Lagändringen om religiösa inslag riskerar att bli en halvmesyr

Jag debatterar i Dagens Samhälle idag. Den viktigaste konsekvensen av lagändringen är rätten att avstå från kyrkobesök med skolan. Skollagens skrivning om en icke-konfessionell skola räcker som bekant inte för att stoppa kyrkans framfart i skolan, så lagändringen legitimerar i praktiken en pågående tradition men ger eleverna laglig rätt att utebli. Men enligt förarbetena ska detta endast gälla utbildning utanför undervisningen Jag hävdar att det även måste gälla undervisningen. Idag är det tillåtet med bön och välsignelse om det kallas "studiebesök". Detta förhållande är rättsvidrigt och i strid med RF2:2.

Lagändring ändrar maktbalansen mellan skolan, eleven och kyrkan

För en tid sedan gick prästen Jonas Lindberg ut på Kyrkans Tidning i en ledare och hasplade ur sig en ganska anmärkningsvärd idé i en ledare:

"Evangeliet är ett erbjudande till alla människor och ska därför inte användas för att stärka en grupp mot en annan. Men varje möjlighet att förmedla evangeliet är också något att glädjas över och försöka ta vara på. Det gäller bara att göra det på ett så klokt och inkluderande sätt som möjligt och det tror jag att Svenska kyrkan har goda möjligheter att göra vid skolavslutningar och andra tillfällen."

Han gjorde det som svar på en annan debattartikel. Jag kontaktade Kyrkans Tidning som föreföll att dela mina invändningar mot båda dessa och fick min egen replik publicerad kort därpå:

"I den bästa av världar har en icke-konfessionell skola inte några religiösa inslag alls. Men nu lever vi inte i den bästa av världar. Lagen föreskriver visserligen att skolor med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionella, så med lagstiftandets inneboende logik behövde lagen inte heller föreskriva något om frivillighet vid inslag som ändå inte skulle förekomma. Eller som en av Utbildningsdepartementets egna utredare kommenterade detta faktum: ”Det var ju aldrig tänkt att det skulle vara några religiösa inslag i den kommunala skolan”

Att präster ändå brukar be och välsigna lite som de själva vill, vet vi genom de enkäter som Kyrkans tidning så förtjänstfullt har genomfört. Det finns alltså anledning att se lagändringen om religiösa inslag, som en legitimering av ett mångårigt missförhållande, snarare än som någon reell nyhet i sig

Vad många debattörer missat, är att detta numera ska bli frivilligt för eleverna, och konsekvenserna av det. I förarbetena till lagförslaget hänvisas till religionsfriheten i RF 2:2, där friheten att överhuvudtaget inte behöva gå in i en kyrka formuleras. Samtidigt som religiösa inslag blir lagliga, utsträcks alltså elevernas valfrihet till att även omfatta de tillfällen som Skolverket tidigare accepterat i sina juridiska riktlinjer!

Lagändring ändrar maktbalansen mellan skolan, eleven och kyrkan. När religiösa inslag inte längre genomförs inom skolobligatoriets närvarotvång, förflyttas de per definition ut ur skolans ansvarsområde - till elevernas fritid. Då skollagen inte reglerar elevernas fritid, lider lagförslaget av en viss brist på logik, men det bör man kunna överse med då det handlar om en starkt konfliktfylld fråga som nu kan få en enkel lösning: Eleverna får möjlighet att rösta med fötterna. Många elever kommer helt legitimt, och utan att behöva skolka, att utebli från kyrkan. Kvar blir de som gärna går i kyrkan på sin fritid, oavsett om det är av religiösa, främlingsfientliga eller traditionella skäl."

Motionen om vissa konfessionella inslag i den icke-konfessionella skolan låter dock vänta på sig. Vi får se om riksdagen hinner rösta igenom den innan man tar sommarlov.

Jag anser att Sturmark ska låta bli att slå sin fru

Kanske borde Humanisternas ledning ägna lite mer tid och omsorg om hur de formulerar sig i olika utspel? Den här gången handlar det om reaktionerna på en annons:

Det här är inte första gången det blir ett medialt rabalder där förbundets ordförande måste gå ut och "förklara vad man egentligen menar". En misstanke infinner sig att detta tvärtom är syftet. Men om påståendet att "all publicitet är bra publicitet" gäller för Humanisternas ordförande, så är det inte alls säkert att detsamma gäller för Humanisternas verksamhet i stort.

Att vara verksam som officiant inom Humanisterna är att arbeta i motvind om förbundet hamnar i dålig dager i allmänhetens ögon. Passiva medlemmar kan känna sig obekväma med utspelen. Väldigt många har sett annonserna och av dessa har säker fler än Anita Goldman reagerat negativt. Vi kan däremot vara helt säkra på att av dessa är det ett mindre antal som följt debatten på DN Kultur och fått klart för sig vad Humanisterna faktiskt står för.

Eller som en mångårig och kunnig medlem förklarade:

”Folk som inte förstår alla nyanserna kan få för sig att vi inte är några gedigna humanister och demokrater, utan ganska intoleranta, historielösa, obildade i viss mån – när vi inte från början har ett språk som är tillräckligt pedagogiskt och i den meningen heltäckande för att undvika denna typ av missförstånd och kritik. Kampanjer måste förstås vara renodlade på nåt sätt, men frågan är om vi genom dessa har lyckats lyfta fram det viktigaste för oss och uppnått den respekt och inflytande som potentiellt vore möjligt – eller om vi i stället har medverkat till att huvudsakligen skapa tvivel runt oss själva.”

Jag håller helt med om det. Risken är att man raserar i samma takt som man bygger upp. För den som vill leva i medial hetluft, göra utspel och riva upp damm, så är det säkert bra. För organisationen i sin helhet, är det troligen mindre ändamålsenligt. Man har fått många nya medlemmar de senaste åren, men många stannar inte kvar. Efter att ha varit upp på 6000 medlemmar dyker man just nu mot 4000. Kanske är det dags att testa en ny strategi och låta förbundet växa genom att stärka  lokalavdelningarna?

Och till sist för tydlighetens skull: Naturligtvis säger jag inte att Sturmark slår sin fru. Jag säger att jag anser att han ska låta bli att slå henne på samma sätt som jag anser att alla andra ska låta bli att slå sina respektive. En viss skillnad, eller hur?

Jag ville med ett pedagogiskt exempel visa hur lätt ett meddelande kan missuppfattas. Jag gjorde det i ett sammanhang som handlar om hur ett meddelande faktiskt har missuppfattats. Ledsen om jag med detta gjort någon sensationslysten hyena besviken. Gunilla Backman är en fantastiskt trevlig och rar tjej och jag hoppas verkligen att de har det bra tillsammans.