat uppriktiga vittnesmål om hur den kristna tron ska föras i arv från en generation till nästa. Jag vill verkligen rekommendera läsning av detta inlägg i ämnet. Det krävs uppenbarligen en rejäl dos av indoktrinering i unga år, för att tron ska befästas?

Dagens outfit - eller i burka vi gå genom stan...

2010-08-04T20:47:00.017+02:00

Foto: Helge Eyser

Att blogga om "dagens outfit" har aldrig varit min grej. Men när debatten om burkans vara eller icke vara har blossat upp igen, tar jag chansen. Lördagens stillsamma Pride-promenad genom stan inhöstade förvisso en del ovationer. Frågan är hur reaktionerna varit om banderollen fått stanna hemma?

SvD

DN Ledare
DN
Dagen
SvD
SvD
SvD
SvD

Tokmoderaten sammanfattar föredömligt hela debatten

Antje Jackelén om "kärleksbudskapet"

2010-07-21T23:14:00.005+02:00

Det kristna "kärleksbudskapet" måste vara det mest ultimata försäljningsargument världen någonsin har skådat. Om det nu inte vore för att det under lång tid uttrycktes: "Ta emot vårt kärleksbudskap eller vi slår ihjäl dig". Hågkomsten av den mörka eran sitter dock djupt i allmogens minne så vi svarar som vi brukar: "Inget besvär för vår skull, tack!"

DN hakar på debatten och kommenterar en annan debattartikel i näraliggande ämne

Min och Göran Rydlands debattartikel på SvD Brännpunkt om behovet av en skrivning om religionsfrihet i lagen.
.

Orwellskt nyspråk från Yvonne Andersson (KD)

2010-07-21T21:28:00.004+02:00

Det torde vara en traumatisk insikt för många troende, att konsekvenserna av religionsfriheten och kyrka-statseparationen är att vi faktiskt inte längre måste leva våra förfäders påtvingade religiösa arv. Vi får bestämma själva och det är såå jobbigt för de troende.

Vad är då finurligare än att som ett mantra upprepa ett påstående som för tankarna till Orwellskt nyspråk? Lätt inses, att som sekulär, är religionen enbart omväg för förståelse av varje annan lika sekulär person i världen. Men som troende ska jag förhålla mig till ett komplex av idéer. Kanske med ett uppdrag att omvända, eller i värsta fall att mörda den som tillber fel gud. Eller ska kulturarvskännedomen få mig att överse med dessa skönhetsfläckar i Den andres religion?

Kristendomen har för övrigt föga gemensamt med svensk lag: Första budet står i direkt konflikt med grundlagen RF 2:2. Med undantag för universella regler om att inte mörda och stjäla, är resten bara religiösa moralregler utan något stöd i lagen.

.

Tack gode gud för alla korkade präster

2010-06-26T23:27:00.028+02:00

Vi har hört till leda att skolavslutningar minsann inte har med religion att göra, utan enbart handlar om traditioner och kulturarv. Ett listigt litet illusionisttrick som bäst avslöjas av prästerskapet självt. Senast av två beskäftiga prästinnor i Vallentuna församling som känner sig manade att på SvD Brännpunkt orera över kyrkliga skolavslutningar och "religionens plats i samhället".

Med hänvisning till påståendet att "Det religiösa behovet ligger djupt i människan och i religionssociologiska undersökningar anger fortfarande en majoritet att de har någon form av religiös eller andlig tro" finner de alltså stöd för skolavslutning i kyrkan. Faktiskt får man vara tacksam för att prästinnorna med detta retoriska självmål, så öppet klargör att skolavslutningarna i kyrkan handlar om - just det - religion.
Tack, där kom det. Religion, som den icke-konfessionella skolan alltså inte ska fostra barnen i, utan enbart utbilda dem om. Och dessutom sakligt och allsidigt.

Magplasket fullbordas i detta stycke: "Men Skolverket tycks dra slutsatsen att mötet med religiösa uttryck är detsamma som ”religiös påverkan” och tvång – och det är en slutsats som måste ifrågasättas. Som följd av detta kommer begreppet religionsfrihet att framstå som rätten att slippa möta några som helst uttryck för religion i skolans sammanhang. Med ett sådant synsätt blir man tvungen att censurera bort företeelser som är faktiskt existerande i människors liv och en del av vårt samhälle. "

Heureka! Det är ju precis det religionsfriheten också innebär: Friheten att slippa religionen. Eller tror prästinnorna att paragraferna enbart förbjuder skolan att släpa barnen till kyrkan med fysiskt våld?? Naturligtvis handlar det lika mycket om att eleverna ska slippa den subtila, manipulativa påverkan det innebär att tränas i att finna det naturligt att gå i kyrkan. Motståndet ska nötas ner genom att en begäran om befrielse är utpekande, kompistryck är en realitet och att obehaget trots allt är övergående.

Blir det jobbigt, så håll för öronen, unge. För vad rör oss väl samvetsfriden hos dig, din sketna lilla ateist? Muslimerna har inte klagat, och du räknas faktiskt inte. Att både du, din familj och staten har gått skilda vägar med kyrkan har ingen som helst betydelse. Kyrkan har nämligen inte tänkt gå skilda vägar med dig. Skit samma om du tror på gud eller ej, prästerna gör det ofta inte heller, men du ska jävlar anamma tro på Kyrkans självklara plats i ditt liv. För hur skulle prästen annars kunna tro på sitt lönebesked?

Dagen

SvD
.

Tvångsäktenskap

2010-06-16T23:43:00.024+02:00

Det kan synas långsökt, men det finns faktiskt en högst påtaglig koppling mellan tvångsäktenskap och den pågående debatten om skolavslutningar i kyrkan:

När det framförs krav på att vi ska "bevara vårt kulturarv och våra traditioner" blir det samtidigt svårt att motivera varför vi skulle lägga oss i andras "kulturarv och deras traditioner". Det "uråldriga" ska ju respekteras enligt detta synsätt. Men i samma stund får kulturrelativismen en utmärkt grogrund och vi tillåts att bli mentalt handlingsförlamade inför det faktum att unga människor i Sverige blir offer för tvångsäktenskap.

För var drar vi gränsen mellan den ena traditionen och den andra? Det finns bara en väg ur detta och det är att vi ständigt påminner oss själva om, att i ett fritt land är vi självständiga individer, vars enda handlingsramar bestäms av det juridiska regelverk vi alla har att följa. De som är bindande kallar vi lagar. Traditioner är inte bindande. Vi har faktiskt rätt att skita i dem. Lagen ger oss dessutom rätten att inte behöva tvingas in i vare sig kyrkan eller äktenskap mot vår vilja.

Därför måste vi vänja oss av med idén att "traditioner" kollektivt ska styra våra liv. Vi är fria att anamma eller förkasta traditioner, men vi får aldrig tvinga någon annan att underkasta sig dem. Gör vi det är vi själva inte ett dugg bättre än de som med "traditioner" som argument tillåter sig att bestämma över andras liv genom tvångsäktenskap. Ganska självklart, eller hur?

Dagen
Sydsvenskan
Aftonbladet
.

Respektlös Björn Ulvaeus missar poängen

2010-06-10T10:38:00.024+02:00

När Fan blir gammal blir han religiös. Eller åtminstone lite lagom kyrksam? Många lär ha tänkt tanken och skakat på huvudet i förundran den dagen Björn Ulvaeus gick ut på Expressens debattsida med följande rader:

”Men jag har en känsla av att Humanisterna, som jag är medlem av, intar ståndpunkten att vi i Sverige ska undvika att ha skolavslutningar i kyrkan. Jag håller inte med om det. Jag tror inte på det där med kränkthet. Den är överskattad. Om budskapet i psalmerna skaver får man väl slå dövörat till eller konstatera att de stackarna som sjunger inte har förstått hur missledda de är. För mig berättar rösterna som ekar mellan väggarna de rika kristna myterna och jag bryr mig inte ett vitten om den historiska sanningshalten.”

För Ulvaeus är det viktigt att kyrkobesöket på skolavslutningen legitimeras. Så vad är väl då enklare än att hänvisa till andra delar av vårt kulturarv? Ulvaeus tar således spjärn mot andra sagor och myter som vi lever med i våra fantasivärldar - men undviker nogsamt att påtala deras harmlöshet:

”Tolkien och jag gör en överenskommelse så fort jag vänder första bladet att nu är hans saga min verklighet tills jag lägger ifrån mig boken”.

Eja vore det så enkelt. Själv är jag uppvuxen med både Pippi Långstrump och Kalle Anka och deras fantasivärldar har naturligtvis berikat mitt liv, i likhet med många andra fantasivärldar jag blivit delaktig igenom litteratur, musik, och bildkonst. Men alla har de också det gemensamt, att jag besöker dem frivilligt utan överhetens propåer och pekpinnar.

För här finns ett dilemma som Ulvaeus väljer att bortse ifrån: Den kristna mytologin är en vital och bärande del i en maktstruktur som varit påtvingad. Effekterna av den religionsfrihet vi fick 1952 naggas i kanten när skolan tar på sig ansvaret att fösa folket in i kyrkobyggnaden igen. Att Ulvaeus inte bryr sig ett vitten om myternas sanningshalt får stå för honom. Den tankens frihet har vi alltid haft, även i tider då det uttalade ordet kunde skicka en fritänkare i fängelse.

Frågan vad folk genom historien faktiskt har trott på, kan vi därför på goda grunder lämna därhän. Så länge de kristna myternas företrädare finns representerade i den utövande makten, bör vi ändå hantera frågan med försiktighet. Det är förvisso ett av kyrkans uttalade mål att göra landets skolbarn förtrogna med kyrkan, dess företrädare och tro, i syfte att betrakta den som en normalitet och del av den nationella identiteten. Men att ha kunskap om landets historiska religiösa kulturarv är inte detsamma som att praktisera det nu och i framtiden. Snarare är det en viktig del av begreppet religionsfrihet, att ha rätt att vända kyrkan ryggen och praktisera ett sekulärt liv.

Ingenting hindrar Ulvaeus att själv ta med sig sina barn och barnbarn till kyrkan. Men det är respektlöst av honom att förvänta sig att andra ska vilja göra samma sak. Likaså visar Ulvaeus prov på en märklig retorik kring begreppet ”kränkning”, något som i det här sammanhanget enbart förmodas riktat mot den invandrade muslimen. Jag skulle snarare vilja återföra frågan om kränkning till hans egna ord när han skriver: ”jag bryr mig inte ett vitten om den historiska sanningshalten”. Vad är det om inte ett tämligen kränkande omdöme om en religiös kult och dess heliga rum?

Inte heller jag tror på de religiösa myterna. Men jag respekterar att det finns människor som faktiskt tror på dem. Jag respekterar att tron på dem har en självklar hemvist i kyrkobyggnaden, där rösterna som ekar mellan väggarna berättar om det man faktiskt håller för sant. Att då som sekulär sätta sig i kyrkbänken, är lika falskt, kränkande och skenheligt som att öppet bejaka uppfattningen hos den som på fullaste allvar tror på existensen av tomtar och troll. Sen må ”Den blomstertid…” vara hur vacker som helst. Första versen saknar för övrigt referens till vare sig Gud eller Jesus, och kan därför lika väl sjungas på en avslutning i skolan.

Expressen
Dagen om en skolavslutning med bön och välsignelse
Humanistbloggen

Presskonferens med Lars Vilks och Ex-muslimerna

2010-06-07T20:49:00.023+02:00

Måndagens presskonferens med organisationen Ex-muslimer och konstnären Lars Vilks förlöpte utan nämnvärda incidenter. Polisuppbådet var imponerande, men endast en ensam man hade funnit det mödan värt att infinna sig på plats för att vältaligt intyga att hans systrar på intet sätt kände sig förtryckta under slöjan. Inte heller skulle det enligt honom finnas någon "religiös polis" som kontrollerade den (ex-)muslimska befolkningens uppförande i förorten. Må dä.

Eftermiddagens intressanta nyhet var annars Lars Vilks berättelse om hur han hade börjat en dialog med många av sina meningmotståndare. Mail och telefonsamtal, som regelmässigt brukade inledas med mordhot, hade i förvånansvärt många fall utmynnat i någon form av förståelse, enligt Vilks. Egentligen är jag inte förvånad. Lars Vilks är en genuint sympatisk och prestigelös person. Endast en kliniskt humorbefriad religiös fanatiker kan missa den subtila blinkningen i att han numera går med i samtliga grupper på Facebook som vill se honom död.

Själv hoppas jag - i likhet med många i panelen - att ex-muslimerna ska börja ses som den sekulariserade majoritet som de faktiskt är inom den grupp som numera slentrianmässigt benämns "muslimer". Som Mina Ahadi sa: "När jag kom till Tyskland för trettio år sedan var jag invandrare, idag är jag muslim". Jag kan inte annat än sympatisera med Mina Ahadi i detta. Själv är jag jävligt trott på att klassificeras som kristen och undanber mig att med en slapp etikettering behöva legitimera det religiösa tvång mina förfäder levde under. Världen är naturlig, det räcker för mig.

Foto: Camilla Grepe

GP
SvD
Sydsvenskan

Dagens Nyheter

Eva Johnsson (KD) är fortfarande skitförbannad

2010-06-04T23:08:00.009+02:00

I dag kunde man se ett kul inslag i Aktuellt. Det skulle visserligen handla om skolavslutningar i kyrkan, men inbjudna kritusdemokraten Eva Johnsson kunde inte avhålla sig från att lufta sin vrede över mitt illbattiga tilltag. Som bekant ville jag ta reda på om ett annars förbjudet inslag i undervisningen bliv tillåtet med hänvisning till att det skedde under ett rollspel.
Jag måste ha trampat på en särdeles öm tå på prästfru Johnsson. Jag menar, anser sig hon och hennes kyrkoaktivistiska trosfränder i Vederslöv ha rent mjöl i påsen, kunde de väl kosta på sig att rycka på axlarna åt det hela?

SMP
SMP
Dagen

Eva Brunne i SvD

Svenska kyrkan anpassar sig till realiteterna

2010-06-04T09:14:00.027+02:00

Månne kan man ana en trend. Tidningen Dagen rapporterar om ännu en av dessa lekkyrkor som börjar dyka upp runt om i landet.
I likhet med så många andra av Svenska kyrkans kyrkobyggnader är den fortfarande i största laget för en ordinär gudstjänst i medelstor landsortsstad, men den är faktiskt avsedd att öka intresset för kyrkan hos svenska småbarn. Målgruppen är högt prioriterad av kyrkan, helt oavsett att småbarn numera i princip är den enda grupp i samhället som i kraft av sin ringa ålder och föräldrarnas barnpassningsbehov ännu inte hunnit vända den ryggen. Tror ni mig inte? Ska vi slå vad!

I lekkyrkan ska barnen leka präst eller biskop. Det kan bli riktigt kul. Kommer de, i likhet med andra ouppfostrade och osnutna små vildbasare, att säga fula ord eller kanske till och med vara dumma mot varandra? Tanken är hur som helst att de ska lära sig att leka tro berättar Marie Persson som är församlingspedagog i Slottsstadens församling i Malmö.

Med rätt kläder och rekvisita ska barnen genom leken alltså få lära sig mer om kristen tro och kyrkans uppgift. På söndag är det invigning av lekkyrkan, och det kommer att ske efter högmässan i S:t Andreas kyrka. Efter högmässan följer en procession där barnen får gå i täten för att få vara med och inviga den unika lekstu... jag menar, det unika kyrkbygget S:ta Katarina.

Sen är det fritt fram för Malmökidsen att leka dop, bröllop och begravning. Lika barn leka bäst och bestialiska barn leka lik. En viss förväntan infinner sig: Vem ska få spika upp lille Kalle på korset?

En annan lekkyrka
Och ännu en lekkyrka
Och ytterligare en lekkyrka
Öland har sin egen lekkyrka
Och här kan man gå på kurs i lekkyrkebygge
.

Alternativ skolavslutning i Transtrands kyrka

2010-05-28T08:23:00.036+02:00

Nu börjar det svänga rejält i den eviga följetongen om skolavslutningar i kyrkan. När Skolstyrelsen i Sälen och rektor Inga-Maj Fjällborg bestämt sig för att kunskapsskolans avslutning inte bör firas i hittepågudens tempel, tar det hus i helvete i bygden.

För är det något som gör folk ilskna, så är det att förnekas att gå till kyrkan i sällskap av motsträviga ateister och annat löst folk. Och det har de ju på sitt sätt helt rätt i. För ska man åberopa tradition, så är tvånget en omistlig del. Så sent som i mitten av förra seklet hade vi faktiskt inget val. Det var kyrkan som gällde. Basta! Det är jävlar anamma en tradition värd att försvara! Är det något det här landet behöver så är det tvingande traditioner och kyrkstockar.

Så när man som utsocknes, och på behörigt avstånd, tar del av dalkarlarnas senaste uppror händer plötslig något: Jag ser att det planeras en alternativ avslutning i kyrkan, helt utan skolans inblandning. Men det är ju strålande! Alla har naturligtvis rätt att gå i kyrkan så mycket de vill. För säkerhets skull har man meddelat rektorn att man går ditt: Pillutta dig, Inga-Maj, vi går i kyrkan så mycket vi vill! Typ.

Vore jag rektorn skulle jag dra en suck av lättnad över att bygdens folk äntligen insett att det där med kyrkobesök trots allt bör vara en privat angelägenhet, kalla det sedan skolavslutning, om det känns bättre så. Inga-Maj Fjällborg bjuder nog på det. Sen får vi se vad som händer när kyrkans präst ställer upp och medverkar med en hemlig grupp föräldrar i vad som verkar bli organiserat skolk på obligatorisk skoltid. Vi har därmed fått en riktig cliffhanger i följetongen.

Kanske skulle detta annars kunna bli lösningen på fler orter? Kanske kan det också innebära ett uppsving för kyrkan? Vad är bättre för Svenska kyrkan än att en hord bindgalna föräldrar och barn ställer sig och skriker att de vill till kyrkan? Öppna kyrkporten på vid gavel och ta chansen!! Har kyrkan tur kanske dessa besökare kommer dit både oftare och spontant i framtiden.

För det kan väl aldrig vara så illa att detta med kyrkobesök blir attraktivt bara när man får tillfälle att tvinga med sig motspänstiga ateister in i kyrkorummet? Att med traditionen som argument få hänge sig åt ett stillsamt och folkhemskt religiöst förtryck av de som inte känner sig komfortabla i kyrkorummet? I så fall har åtminstone Svenska kyrkan fått ett delikat problem på halsen.

Expressen
Dagen

En präst som håller på traditionerna
Dagen

Sotenäs politiker tar makten över rektorerna
.

Favorit i repris

2010-05-27T23:54:00.004+02:00

Nyheten att ärkebiskop Anders Wejryd utsetts till hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala föranleder naturligtvis en favorit i repris. Wejryd lär ha fått den fina titeln för sina insatser i klimatfrågan. Nåväl, vissa av oss efterlyser fortfarande handling:

Anders Wejryd och kyrkans 25 miljarder

”Gud, Allah och Shiva verkar vara överens. Nu vore det märkligt om inte politiska ledare kunde bli det också.”

Detta kunde man läsa inför Interfaith Climate Summit i Uppsala den 28–29 november, klimatmötet som ärkebiskop Anders Wejryd inbjudit till. Ett trettiotal andliga ledare från hela världen, alla med en stark tro på sina respektive gudar, har undertecknat manifestet.

Men tror de över huvud taget på sin egen förmåga att som människor och samfund åstadkomma en förändring till det bättre för miljön och klimatet? Det är lätt att skriva under ett manifest för att sedan vända sig till allmogen och politikerna med en uppmaning att agera. Men trovärdig blir man först när man är beredd att agera själv och leva som man lär.

Svenska kyrkan sitter på en mycket stor förmögenhet. Låt oss därför göra ett tankeexperiment: med sina 25 miljarder att investera i aktier har kyrkan förutsättningar att skapa ett eget enprocentmål för miljön. Detta skulle innebära att man flyttade över en procent av sina aktieinnehav till miljötekniksektorn, förslagsvis från bolag som Chevron Texaco, Statoil, BMW och Walt Disney.

Cleantech är idag den vedertagna benämningen på miljöteknikbranschen. Den definieras brett och innefattar olika typer av produkter, tjänster och processer som alla har det gemensamt att de möjliggör en högre effektivitet till lägre kostnad och markant reducerar eller helt eliminerar miljöpåverkan.

En enda procent av kyrkans aktieinnehav skulle betyda en investering på 250 miljoner kronor. Det är nästan lika mycket som den totala investeringen i cleantechbranschen under 2006 eller nästan lika mycket som investerades under första halvåret 2008. Ett högst betydande tillskott, med andra ord.

Den svenska cleantechbranschen är högaktuell. En majoritet av ventureaktörerna i Svenska riskkapitalistföreningen anger området som det mest intressanta för framtida riskkapitalinvesteringar.

Idag finns olika statliga stödformer för bolag i uppstartskedet. Likaså finns det intresse från privata kapital för uppköp av mogna verksamheter. Men samtidigt som branschen betraktas som glödhet saknar många lovande bolag riskkapital i expansionsfasen. Här finns alltså möjlighet att göra en kvalificerad insats som riskkapitalist i den finansiella flaskhals som uppstår då ett bolag tar steget från idé till produktion.

Menar Anders Wejryd och Svenska kyrkan allvar med sitt engagemang för miljön och klimatfrågan? I så fall vore det en naturlig åtgärd att se över sina aktieinnehav. Även den som betalar tusentals kronor i medlemsavgift varje år, och som nu med gröna argument ska övertygas om att stanna kvar i gemenskapen, har anledning att bejaka att kyrkans miljö- och klimatengagemang blir något mer än en läpparnas bekännelse.

Upp till bevis, Wejryd. Satsa en procent för ett bättre liv före döden.

Artikeln publicerades 8 dec 2008 på SvD Brännpunkt

Skolinspektionens beslut om trosbekännelsen i Vederslövs skola

2010-05-25T21:46:00.016+02:00

Kristna evangelister tror på kol-14

2010-04-27T06:22:00.009+02:00

Ni har väl inte missat den senaste sensationella nyheten* från den kristna världen? Man har börjar förlita sig på kol-14-datering.
Vad detta får för konsekvenser för kristna evangelisters uppfattning om jordens ålder har vi ännu inte hört något om, men vi väntar med spänning.

*Att några kristna evangelister anser sig ha hittat resterna av Noahs ark och därmed skulle ha bevisat att Bibeln är sann, är däremot ingen nyhet. Den dyker upp med skrattretande regelbundenhet i spalterna.

Dagen

Det händer inte mycket här just nu...

2010-04-17T09:27:00.004+02:00

Till min ogrumlade förtjusning, har jag sedan en tid ämnet trädgård både som hobby och arbete. I takt med att våren gjort sitt intåg har bloggandet minskat. Det är lika bra att inse att tiden just nu inte räcker till för allt jag vill göra. Därför sätter jag temporärt punkt i den här bloggen och kommer förhoppningsvis att hinna med några fler inlägg i bloggen Grepens Trädgård istället.

Jag nätverkar däremot som tidigare och är aldrig långt borta från datorn. Maila och kommentera gärna så ska jag svara efter förmåga. Enstaka inlägg kommer antagligen att droppa in, men framåt hösten hoppas jag vara i full fart igen.

På återhörande!

Giftskandal mörkas av politiker

2010-04-01T08:51:00.006+02:00

Svenska folket hålls oinformerade om en av de största giftkatastroferna någonsin. Idag uppmärksammas klimatkrisen alltmer, men från politiskt håll talar man tyst om hur det scenariot samverkar med relativt okända miljögiftet vätehydroxid.

Ämnet används för besprutning av grödor och växter för att på konstgjord väg öka tillväxten för att uppfylla jordbruksindustrins vinstkrav. Ämnet tas upp av grödorna där det lagras i cellerna. Det är omöjligt att äta av de besprutade grödorna utan att få i sig ämnet.

De skadliga effekterna av vätehydroxid är väl dokumenterade:
- Vätskebalansen rubbas
- Urinavgången ökas
- Det går över i bröstmjölk.
- Det kan ge brännskador i sin gasform

Vätehydroxid tar sig igenom cellmembran in i cellerna. Den barriär som normalt ska skydda cellerna ifrån skadliga substanser klarar inte att stå emot mot ämnet. Det går ut i sjöar, älvar och hav och har påvisats i höga koncentrationer i surt regn. Det är dessutom en avgörande komponent i den process som orsakat de senaste årens omfattande algblomning.

Stora mängder inlagrad vätehydroxid frigörs vid snösnältningen och orsakar svåra skador på naturen. För höga nivåer av ämnet försvagar dammar och andra fördämningar och kan få dem att brista. Detta uppges enligt säkra källor ha skett vid ett flertal tillfällen.

Vätehydroxid växelverkar med andra miljögifter och kan i kombination med dessa komma att orsaka en världsomfattande klimatförändring enligt ett flertalet larmrapporter bland annat från FN:s klimatpanel IPCC. Statistiken visar att alla människor som någon gång fått sig vätehydroxid dör.

Nu är det dags att allmänheten agerar!
Kräv stopp för vätehydroxiden!

Uppmärksamma miljöminister Andreas Carlgren på frågan.
Maila detta inlägg honom och uppmana honom att ta tag i problemet:
andreas.carlgren@environment.ministry.se

Om du däremot anser att utbildningen i naturvetenskap bör förbättras i landets skolor, mailar du utbildningsminister Jan Björklund:
jan.bjorklund@education.ministry.se

Tillägg: Just det, så var det inte 1:a april längre... :-)

Dagens Nyheter
Dagen
BLT

Släck lampan – och låt den förbli släckt

2010-03-27T20:17:00.022+01:00

Det är dags för en favorit i repris. Det jag förra året naivt hoppades skulle bli en engångsföreteelse, biter sig envist kvar. Aningslöst att ens inbilla sig något annat, när jippot så koseligt kantas av stearinljus, Goda Samveten och ett till intet förpliktigande kollektivt myspys. Så här skrev jag för ett år sedan:

"Globala manifestationer börjar bli vår tids avlatshandel i präktighet. I självgodhet fäster vi ett kulört band på rockslaget istället för att skicka tjugan direkt till cancerinsamlingen. Med samma självgodhet släcker vi lampan under en timme på lördagskvällen för att fästa fokus på klimatfrågan.

I WWF:s aktion Earth Hour ska hela världen göra vågen med hjälp av strömbrytaren. Men efter en timme tänds lamporna igen och frågan är vad man uppnådde? En varaktig förändring till det bättre kräver konsekvens. Seriös blir man därför bara med det obekväma budskapet: Släck lampan – och låt den förbli släckt."

DN
SvD
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagen

Verbal motorsågsmassaker på Skytte.

2010-03-13T12:50:00.011+01:00

Dagens bästa kommentar till Skyttes kolumn i SvD presenteras
av bloggen 之乎者也 :

"Endast den som inte på egen hand kan förkovra sig i litteraturens och vetenskapens värld är mottaglig för det futtiga nöje bibeln kan erbjuda, och de som erbjuder denna själsliga fattigmansspis är luttrade kvacksalvare med god inkomst – städköpande överklassmän av Göran Skyttes kaliber"

Läs hela inlägget, för all del. Själv lutar jag mig tillbaka och har inte så mycket mer att tillägga.

Biskop på spaning efter den tid som flytt

2010-03-12T09:20:00.039+01:00

Som två motpoler kretsar vi kring samma samtidsfenomen. Men min nyfikna och bekymmerslösa sekularitet och biskop emeritus Biörn Fjärstedts fromma längtan till de kristna rötterna kommer aldrig att mötas. Ändå möts vi i vårt intresse för vart Svenska kyrkan är på väg. Det är ingen liten fråga, ens som historiskt skede betraktat. Och som så ofta, behövs även här det långa tidsperspek- tivet för att kunna ge det en rättvis tolkning.

Jag väntar mig inte heller att biskop emeritus Fjärstedt skulle vara det minsta intresserad av mina reflektioner. Troligen uppfattar han mig enbart som hädisk. Skulle han däremot offra några minuter på mina tankar kring kyrkans roll skulle han kanske notera att vi, från våra skilda positioner, faktiskt debatterar samma fenomen.

Dagen Dagen Dagen Dagen
.

Rita din egen rondellhund

2010-03-11T09:20:00.017+01:00

Dagens övning i inlevelseförmåga får bli att rita en rondellhund.
Det är enkelt. Ta en bit papper (vad som helst duger, ett kvitto, en bussbiljett eller annat lätt tillgängligt). Klottra ner något som med lite god vilja kan identifieras som en vovve. Komplettera med några raskt cirklande svep för att markera en turban. Påstå att detta föreställer profeten Mohammad. Voila! Med dessa snabba pennstreck har du faktiskt kvalificerat dig till ett prompt löfte om avdagatagande, från självaste Al-Qaida. Så enkelt är det. Lycka till!

(Att det troligen inte fanns vare sig (trafik)rondeller eller rondell- hundar för 1400 år sedan behöver man inte haka upp sig på.
Det är som alltid tanken som räknas)

Dagen
Dagen
Dagen
SvD
SvD

Sju gripna för mordkomplott mot Vilks

2010-03-09T18:26:00.037+01:00

Foto: Camilla Grepe.
(Bilden får publiceras under förutsättning att mitt namn anges.)

Konstnären Lars Vilks på seminariet "Till yttrandefrihetens försvar"
den 16 september 2007 i Berwaldhallen, Stockholm.
Seminariet genomfördes i ett samarbete mellan organisationerna Ex-Muslimer och Humanisterna Stockholm. Sveriges Radio och Säpo hade vänligheten att låta oss genomföra seminariet, trots att Al-Qaida veckan innan riktade ett mordhot mot Lars Vilks.

Den irländsk polis har meddelat att sju personer har gripits miss- tänkta för inblandning i en mordkomplott mot konstnären Lars Vilks. Al-Qaida ska ha satt ett pris på 100 000 dollar på hans huvud efter att han ritade en karikatyr av profeten Muhammed som rondellhund. Teckningen publicerades av bland andra Nerikes Allehanda vars chefredaktör också hotades livet.

Fyra män och tre kvinnor greps efter en utredning där såväl europeiska säkerhetsmyndigheter som CIA och FBI varit inblandade. De gripna uppges ursprungligen vara från Marocko och Jemen. De har flyktingstatus och vistas lagligt i Irland.

En personlig reflektion:
Under andra världskriget tvingades judar i det av tyskarna ockuperade Danmark, att bära en armbindel med judestjärnan. Jag minns hur glad jag blev när jag fick veta att även den danske kungen hade en sådan armbindel på sin rock under sina dagliga ridturer genom Köpenhamn. Jag önskar att vi kunde få se samma frimodiga uttryck av civil olydnad till stöd för den som är hotad idag. Om alla svenska dagstidningar publicerade teckningen vid samma tillfälle skulle det helt enkelt bli svårt att hota med repressalier.

Om vi däremot håller oss till just kungligheter och vår egen kung, vilken lyder under den Augsburgska trosbekännelsen, så är frågan om inte saken är som i en ask? Den gode konungen, som inte åtnjuter religionsfrihet för egen del, ska enligt denna trosbekännelse bekämpa "musselmaner". Ett delikat problem, helt oavsett att det handfast aktualiserar frågan om inte även kungen och hans familj ska betros med religionsfrihet?

Ledare i Dagens Nyheter

SvD
SvD
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagens Nyheter

Bloggen Nordic Dervish 2007 om seminariet i Berwaldhallen
.

Stackars Jan Björklund...

2010-03-05T11:13:00.008+01:00

Stackars Jan Björklund. Det kan inte vara lätt. Här har han gjort vad han har kunnat för att motivera kristendomens särställning i kursplanen. Vad händer? Jo, valda delar av knäppgänget från Claphaminstitutet strömmar till för att bidra med bränsle i debatten. Frågan är bara om det inte var lite väl explosivt, det som hamnade på brasan? Att få med riksdagsledamoten in spe, Tuve Skånberg, i debatten bör ha åsamkat Björklund gråa hår.

Skånberg som är känd för sin motion om: "åtgärder för att motarbeta diskrimineringen av creationismen i massmedia, läromedel i grundskola, gymnasium och högskola". Huga!
Hur ska utbildningsministern tackla detta? Kanske anar Björklund konkurrens om posten som inbillningsminister?

Dagen
SvD

"Otrogna och troende har lågt IQ"

2010-03-02T15:55:00.012+01:00

Tidningen Dagen har en liten ruta där man kan se vad folk läser mest. I skrivande stund toppas den av en nyhet om att troende skulle ha ett lågt IQ. Vara som det vill med den saken. Som i så många fall rymmer säkert även detta påstående sina extremer.

Däremot faller jag i stillsam förundran över det redaktionella tilltaget att sätta den här rubriken? Vill kristenhetens egen lilla slampa till boulevardblaska uppvigla sin läsekrets? Kanske är tidningens troende läsare faktiskt dummare än andra? Eller så
är det här bara ett resultat av rubriksättarens eget IQ?

Tänk vad man kan hitta att fundera över...

Dagen

Religiöst tvång = kulturell identitet?

2010-03-02T13:02:00.056+01:00

Flera samverkande faktorer ledde fram till kristnandet av Sverige: Förutsättningarna fanns. Kyrkan var välorganiserad och kunde driva sin mission effektivt. Landet var moget för en förändring. Alternativet uppfattades som varande till det bättre. Etc. Etc.
Liknande skäl låg bakom 1900-talets religionsfrihet och avskaffandet av statskyrkan.

Tiden var mogen för en sekularisering av staten. Den enskilda människan tillerkändes rätten att själv bestämma över sin eventuella trostillhörighet. Svenska kyrkan förlorade sin juridiska normbildningsrätt. Men man måste också ha i åtanke det viktiga som hände mellan dessa omvälvande och viktiga skeenden i Sveriges historia: Gustav Vasas reformation.

Gustav Vasa var ett organisatoriskt och administrativt snille som slängde ut den självständiga katolska kyrkan vilken existerat som en stat i staten. Istället kom kyrkan att bli en del av statsförvalt- ningen. Statens förlängda arm. Kyrkan fungerade som en egen myndighet med ansvar för skattskrivning, folkbokföring, utbildning och sjukvård. Därutöver skulle kyrkan fostra allmogen till goda kristna, hålla husförhör och hålla koll på folkets vandel. En dåtida sedlighetspolis på sitt sätt. Glöm inte kyrkstocken.

När Björklund skriver i SvD Brännpunkt: "Men jag anser inte att högsta graden av tolerans är att utplåna sin egen kulturhistoria. Den som känner sig trygg i sin egen kulturella identitet blir också tryggare i mötet med andra."

Vi förmodas alltså ta till oss detta ok och tvång från det förflutna och göra det till vår kulturella identitet, för att Björklund ska bli nöjd? Dessutom ska det göra oss "tryggare i mötet med andra"?? Tillåt mig betvivla att detta är rätt sätt att skapa förståelse människor emellan. Kanske är det rätt sätt för Björklund och xenofoba kristdemokrater, men det får stå för dem. Vänligen håll oss andra utanför. Vi som ser våra medmänniskor som just människor i första hand och ger tusan i deras eventuella religiösa preferenser eller kulturella och etniska härkomst.

Riktigt rolig blir Jan Björklund när han skriver:
"Att eleverna i skolan studerar Bibelns viktigaste berättelser menar jag tillhör allmänbildningen; Adam och Eva, Jesu födelse, bergspredikan, korsfästelsen och uppståndelsen till exempel. Det betyder inte att skolan eller samhället tar ställning till om dessa berättelser är sanna eller inte."

Men hallå, Björklund! Driver du med oss? Jag vet inte om du har egna barn i skolan, men jag tycker att det finns en poäng i att skolbarnen ska kunna tro på det som förmedlas på lektionerna, gör inte du det också?
- Nej mitt barn, när fröken talar om matematik och samhälls- kunskap ska du tro på henne, men du behöver inte tro på det hon berättar om i religionskunskapen!
(Är det inte rent av ett besvärande faktum att myten om Adam och Eva lärs ut på lektionstid, när en verklighetsbaserad samtids- skildring som Emil i Lönneberga förpassas till sagostunden?)

I Sverige har kristendomen lämnat få spår i kulturyttringar utanför kyrkomuren. De kristna influenserna lyser med sin frånvaro inom såväl allmoge- och högreståndskulturen. Det här är inte alls konstigt på något sätt, för var låg lockelsen att omhulda den statliga myndigheten, kyrkan, i de kulturella uttrycken? Att detta däremot skedde inom frikyrkorörelsen är en helt annan sak, men varför skulle detta representera hela landet?

Det allmänna rättsmedvetandet idag har sina rötter i demokrati- sering och människorätt snarare än i tio guds bud. En spontan fråga om kristen etik kan lika väl besvaras med "öga för öga, tand för tand" som med den universella ömsesidighetsprincipen.

När nu kristdemokrater och Jan Björklund orerar om att kristen- domen byggt Sverige, skulle det var intressant att höra dem redogöra för exakt vad av detta som ska bibringas svenska skolbarn. Dessvärre misstänker jag att det bara är just kristen fostran och husförhörens syfte som ska omhuldas och förmås att återuppstå hos en nutida allmoge som glömt kyrkans förtryck.

Politiska krafter vill att vi ska ”leva” vår kristna historia som ett enda stort kollektivt rollspel. Men frågan är om det håller när historien i så hög grad utgjorts av ett tvång under en myndighets- utövning? Kvar återstår då fromheten och väckelsen. Men då har man redan passerat gränsen för vad skolan får ägna sig åt.

Patrik Lindenfors blogg poängterar dessutom en viktig fråga:
"Om Jan Björklund vill idka ministerstyre och köra över Skolverkets experter i den här frågan får han faktiskt vara så god att förklara varför kristendomen ska särbehandlas som livsåskådning, inte som historiskt fenomen."

Exakt så. Nu väntar vi på svar.

Andra läsvärda bloggares inlägg i ämnet:
Stulna myter
Frireligiös Björklund en skam för liberalismen

Tillägg
Signaturen "lärarstudent" har lagt till den här insiktsfulla kommentaren i SvD:

"På samma nivå som Björklund beskriver att kristendom behöver undervisas behöver elever känna till också andra religioners viktigaste berättelser och kunna jämföra dem med varandra. För att se vilken funktion berättelsen har och kanske också kunna se att många berättelser verkar universella, kanske har de ett ursprung långt innan kristendomen eller islam adopterat historierna som sina. Men för denna nivå krävs ingen särställning för kristendom."

SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagen

Opium för folket viktig fråga för Jan Björklund

2010-02-24T18:01:00.020+01:00

Den socialdemokratiske riksdagsmannen Ameer Sachet har upp- manat skolminister Jan Björklund att införa tydligare regler när det gäller religiösa samfunds närvaro i skolan. Han menade att barn inte har förmåga att tolka den "indoktrinering" som exempelvis kyrkor stod för och att det inte hör hemma i det svenska skol- väsendet. Björklund svarade på frågan i riksdagen:

”Eleverna ska ges möjligheter att forma personliga ställningstag-
anden. I det ligger också att eleverna ska kunna lära sig om olika religiösa inriktningar.”

Bloggen passade på tillfället att få ett klargörande kring skolans undervisning kring alkohol, tobak och droger. Jan Björklund konstaterade att allt inom ämnet ”opium för folket” ska behandlas sakligt, opartiskt och allsidigt i enlighet med skrivningen i Lpo 94 och sa sig beredd att köra över Skolverket i frågan:

”Eleverna ska ges möjligheter att forma personliga ställningstag- anden. I det ligger också att eleverna ska kunna lära sig om olika njutningsmedel."

Bloggen var naturligtvis nyfiken på hur Jan Björklund såg på frågan om särbehandling av droger i kursplanen och fick till svar:

”Jag menar att i ämnet ”opium för folket” ska alla elever få en allsidig och objektiv undervisning om alla viktiga droger. Men det är samtidigt klart att när det gäller brännvin är det där en tyngd- punkt ska läggas och det har att göra med att brännvinet är en fundamental del i hela vår kultur och historia, det som har byggt vårt samhälle."

SvD
SvD
Dagen
Dagen
.

"Skolans och Svenska kyrkans styrdokument"

2010-02-20T14:43:00.025+01:00

Det är intressant att se vad Svenska kyrkan anser sig ha för uppdrag i skolan. Här är ett mycket avslöjande exempel från Lunds stift. Notera att Svenska kyrkan är noga med att inte påtvinga elever ett visst synsätt, eleverna ska bara lära sig hur det är.

"Alla elever befinner sig i religiösa sammanhang, oavsett medvetenheten om dessa eller eventuella personliga ställningstaganden."

"Skolkyrkoarbetet är ett tydligt sätt för kyrkan att ta ansvar och att ge kärlek och uppmärksamhet för /…/odöpta barn och ungdomar."

Klicka på bilden för större text eller läs pdf:en här och fundera över om vi har rätt att tacka nej till Svenska kyrkans ansvar, kärlek och uppmärksamhet? Ska skolan kanske till och med bevaka den rätten?

Dagen

Dagen

Utopin om objektivitet genom pluralism

2010-02-20T11:14:00.100+01:00

Det är en intressant vurm för den ”bruksfärdiga lösningen” som grasserar i skolans värld. Vi ser en tydlig parallell mellan religion och politik i den här utvecklingen. Båda ska numera ”upplevas” och fås förmedlade av dess utövare för att eleverna rätt ska förstå.

Det är händelserna i Värmdö gymnasium som satt fokus på frågan efter att rektorn i yttrandefrihetens namn släppt in Nationaldemo- kraterna och deras bokbord. I blixtbelysning ser vi här konsekven- serna av att släppa in företrädare för idéer i skolan. Politik eller religion kvittar lika, när idén om en objektivitet genom pluralism obarmhärtigt avslöjas genom sina inbyggda svagheter.

Den objektiva faktakunskapen offras på det subjektiva tyckandets altare. Tendensen är tydlig: Samhällskunskapen byts ut mot möten med partifolk som berättar om sin uppfattning om invandring. Religionskunskapen byts mot möten med skolpräster som berättar om Gud och liv i Jesu efterföljd. I ingetdera fallet kan upplysning- arna motsvara kraven på en saklig och objektiv undervisning. Det är inget annat än bark i brödet för en kunskapsmässig bukfylla.

Ekonomiska skäl och pressade kommunala budgetar väger tungt i den här utvecklingen. Men det är viktig lektionstid som lämnas ut på entreprenad till intressen som mot nolltaxa bidrar med förment "kunskap". Skolan löper därmed en stor risk att svika sitt uppdrag.

När undervisning i samhällskunskap och politik mer handlar om utövarna åsikter enligt senaste partiprogram, än om det politiska systemet som sådant, är hela ämnet ute på ett sluttande plan. Där halkar man runt och klänger sig fast efter förmåga, i gott sällskap med religionskunskapsämnet. Det är ingen avancerad analys, att problemet bottnar i att skolan har så förtvivlat svårt att hålla isär det där med att undervisa i, och att undervisa om.

DN
SvD
Sydsvenskan

Svenska kyrkan: ”Alla elever befinner sig i religiösa sammanhang, oavsett medvetenheten om dessa eller eventuella personliga ställningstaganden/.../Deras frågor och tankar om till exempel religiöst liv behöver få bemötas av människor som är religiöst utövande."

Svenska kyrkan, Aktuella projekt: "Inom projektet formulerades ett dokument till grund för lokala samarbetsavtal mellan kyrka och skola. Dokumentet har kommunicerats till allmänhet och skola."

.

Jag behövde inte göra det själv...

2010-02-18T12:43:00.006+01:00

Jag var på väg, men hittade den som gjorde det så oändligt mycket bättre: Så kallade kristna värderingar på bloggen "Strötankar i samtidens liberala utmarker". Så för alla er som förundras över kriget om kursplanen för religionskunskap, här är den ultimata sammanfattningen. Läsning anbefalles, vänligen men bestämt.

Dagen
Dagen

Om att hälsa - eller inte hälsa

2010-02-18T09:05:00.012+01:00

DO har rört upp känslor den senaste tiden. Plötsligt har debatten börjat handla om på vilket sätt "vi hälsar på varandra i Sverige". Men läser man den aktuella domen så uppdagas en intressant detalj: Ord står mot ord om mannen ens hälsade på kvinnan?

Det handlar då inte om att skulle ha hälsat ”på fel sätt”, alltså med händerna mot bröstet och en bugning mot kvinnan. Det handlar om att han kanske vägrade att hälsa på henne överhuvudtaget. Vittnesuppgifter säger att han höll händerna på ryggen, stirrade i golvet och vägrade att möta kvinnans blick.

Det är tråkigt om den här händelsen blir ett underkännande av något speciellt sätt att hälsa. En artig och vänlig hälsning är ju just detta, oavsett hur den gestaltas. Att vägra hälsa är däremot alltid oartig och förnedrande mot den som förvägras hälsningen. Det är det som är meningen. Man signalerar att den andre inte finns. "Du är luft för mig".

Sen kan man fundera över hur någon ens kan komma på tanken att bosätta sig i ett land när man inte klarar av att efterleva något se elementärt som gängse hälsningstradition? Ska dessutom halva befolkningen bemötas som vore den luft, får man det jobbigt.

Dagen

Någon kommer att få spader 2.0

2010-02-17T22:44:00.031+01:00

För något år sedan spånade polarn och jag ihop det här inlägget:

"Vi satt och diskuterade våra biskops-debatt-skalper, polarn och jag. Han har två ärkebiskopar och en vanlig. Jag har en ärkebiskop, men tre vanliga. Han vann förstås, för vi kom snabbt fram till att det smäller högre att sitta med två ess på hand än ett.

Det finns tretton stift i landet och det stämmer ju bra med en kortlek. Sen kom vi att tänka på Löjliga Familjen. Vet dagens barn ens vad det är? Hur som helst, vi kom på att om man kombinerar Löjliga Familjen med biskoparna så får man en ny rolig kortlek.

Polarn är nu helt i gasen och idéerna flödar: Då kan man ha biskopar som inte alls tror på gud, biskopar som faktiskt tror på någon gud och så till sist, biskopar som tror på alla gudar på en gång!

Det där sista är mycket modärnt just nu bland biskopar, hävdar polarn som håller sig à jour med både Dagen och Kyrkans Tidning. Ja, men den fjärde sorten då? undrar jag. Alltså, säger polarn och bryter plötsligt lätt på finska, det är biskopar som tror på kontoutdraget!

Japp, säger polarn belåtet, det här blir perfekt, och så får Muhammed vara det blanka kortet, för han får ju inte avbildas. Någon Joker har vi inte kommit på ännu. Treenigheten är ju lite banal – men kanske Ulf Ekman skulle funka?"

Korten på bordet! Nu har vi bestämt oss. Vi struntar i Ekman och slänger in Växjös x-biskop Sven Thidevall istället!

(Avdelningen för interna skämt: - Konkurs 2.0? - Nej, konkurs 14.0!)

Smp Smp

Dagen om en annan stark Jokerkandidat
Dagen Dagen Dagen

Dagen Dagen Dagen

Opus Dei startar flickskola i Sverige

2010-02-17T19:24:00.039+01:00

Med stor sannolikhet är det Dan Browns förtjänst att svensken numera är allmänt bekant med den högerextrema katolska sekten Opus Dei. I Browns bok "Da Vinci-koden" spelar sekten en framträdande roll genom den självspäkande munken Silas.

Under Almedalsveckan för några år sedan, var vi ett litet sällskap som satt och pratade fram till på småtimmarna. Den avhoppade Opus Dei-medlemmen Ia Modin var en av oss. Samtalet kretsade nästan uteslutande kring just Opus Dei. För en aningslös hedning som jag själv, var det här ett bra tillfälle att försöka tränga in i ämnet och få svar på mina frågor.

Det är ingen slump att jag valde Astrid Lindgrens rumpnissecitat som devis för min blogg. Jag vill verkligen försöka förstå. "Voffo gör di på dette viset?" Jag ska inte säga att jag förstod Ias motiv och bevekelsegrunder för att ansluta sig till Opus Dei, och senare göra karriär där. Våra bakgrunder skiljer sig alltför mycket åt. Men jag gjorde ett ärligt försök.

Det var en oerhört intressant berättelse som Ia delade med sig av. Men av allt hon berättade var det en detalj som berörde mig djupt. Hon beskrev hur man kan lämna Opus Dei. Det finns två sätt: Man hoppar av Opus Dei. Eller så kan man fortsätta att tjäna Opus Dei ute i samhället och för att göra det "hoppar man av" Opus Dei.

Jag tror att alla förstår komplikationen. Jag tror också att alla för- står den vanmakt som den måste leva under, som hoppat av, när omgivningen tror att man "hoppat av". Jag dristade mig att ställa en rak fråga till Ia, när hon kommit så här långt i sin berättelse: "Hur vet vi på vilket sätt du har hoppat av?" Ia svarade: "Ni får lita mig".

Det finns fler organisationer som fungerar enligt samma princip som Opus Dei. En är Muslimska Brödraskapet. Enligt vissa källor lär den till och med uppmana sina medlemmar att gifta sig med kristna kvinnor för att sprida dimridåer kring sin egentliga agenda. Det är en infam strategi som avslöjas: Vår tillit ska rubbas i grunden när tvivel eroderar vårt förtroende och misstankar sår split.

Just därför ska vi med alla medel försvara våra demokratiska insti- tutioner och även eftersträva en fullständig transparens i våra fri- villigorganisationer. Vår enda chans är att driva en verksamhet som tål att granskas. Troll dör som bekant av dagsljus.

Aftonbladet
Aftonbladet
Aftonbladet

Att se världen genom ett religiöst filter

2010-02-17T15:34:00.026+01:00

Just nu förfäktas med näbbar och klor bilden av det svenska samhället som "starkt präglat av kristendomen i värde och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner". Av den anledningen anses det helt upp åt väggarna att Skolverket har reducerat kristendomen till en religion i bland alla andra världsreligioner i den nya kursplanen för religionskunskap.

För många religiösa är det antagligen högst naturligt att betrakta världen genom ett religiöst tonat filter. Fullt frivilligt lever man kvar i en trosuppfattning som många av oss andra aldrig varit i närheten av. För den kristne har allt skapats av Gud och missionsbefallningen kräver ett liv i Jesu efterföljd. Etik och Sveriges rikes lag baseras på tio Guds bud och kyrkoåret ger oss våra traditioner. Punkt slut.

Men för mig som är icke-troende i åtminstone fjärde generationen, är det synsättet en aning verklighetsfrämmande. För oss sekulära och icke-troende är världen tvärtom så naturlig den bli och vi utforskar den med glädje. Vi lutar oss mot grundlagens RF 2:2 och vet att första budet inte gäller oss, då det i likhet med alla övriga bud med stöld och dråp som enda undantag är just religiösa moralregler och inget annat.

Hur kyrkan valt att lägga sina högtider bekymrar oss föga. Vi följer urgammal sed och tradition. Vi blotar vid midvinter och dansar kring en symboliska fallos som ska befrukta jorden vid midsommar. Däremellan handlar det om ägg, påskkärringar och en och annan Halloweenpumpa. Som en av mina cybervänner, Inga Lövgren, så träffsäkert beskriver det:

"Jan Björklund nämnde att det är viktigt att barnen får lära sig "varför vi firar jul". Men då borde det också vara viktigt att få veta varför de kristna valde att förlägga Jesu födelse till just denna tid. Därför att då firade människor sen länge i alla fall, av olika anledningar. Det tycker jag är viktigt att barnen får lära sig. Hur olika religioner manipulerat verkligheten, så att det passat deras förkunnelse."

Jag kan bara hålla med. För med mindre än att jag går in i en kyrka, har jag svårt att se så många spår av det kristna inflytandet i den svenska kulturen. Den musik och den konst, som skapades på entreprenad för kyrkligt bruk, utgör här ett undantag. Men när jag ska se Simson och Delila, är till och med min hederliga gamla kristendomskunskap av 60-talsmodell till föga nytta. Precis som inför Wagners Nibelungens ring får jag läsa på för att förstå. Gamla testamentet eller nordisk mytologi kvittar lika i detta fall.

Religionskunskap är förvisso ett intressant ämne om det hanteras rätt. Även för en ateist! Men att grundskolans begränsade lektionstid i religionskunskap, skulle ge ett relevant bidrag till kunskapen om kristendomens inverkan på svenska nutidshistoria, är en utopi. Om så vore fallet hur ska urvalet göras? Ska vi inte då också lärde våra barn om kyrkans förtryck av allmogen, inkvisition, häxbränning och att religionsfrihet blev en realitet så sent som 1952?

När utbildningsminister Jan Björklund i en intervju säger: "kristendomen är fundamental del i hela vår kultur och historia, det som har byggt vårt samhälle" så undrar jag om inte den gode ministern överdriver en smula? Vilka fler länder skulle inte då med en tvingande tillhörighet till den kristna läran, kunna upprepa Sveriges framgångsrika exempel?

Kanske räcker det att påminna utbildningsministern om vad skogen, malmen, vattenkraften, uppfinningarna och tvåhundra år av fred inneburit för Sveriges utveckling. Därefter kan vi för en stund beakta kristendomens inflytande. Det finns, naturligtvis exempel, men som med de flesta ämnen har också religion en gränsöverskridande karaktär. Så detta inflytande kommer då av naturliga skäl att falla under historieämnet och samhällskunskapen. För även utbildningsministern är väl överens om att skolan inte längre har till uppgift att fostra våra barn till goda kristna?

Goda kan barnen säkert bli ändå, om demokrati och mänskliga rättigheter framhålls som exempel på vår tids önskvärda princip och etik. För inte är det väl religionen som sådan, som givit oss demokratin? Tillmät inte religionen större betydelse än den har. Och minns att kyrkohistorien skrevs under tusen år av tvång.

SvD
Aftonbladet
Dagen
Dagen
Dagen